Vem står bakom bombvågen i Sverige?
Inte ens för den 15 kilo stora Linköpingsbomben i somras har någon blivit gripen. Kriminologer och polis i Sverige vet inte vem som spränger bomber och varför.
Efter några års våg av handgranater i den undre världen i Sverige drabbas flera orter nu av bomber av byggdynamit, eller ibland livsfarliga Cobra-sprängsatser. Polis och forskare vet inte varför.
Under natten till i går detonerar tre bomber i Stockholmsregionen. En väcker det nyhippa Södermalm. En bomb smäller av utanför en kyrka i Södertälje; det är nu tredje gången. En tredje bomb exploderar utanför ett hembygdsmuseum i skärgårdskommunen Vaxholm. Enligt nyhetsbyrån TT har ingen ännu gripits.
Brottsforskare och kriminologer i Sverige kan bara fastställa att siffrorna för sprängdåd ökar dramatiskt.
– Men vi kan faktiskt inte säga varför det här görs, eller av vem, säger forskaren Manne Gerell, lektor i kriminologi vid Malmö universitet.
I en rapport tidigare i år visar han och forskarna Joakim Sturup och Amir Rostami att handgranater, bomber och sprängladdningar nu är mycket vanligare i Sverige än i de andra nordiska länderna eller i Tyskland som de i första hand jämför Sverige med.
– Fast handgranaterna har gått ner lite sedan 2016, nu är det mera byggdynamit och Cobra-smällare.
Cobra är en klassisk supersmällare med stubin, men kan till sprängkraften vara lika kraftig och farlig som en handgranat. Sedan svensk tull 2017 fick rätt att stoppa explosiva varor från andra EU-länder beslagtar man nu stora mängder av dem. De tillverkas i Italien och går att beställa på nätet för några tior styck.
Skrämmas mer än döda
Sprängdåden är sannolikt kopplade till organiserad brottslighet, gissar Manne Gerell. Ändå skadas eller dödas någon sällan.
– De riktar sig ofta mot tomma byggnader i syftet att skrämma. Det kan också hända att det är i avsikt att döda, eller att man inte bryr sig om någon skadas eller dödas, säger han.
Listan på platser som har angripits i Sverige växer; frisörsalonger, kaféer, socialbyråer, kommunhus, villor, höghus.
Och ibland dör någon. Vintern 2018 cyklar Daniel Cuevas Zuniga, 63, tillsammans med sin fru hemåt i Vårby gård efter jobbet. Det är ett av de oroligare områdena sydväst om Stockholm, bland annat den sista registrerade hemorten för den livstidsdömde Rakhmat Akilov som stod bakom lastbilsattentatet på Drottninggatan.
På cykelvägen ligger någonting som Daniel tror är en leksak. Hans fru Wanna cyklar vidare medan han plockar upp en riktig handgranat, med sprinten utdragen och lagd så att den omedelbart exploderar. Han dör av sina skador.
Likaså uppseendeväckande är Linköpingsbomben, som efteråt antas ha bestått av omkring femton kilo byggdynamit, som i juni i somras ställs utanför ett höghus i en lådcykel. Bomben blåser ut stora delar av fasaden och gör hela huset obeboeligt. Nu, fyra månader senare, har ingen ännu gripits för dådet.
Snart drabbas Linköping igen, den här gången polisen. I augusti ska polisen precis återlämna en stulen moped som har stått i ett uthus för beslagtagna och tillvaratagna saker, när någon märker någonting ovanligt under mopedens sadel – sprängdeg.
Närmare 200 personer evakueras och området stängs av för närmare 3 000 personer. Mopedbomben detonerar. Av polisens lagerbyggnad finns bara en hög rödmålade plankor och rykande skräp kvar efteråt.
Sprider sig till Danmark
Bombdåden sprider sig till Danmark. En augustikväll kör en vit Citroën-skåpbil över Öresundsbron, bara för att en timme och tio minuter senare återvända till Sverige. I Köpenhamnsförorten Nordhavn detonerar en bomb utanför skattestyrelsens hus. Två svenskar grips, misstänkta för dådet.
Det har också förekommit attentat mot polisstationer i Sverige, i Helsingborg och Katrineholm i mellersta Sverige.
Inte heller medierna undgår bombvågen. För tre veckor sedan detonerar en bomb utanför Borås Tidnings redaktion i sydvästra Sverige. Det här är ute i provinsen, inte i de invandrartäta, utsatta förorterna kring Stockholm, Göteborg och Malmö. Här håller mest svenskt dominerade brottsliga motorcykelgäng till, som 435-gänget som har namn efter ett postnummer i trakten.
– Jag bor själv nära ett av de utsatta områdena och jag har många gånger väckts av explosioner, säger Manne Gerell i Malmö.
– Om jag är rädd? Näe, det är jag inte. Men obehagligt är det ju förstås.