Kontinuitetsskogsbruk är bra för klimatet
SKOGSBRUK Mike Jurvélius (HBL Debatt 14.10) har rätt på en enda punkt: blädningsskogsbruket var ohållbart. Däremot har han fullständigt fel i påståendet att modernt kontinuitetsskogsbruk skulle handla om samma sak.
Det grundläggande felet i gammaldags blädning var att man lämnade de mindre värdefulla trädstammarna vind för våg. Man investerade alltså inte i framtida avverkningsmöjligheter. I modernt kontinuitetsskogsbruk utförs gallringarna så att man gynnar de träd som har goda förutsättningar att bli värdefulla stockar i framtiden.
De former av kontinuitetsskogsbruk som har utvecklats för taigan har självfallet ingenting att göra med den ohållbara skövlingen av tropisk regnskog. Bränderna i Brasilien beror inte i första hand på skogsbruket, utan på landets politik och korruption.
Människors hantering
av eld är helt oberoende av skogsvårdsmetoden, förstås med undantag av att man helst undviker att alls röra sig på kalavverkningsytor och i de påföljande snåriga plantskogarna.
Skogsbränder är ett synnerligen allvarligt problem i globalt perspektiv, dock inte i Finland. Hos oss är det tvärtom så att vi borde ha mera brandskadad ved för att arter som har anpassat sig till taigans naturliga förhållanden skall klara sig.
De katastrofala skogsbränderna i till exempel Sydeuropa och Kalifornien brukar sammanfalla med extrema torrperioder, som blir vanligare i takt med att klimatförändringen eskalerar. Om skogen är knastertorr är beståndets struktur en sekundär fråga. Jag ifrågasätter dock inte Jurvélius sakkunskap gällande bekämpning av skogsbränder.
Jurvélius anser att kalavverkningsskogsbruk är det enda sättet att maximera tillväxten och kolsänkan i de finländska skogarna. Det här är ett synnerligen snävt
och bristfälligt perspektiv. Många forskare lyfter fram betydelsen av att också beakta hur mycket kol som finns lagrat i skogarna. Omkring en tredjedel av skogarnas kol finns i jordmånen, men vid kalavverkning och därpå följande markberedning frigörs det till atmosfären. I kontinuitetsskogsbruk är mängden kol i jordmånen mera stabil.
Om vi vill stoppa ökningen av koldioxidhalten i atmosfären är frågan vad vi gör med vårt virke alldeles central. Kalavverkningsskogsbruket har utvecklats för att förse cellulosaindustrin med så mycket förmånlig råvara som möjligt. Dessvärre är papper, kartong och biobränslen väldigt kortvariga produkter. I kontinuitetsskogsbruk fokuserar man på att odla stockvirke av hög kvalitet. Det kan förädlas till långvariga produkter, där kolet finns bundet i tiotals, rentav hundratals år.
Omfattande försök med kontinuitetsskogsbruk pågår redan i statens skogar. Följande naturliga steg vore att Forststyrelsen helt skulle frångå kalavverkningar. Behandlingen av ett medborgarinitiativ om detta börjar i riksdagen nästa vecka. Klimatfrågan har en central roll i den här diskussionen.