Trumps fatala klavertramp
Donald Trump har gett ifrån sig sheriffstjärnan som världspolis och skapar med sin politik behov av en efterträdare.
USA:s president Donald Trump har gjort sitt sämsta utrikespolitiska drag – hittills. Om han hade vetat vilka följder hans beslut att dra bort de amerikanska trupperna från nordöstra Syrien skulle ha, hade han knappast fattat beslutet.
Det har direkt lett till att hundratals människor dödats på en vecka och hundratusentals tvingats på flykt. Det är i huvudsak fråga om kurder, en grupp som var allierad med USA i kampen mot terrororganisationen IS i samma område.
Det bekommer visserligen knappast Trump, men att maktkonstellationerna på bara några dagar har förändrats så kraftigt räknade han knappast med. Speciellt inte att vinnarna är Ryssland, Syrien, Iran och sannolikt IS. Det här är inte krafter som Trump och USA vill ge mer makt och inflytande åt, tvärtom.
Det har också det amerikanska representanthuset noterat och kom i onsdags med en resolution där Trumps beslut får svidande kritik. Presidentens agerande fördöms också av de flesta republikaner. Trump har nu gått för långt också enligt de egna. Börjar han äntligen uppfattas mer som en börda än en tillgång?
Också Trump själv verkar ha insett att läget är allvarligt. Det antyder hans nervösa och obehärskade beteende då han träffade bland andra representanthusets demokratiska talman Nancy Pelosi i onsdags. Han förolämpade henne grovt också i efterföljande tweetar, där även republikaner som röstat för resolutionen mot presidenten fick sin släng av sleven.
Trumps beslut var startsignalen för ett antal marscher. Det gick inte många timmar efter att USA marscherat bort innan turkiska styrkor marscherade in över gränsen till Syrien och inledde en omfattande attack mot områden som de senaste åren bebotts och styrts av kurder.
Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan fick genom USA:s reträtt en chans att slå två flugor i en smäll. För det första kunde han inleda en attack för att driva bort kurderna, som Turkiet ser som terrorister och inte vill ha inpå sin gräns. För det andra skapar han på samma område nu utrymme för att kunna förflytta en stor del av de över tre miljoner syriska flyktingar som finns i landet. En annan marsch inleddes nästan samtidigt från söder. De syriska regeringsstyrkorna tog tillfället i akt då vägen var fri för att ta över delar av Syrien som efter att inbördeskriget började för åtta år sedan har behärskats av motståndargrupper.
Ryssland har också grupperat om sina styrkor och hållit i trådarna för en överenskommelse mellan Syriens regeringsstyrkor och de kurdiska styrkorna som attackeras av Turkiet. Ryssland har tagit över USA:s roll som en slags ordningsman och garant för att Syrien och Turkiet inte ryker ihop, med oanade följder. Över huvud taget har Ryssland stärkt sin roll kraftigt i hela Mellanöstern i och med Trumps infall.
Det kan ses som ödets ironi att president Vladimir Putin just nu har haft statsbesök inprickade i både Saudiarabien, USA:s stora bundsförvant i området, och i Förenade arabemiraten. Nästa vecka åker Erdoğan till Moskva.
Ryssland tar för sig då USA bjuder ut möjligheter till ökat internationellt inflytande och i förlängningen kamp om världsherravälde.
USA har i många år fungerat som en inofficiell världspolis, mer på gott än ont. Nu har Trump sagt upp sig från den tjänsten.
Nato är en tänkbar världspolis men Trumps tidigare uttalanden om själva organisationen och USA:s europeiska allierade och nu även Turkiets agerande med efterföljande sanktioner har skapat sprickor och osäkerhet i Atlantpakten.
EU:s roll i världen har krympt och vill man axla rollen som världspolis är det dessutom bra även med militära resurser, vilket EU som organisation inte har.
FN kunde och borde i de bästa av världar ha en polisroll, men organisationen har tyvärr tappat en hel del av sin tidigare pondus och känns i dag handlingsförlamad inte minst på grund av missbruket av vetorätten i säkerhetsrådet.
Utan polis finns det risk för att laglösheten breder ut sig.