Pärmäkoski tränade hellre med Antti Tuisku
Samtidigt som Iivo Niskanen sparrade landslaget i Davos tränade Krista Pärmäkoski med popartisten Antti Tuisku i Pontresina. Skidlandslagets två största stjärnor har valt helt olika sätt att förbereda sig inför den kommande säsongen, den första på tre år utan ett stort mästerskap.
Var och en gör som den vill. I sista hand är det resultaten som räknas.
Hur som helst stod det klart att landslaget behöver en drastisk förändring. VM i Seefeld visade precis hur långt efter Finland blivit i utvecklingen. Modern skidåkning kräver mer snabbhet, styrka och teknik än någonsin förut. I sprint ligger Finland ett ljusår bakom Norge, Sverige och Ryssland – men samma slags egenskaper behövs också i masstarter, stafetter och till och med i lopp med intervallstart när banprofilerna ofta är snabbare än förut.
– En radikal förändring, säger landslagsveteranen Laura Mononen om de nya vindarna i landslagsträningen.
Landslagschefen Matti Haavisto fick stå ut med en hel del kritik efter VM-fiaskot. Landslagslägren hade blivit för lätta. Sami Jauhojärvi pratade om Magnar Dalens tid, då man åkte på landslagsläger för att träna hårt och inte bara för att ta fina Instagrambilder. Då inleddes träningslägren alltid med en lägertävling.
I sommar har landslaget kört med mera gruppträning i hård intensitet under träningslägren. Åtminstone Iivo Niskanen anser att gruppträningarna har varit bra för honom, vilket är mycket sagt av en dubbel OS-vinnare.
Sprintrar som Joni Mäki, Lauri Vuorinen och Ristomatti Hakola har delvis olika egenskaper än Niskanen och de har haft ömsesidig nytta av att träna med varandra. I damernas landslag är ju Johanna Matintalo, Eveliina Piippo och Anita Korva fullständigt olika som skidåkare.
– I de olika träningarna finns det alltid en som är drottning, som har just de egenskaperna, säger damlandslagets nya chefstränare Ville Oksanen.
Det får en förstås att undra om inte Pärmäkoski skulle ha haft nytta av att träna med landslaget. Hon valde dock att stå utanför i våras. Under sommaren har Pärmäkoski haft sporadiskt träningssällskap av bland annat Kaisa Mäkäräinen i Frankrike, men hon trivs med att träna ensam. Hon har också tränat med sin gode vän Antti Tuisku, som är tillräckligt vältränad för att kunna dra löprundor med Pärmäkoski.
Resten av landslaget skulle kanske haft mera nytta av att träna med Pärmäkoski, men det är förstås inte hennes sak. Efter många år i samma landslagskretsar kan omväxlingen ha gjort henne gott.
Faktum är att Pärmäkoski i praktiken har stått för damlandslagets framgångar under de senaste åren, precis som Iivo Niskanen försvarat herrlandslagets heder. Ingen kan riktigt klandra dem. Men landslagets nivå har dalat.
Blir det resultat i vinter? Det är väl den enda relevanta frågan. Det knepiga med att träna mera med hög intensitet är att det medför risker, närmast en högre risk för överträning. Det går att köra sig slut med bara träningsvolym, men då blir man mest bara seg. Med anaerob träning går det att bränna ut sig riktigt ordentligt.
Joni Mäki och Perttu Hyvärinen hör till dem som tidvis varit slitna i sommar. Hyvärinen hade redan förra året problem med överträning och har man en gång varit övertränad ökar risken för att drabbas igen. Det är som burnout.
Ristomatti Hakola har haft skador, men mindre relaterade till överträning och mer relaterade till otur. Hakola har förresten flyttat till Grankulla, så ni som rör er i Esbo centralpark eller Solvalla ska inte bli förvånade om de stöter på honom i knutarna.
Samtidigt som Niskanen tränat med landslaget och Pärmäkoski tränat för sig själv har stortalangen Anita Korva sprungit i stridsövningar i skogarna i Kajanaland. Tveksamt om det var ett optimalt beslut med tanke på idrottskarriären att göra frivillig militärtjänst, träningen har förstås blivit lidande under skogslägren, men kanske upplevelsen i sig gör det värt det.
”Modern skidåkning kräver mer snabbhet, styrka och teknik än någonsin förut.”
MARCUS LINDQVIST sportjournalist