Skärgårdstrafiken valfråga på Åland
Elhybridfärja, bro eller tunnel. Kortrutter och snabbrutter. Skärgårdstrafiken på Åland är i hetluften inför söndagens lagtingsval.
Ålands landskapsregering vill bygga en kortrutt mellan Föglö och fasta Åland, vilket betyder slutet för den här gamla hängbron från 1958, som också kallats Föglös Golden Gate. I framtiden kan all trafik från Kökar till Mariehamn gå här via. Men oppositionen vill ha en tunnel. Söndagens lagtingsval kan avgöra hur skärgårdstrafiken ser ut i framtiden.
En 25 minuters bilresa från Mariehamn ligger Svinö färjfäste, en av de större utposterna mot den åländska skärgården. Härifrån avgår m/s Skarven mot Föglö, oftast fullastad med pendlande skärgårdsbor eller på sommaren, hjordar av cykel- och bilturister.
Just i dag ligger Skarven på årsdockning, och m/s Knipan (med två tredjedelar mindre kapacitet) ska föra oss över till Degerby. Det tar 30 minuter. Frågan är hur övergången ska ske i framtiden, för att hålla liv i den södra skärgården och göra Föglö till en attraktiv genomfartsled för alla som bor här ute och vill in till Mariehamn.
– Vi behöver en tunnel, absolut! säger Veronica Olofsson där hon står bakom hyllorna i bybutiken i Degerby.
– Då jag flyttade till Föglö för tretton år sedan kändes det väldigt idylliskt och romantiskt med en färja, men då vi fick barn blev jag snabbt tunnelförespråkare. Det är en otrolig stress med ammande och blöjbyten när man ska hinna till färjan och dessutom finns det alltid risk att inte rymmas med. Det har hänt mig flera gånger och det vill du inte, speciellt inte med barn.
Olofsson jobbar som inhoppare i bybutiken under lågsäsong. På somrarna har hon och maken fullt upp med jordbruk och stuguthyrning. Med ett barn i skolan och ett på dagis har hon god insikt i Föglöbornas vardag. Och till den hör pusslande med tidtabeller.
Man ska inte bli sjuk efter klockan 16 då hälsomottagningen stänger. I de övriga skärgårdskommunerna finns en dygnetruntjour, men den har dragits in på Föglö eftersom kommunen anses ha relativt snabb förbindelse med Mariehamn. Då Olofssons äldsta son föddes gick vattnet hemma mitt i natten, men hon hade tur.
– Färjan ligger alltid i Degerby över natten så den larmades och körde över oss till fastlandet. Den gick väl lite snabbare än vanligt eftersom de inte ville ha en födsel ombord.
Föglöpensionären Börje Fellman dyker upp i butiken för att köpa korv. Han ska ta nästa färja till fastlandet.
– Tunnel ska det vara, men det finns nog motståndare här också, säger han och får slängpussar av Olofsson.
– Jag kan inte förstå den som kommit på broalternativet, det är som att gå bakåt i tiden. Jag som företagare skulle ha jättemånga att rösta på som förespråkar småskalighet till exempel, men så länge vi inte har bra kommunikationer överskuggar det allt. Vi har blivit av med stuggäster som tycker att de inte vill betala för färjan varje gång de åker över när de vill utforska fasta Åland, säger Olofsson.
Färjpriserna har dessutom fördubblats de senaste tio åren.
– Med två bilar, en skolskjuts och en traktor kostade det oss 800 euro i året, säger Olofsson.
Fellman har ett personligt årskort med vilket han kan åka över med alla sina fordon. Annars kräver varje
bil sitt eget årskort. Båda är ändå beredda att betala för att få åka tunnel.
– Om stockholmarna klarar av trängselavgifter ska vi väl klara det här också, säger Fellman.
– Det gör ingenting bara vi får en tunnel!
Svårt med mötestider
Alternativet till färja är en några minuter snabbare färjförbindelse längs en annan rutt, som kräver ett brobygge över Spettarhålet, en populär seglingsled. Kommundirektören Niklas Eriksson är skeptisk.
– Då får de från Kökar och Sottunga ännu längre väg om de ska till Mariehamn. En ny färjrutt skulle vara en mardröm för dem.
Att förbindelserna i skärgården är problematiska syns på flera sätt i Erikssons arbete. Då landskapet nu förbereder en kommunstrukturreform där skärgårdens kommuner ska gå ihop till en, blir det stora problemet just förbindelserna.
– Vi hade ett första möte på Sottunga i slutet av augusti, men dit måste alla ta sig med egen privatbåt då inga färjturer matchade och förbindelserna var bristfälliga. Den interna trafiken inom skärgården måste förbättras, nu går färjorna i riktning mot Mariehamn och för möten i skärgården blir det ofta privatbåt som gäller. Eller så måste man övernatta på vägen. Men att bygga ut interntrafik för en gemensam skärgårdskommun blir dyrt för landskapet, konstaterar Eriksson.
– Tänk när vi ska ha fullmäktigemöten? Om det är dåligt väder eller dåliga förbindelser kan många ledamöter inte ta sig till mötet och då blir sammanträdet inte beslutfört.
Många kommuner samarbetar redan nu i närings- och skolfrågor, och Eriksson kan även se fördelar med en sammanslagning.
– Vi kunde ha flera specialister, nu har vi sammanslagna tjänster i en del kommuner. Å andra sidan leder det till att man får mångkunniga tjänsteinnehavare och ofta snabb service.
Vi tittar in hos Hans-Kristian Skaag som just nu är kommuntekniker och byggnadsinspektör. Som mest hade han sex titlar och fungerade också som brandchef, vägmästare och ansvarig för befolkningsskydd och reningsverk.
– Tyvärr var lönen inte för sex jobb samtidigt, säger han och skrattar.
Flera små invånare
På restaurang Seagram vid färjfästet sitter Emil Sundblom och har precis ätit lunch. Han jobbar i Mariehamn och är hemma på Föglö över dagen.
– Jag jobbar i skift så det är lite knepigt att få ihop det med färjturerna. Därför har jag valt att ha en lägenhet i Mariehamn.
Han är inte ensam om det. Också Ann-Marie Strandberg har en vardagslägenhet i staden. Hon bor egentligen ute på Kumlinge, men jobbar på Föglö. Eftersom det inte går någon morgonfärja från Kumlinge, har hon valt att bo i Mariehamn på vardagarna och därifrån pendla till jobbet på Föglö.
– Jag ville inte skaffa en lägenhet på Föglö eftersom jag ju ändå har hus i skärgården, så nu har jag lite stadsliv på vardagarna i stället.
Hon jobbar på hälsomottagningen och hjälper med allt från akutvård och hemvård till blodprov och barnrådgivning.
– Eller så kommer någon turist med en krok i handen, säger hon.
– Vi har en läkare som kommer två dagar i månaden och han är alltid fullbokad.
Strandberg gläder sig över antalet barn på Föglö. Bara den här sommaren har kommunen fått sex nya invånare och fler är på kommande.
Också kommundirektören Niklas Eriksson är glad.
– Tre år i rad hade vi stora årskullar som gick ut högstadiet, därför blev det en liten nergång. Men nu ökar antalet igen.
I fjol var det endast en person som gick ut nian.
– Här kunde finnas en fördel med att samarbeta med Lumparland. De kunde gå högstadiet här, i stället för att åka in mot fasta Åland, säger Eriksson.
En sådan skiss på kommunsamarbete finns ändå inte i nuläget. Enligt lagen från i våras ska kommunerna bli fyra, men Eriksson ger inte mycket för det.
– Till och med landskapsregeringen har börjat tvivla på att det är så vettigt. Det kommer aldrig att gå att slå ihop alla skärgårdskommuner. Kanske södra och norra skärgården? Men inte ens det vill Kökarborna gå med på. Ingen vill heller gå ihop med en kommun som har det sämre ställt utan ekonomiska morötter. Just nu har alla kommuner fått minskade landskapsandelar, vilket är en katastrof för våra ekonomier.
Enligt Eriksson drar landskapsregeringen mattan under fötterna på kommunerna.
– Landskapet ville ha sin egen budget i balans, vilket de fick. Men det blev problem hos oss. Från att ha haft det bra ställt har vi nu svårt få ihop en budget utan att något egentligen förändrats i kommunen.
Läs mer om kommunsammanslagningen i söndagens HBL.