Macron lovar förändring – verklig eller kosmetisk?

Emmanuel Macron låter förstå att han har förändrats. Han vill samarbeta också med fackföreningarna och med lokala folkvalda. Han vill vara mer miljömedveten, men han vill skärpa immigrationslagarna. Bara i Europapolitiken fortsätter han som förut.

den amerikanska tidskriften Time har utpekat Emmanuel Macron som The Next Leader of Europe. Angela Merkels minskade inflytande och inte minst Macrons planer för ökad europeisk integration lär vara orsaken. Det gäller önskemål om bättre samverkan inom invandrarpolitik, säkerhets- och försvarspolitik bland annat.

Debatten om skärpt invandringspolitik har engagerat det franska parlamentet, nationalförsamlingen och senaten, de senaste veckorna. Redan i maj lät Macron förstå att de nuvarande lagarna inte svarar mot behoven. De gula västarnas främlingsfientlighet skrämmer. För ett år sedan genomdrev dåvarande inrikesministern Gérard Collomb strängare asyl- och immigrationslagar som mötte häftig kritik.

Men de räcker inte till, tycker presidenten nu. Man har inte vågat se sanningen i vitögat. Nu vill han också reformera lagen om statligt finansierad sjukvård som papperslösa invandrare har kunnat utnyttja. Vi får inte bli ett borgerligt parti som blundar för de problem som vanligt folk har med invandrarna, säger Macron. Detta kan ses som ett frieri till Marine Le Pens väljare. I verkligheten är främlingsfientligheten störst i områden där man knappt alls kommer i kontakt med invandrare.

Två tredjedelar av fransmännen anser att det finns för mycket invandrare i landet, men så har de svarat i åtminstone tjugo års tid. Invandrarna är nu nästan tio procent av befolkningen.

I invandringsfrågan har Macron vänt kappan efter vinden med tanke på kommunalvalet i vår och presidentvalet 2022. Han ser Marine Le Pen som sin enda verkliga konkurrent. Som presidentkandidat hyllade Macron Angela Merkel för beslutet att öppna alla dörrar för flyktingströmmen. I en tidningsartikel tyckte kandidaten Macron då att invandringen är en chans för landet, ekonomiskt, kulturellt och socialt. Nu nämner hans premiärminister Edouard Philippes planer på kvoter för yrkeskunniga invandrare och effektivare utvisningar av personer från säkra eller trygga länder. Till saken hör att immigrationen har gått bakåt i andra europeiska länder, men fortsatt att öka starkt i Frankrike med 48 000 nya lagligt invandrade bara i år fram till maj.

Till detta kommer ett okänt, mångdubbelt, antal papperslösa. Varje fransk regering sedan 1980-talet har försökt bekämpa immigrationen. Tjugofem olika lagar har stiftats i frågan, två av dem under Macrons två år vid makten. Men främlingsfientligheten har inte minskat, extremhögern, numera Rassemblement National (RN), har blivit näst största parti i Frankrike. I tidskriften L’Obs tycker en kolumnist att det är dags att ändra perspektiv.

Det är inte milda invandringslagar utan yttre omständigheter som leder till migration. Främlingsfientligheten bygger sällan på verkliga erfarenheter och det är förresten invandrarna som numera sköter merparten av de hårdaste jobben. Skribenten anser att det enda svaret på den ökande invandringen bör vara god ekonomisk tillväxt och verklig integration av invandrarna. Det är erfarenheterna från De gula västarnas nu nästan årslånga protester, den värsta sociala krisen i Frankrike sedan studentrevolten 1968, som finns i bakgrunden.

Den andra halvleken av Macrons presidentmandat ska inledas med en ny stil. Reformerna kan inte längre fortsätta i ilfart och utan konsultationer med de inblandade. Det är slut med att regera som en ”Jupiter”, utan mellanhänder. Macrons medarbetare, som lanserade begreppet, har förresten avgått.

När det gäller klimatförändringen och miljöpolitiken medger Macron att den världsomspännande ungdomsprotesten har fått honom att reagera mer än förr. Hans löften från början var hoppingivande och han lyckades förmå miljöaktivisten framför andra, tv-journalisten och idolen Nicolas Hulot att acceptera ministerportföljen för miljöfrågor. Ett drygt år senare hade Hulot fått nog, verkligheten motsvarade inte löftena.

Nu ska det bli annat av. Tillsammans med miljökommissionen i EU-parlamentet, som leds av Macron-anhängaren Pascal Canfin, har man gjort upp en plan som kallas The European Green New Deal. Det land som aktivast arbetar för balans mellan handelsavtal, globalisering och klimatförändring är nu Frankrike, säger Canfin. Nu i oktober lanseras i Frankrike Medborgarkonventionen för klimatet där 150 slumpmässigt valda personer ska komma med förslag om åtgärder mot klimatförändringen. Idéerna kommer att debatteras i parlamentet, underkastas folkomröstning eller förverkligas direkt genom dekret, lovar presidenten enligt tidskriften L’Obs.

en avgörande reform som utlovades i Macrons presidentvalskampanj gäller pensionerna. Ett förslag till lagtext blev klart nyligen och kommer att gå till parlamentsdebatt. Därefter kommer allmänheten att konsulteras. De nuvarande många pensionssystemen ska slås samman till ett enda. 62 år skulle fortsätta att vara den egentliga pensionsåldern, med möjlighet att arbeta längre eller kortare tid. Men oenighet råder inom regeringen, premiärminister Edouard Philippe har föreslagit 64 år som pensionsålder. Förslaget bygger på plusoch minuspoäng, längre tids arbete skulle ge högre pension och tvärtom.

President Macron vill snarare att pensionsåldern blir beroende av antalet arbetsår. Den här gången bemödar han sig om konsultationer med fackförbunden. Om reformen leder till större rättvisa stöder vi planerna, men gäller det bara att spara pengar säger vi nej, är svaret. När en ny arbetslagstiftning drevs igenom av Macron för ett par år sedan skedde det utan parlamentsomröstning, genom regeringsdekret. Presidenten ville ha allting snabbt undanstökat. Arbetslagstiftningen ger företagen större svängrum, men betyder ökad risk för uppsägningar.

En liten eftergift för De gula västarna är att inkomstskatten nu sjunker för vissa lägre kategorier. Med särskild tanke på kommunalvalen i mars lägger regeringen fram ett lagförslag som stärker de lokala fri- och rättigheterna, ger de lokala folkvalda större inflytande. Man möblerar också om i de statliga institutionerna. Det stora antalet parlamentariker kommer att minska.

Vilken är Macrons och partiet LREM:s (La République en marche) politiska linje? Macron uppgav i början att han varken bekänner sig till högern eller vänstern. I dag är det högerlinjen som dominerar klart, åtminstone i invandrarfrågan.

”Två tredjedelar av fransmännen anser att det finns för mycket invandrare i landet, men så har de svarat i åtminstone tjugo års tid. Invandrarna är nu nästan tio procent av befolkningen.”