En knarkhandlares uppgång – och fall
Enligt Lasse Kärkkäinen själv hade han inga planer på att bli knarklangare när han köpte sina första droger i Nederländerna och körde dem till Finland. Problemet var att han var bra på det.
Lasse Kärkkäinen, 35 år, ser inte ut som en brottsling. Han är inte stor och tatuerad, han går inte klädd i läderväst och han bär inte tjocka guldkedjor runt halsen. Under hela den tid som han smugglade droger från Nederländerna och sålde dem på tor-nätet över hela landet fortsatte han att jobba som it-chef på ett företag. Hans olagliga rörelse, Douppikauppa, är i dag närmast legendarisk i undre världen i Finland.
– Det började mot slutet av 2013. Jag följde med ett diskussionsforum på tor-nätet och där pratades mycket om att smuggla droger till Finland. Jag blev intresserad av ämnet och skapade användarnamn på Silkkitie och Silk Road 2.0, och konstaterade att prisskillnaden mellan Finland och Nederländerna var enorm, berättar Kärkkäinen.
Silkkitie och Silk Road 2.0 är två numera nedlagda marknadsplatser på tor-nätet. Silkkitie riktade sig uttryckligen till den finska marknaden medan Silk Road 2.0 var global. Båda två användes för att sälja droger. Användargränssnittet var som på vilken som helst laglig webbhandel, men valutan var bitcoin.
Kärkkäinen reste med egen bil till Belgien och Nederländerna vid årsskiftet 2013–14 för att besöka EUparlamentet och delta i ett it-event. Det var i samband med den resan som han bestämde sig för att pröva sina vingar som knarksmugglare.
– Jag tänkte inte så mycket på återförsäljning eller dylikt i det skedet. Tanken var att köpa ett större parti och därefter inte göra det igen. Men så gick det inte.
Det första partiet köpte han via Silk Road 2.0. I det ingick 100 ecstasy-tabletter, 250 gram amfetamin, 100 2C-B-tabletter och 1 000 LSDlappar. Han packade drogerna i lukttäta påsar och slängde påsarna i bakluckan och återvände till Finland genom Baltikum. Totalt kostade drogerna kring tiotusen euro.
– Idén om att börja sälja på Silkkitie kom under hemresan när jag började räkna ut hur många doser drogerna ger.
När han kom hem skapade han en ny profil på Silkkitie under namnet Douppikauppa. De första beställningarna kom redan första veckan och därefter började pengarna rulla in. Det första partiet gick på tre månader och gav nästan 40 000 euro i bitcoin enligt rättegångshandlingarna. Därefter började verksamheten expandera.
Expansionen
Traditionell knarkhandel bygger till stora delar på personliga kontakter och mellanhänder. En finansiär i Finland beställer ett parti droger som levereras av försäljarens kurirer. Därefter distribueras drogerna till återförsäljare som distribuerar dem vidare till andra återförsäljare eller direkt till kunderna. Varje mellanhand tar sin beskärda del av vinsterna och håller kontakt med personerna som ligger under och över i kedjan.
Det som Kärkkäinen gjorde var att skära bort mellanhänderna. Det första och andra partiet sålde han på egen hand. Köparna köpte och betalade drogerna på Silkkitie och Kärkkäinen skickade dem per post. Detta gjorde att hans vinstmarginal ökade avsevärt och behovet av personliga kontakter föll bort. Då drogerna i Nederländerna dessutom kostade bara en bråkdel av vad de kostar i Finland blev förtjänsterna stora.
Det andra partiet var betydligt större än det första och innehöll bland annat 25 gram kokain, 1 500 LSD-lappar, 1 kilo amfetamin, 2 000 ecstasy-tabletter, 500 2C-B-tabletter. Återigen gick drogerna åt på cirka tre månader och sammanlagt sålde de för nästan 160 000 euro i bitcoin.
– Det involverade ganska mycket fixande. Jag måste planera min dag så att jag kunde sköta packandet och postandet. Jag var på jobbet till tre fyra-tiden, sedan tog jag mig hem, mätte upp drogerna, packade dem i lukttäta påsar, skrev adresser, postade breven och städade undan innan min flickvän kom. Hon visste ingenting om mina affärer.
En av orsakerna att Kärkkäinens handel blev så populär var att han satsade på kundservice. Beställningarna kom fram på några dagar och varorna var de rätta. Kärkkäinen gick så långt att han lät testa sina varor i ett laboratorium i Spanien, som har samma utrustning som Centralkriminalpolisen. Kunderna var nöjda och Douppikauppas rykte växte.
– Jag hade 1 700 positiva recensioner på Silkkitie. Gänget gillade att jag hade betydligt bättre produkter och större urval än resten och dessutom till rimliga priser, även om jag i början kritiserades för att vara dyr. Men det berodde på att mitt amfetamin inte var utspätt och räckte längre.
Rekryteringen
Mellan andra och tredje lasset insåg Kärkkäinen att han inte längre klarade av att driva verksamheten på egen hand. Vid det laget hade han kring femtio beställningar per dag och att sköta dem tog betydligt längre tid än den halv timme som han hade över efter jobbet som it-chef och tiden som han tillbringade med flickvännen. Han beslöt att rekrytera hjälpredor.
– Jag ordnade en offentlig rekrytering på tor-nätet och bad om ansökningar. Så läste jag ansökningarna och diskuterade vidare med några av de mest lovande kandidaterna.
De som skrev att de använde droger dagligen klarade inte Kärkkäinens gallring.
Till slut rekryterade Kärkkäinen tre personer som han aldrig träffade personligen. En av dem greps senare, de två andra är fortfarande okända. Kärkkäinen slutade sälja direkt till köparna och sålde i stället till sina underhuggare. Leveranserna ordnades med hjälp av så kallade terränggömmor.
– Jag ville gå vidare i mitt liv och koncentrera mig på andra saker. Efter det sålde jag partier på hundra gram eller mera medan mina underhuggare skötte detaljhandeln.
Överlag var Kärkkäinen intresserad av att överlåta hela verksamheten till någon annan. Det tredje partiet som han köpte i Nederländerna i juli 2014 blev det största och sista.
Drogerna packades i en kappsäck som Kärkkäinen levererade till Tyskland där han stuvade den i sina föräldrars segelbåt. Båten seglades hem till Finland av Kärkkäinens yngre bror, men Kärkkäinen hävdar att brodern inte visste att kappsäcken innehöll droger.
Åklagaren värderade det tredje partiet till 1,2 miljoner euro på finska marknaden.
Jag var på jobbet till tre fyratiden, sedan tog jag mig hem, mätte upp drogerna, packade dem i lukttäta påsar, skrev adresser, postade breven och städade undan innan min flickvän kom. Lasse Kärkkäinen
Gripandet
Polisen grep Kärkkäinen i slutet av april 2016. Orsakerna till hans fall är två. För det första lyckades amerikanska FBI spåra Silk Road 2.0, komma över all information som fanns där och lägga ner sajten i november 2014. Kärkkäinen hade köpt droger via sajten under sitt första besök i Nederländerna och en del av kommunikationen med försäljaren hade varit okrypterad – senare använde han andra sajter.
FBI fick inte reda på Kärkkäinens identitet, men däremot att han var finländare och att han hade bott på ett hotell i ett visst område. En genomgång av hotellen gav en lista på finländska gäster som levererades till finska tullen.
För det andra blev Kärkkäinens bror fast med ett betydande lass droger då han och en annan person anlände med färjan från Sverige till Gustavs i Egentliga Finland.
Gripandet av brodern och uppgifterna från FBI ledde till att polisen gjorde en husrannsakan hemma hos Kärkkäinen och hittade hans lager.
Dessutom hittade polisen Kärkkäinens bokföring. Det tog sex veckor för polisens tekniker att bryta sig in i Kärkkäinens dator, men när det till slut lyckades var det en guldgruva.
Myndigheterna lyckades även spåra Kärkkäinens bitcoin-konto. I och med att han fortsatte jobba under hela sin kriminella karriär hade han inte haft behov av att ta ut vinsterna. Totalt beslagtog polisen nästan 1 700 bitcoin. Vid tidpunkten var de värda kring 650 000 euro, men med dagens kurs är de värda över 13 miljoner euro.
– Jag tänkte aldrig vad jag skulle göra med pengarna. Jag visste att jag inte kunde röra dem på en lång tid eftersom det fanns risk att jag skulle åka fast. Tanken var att sluta med affärerna och låta bitcoinen ligga.
Lasse Kärkkäinen dömdes till
11 år och 6 månaders fängelse för bland annat fem grova narkotikabrott, två fall av smuggling och medhjälp till grovt narkotikabrott i Egentliga Finlands tingsrätt. Hans bror dömdes till 9 år och 6 månader. Åbo hovrätt lindrade Kärkkäinens straff till 10 år och 6 månader och broderns till jämnt 9 år.
Kärkkäinens bitcoin dömdes förlorade till staten och dessutom ålades bröderna att ersätta brottsnyttan för nästan 530 000 euro, varav broderns andel var 140 000. Kärkkäinen förlorade sin ägarbostad, bil och annan egendom.
Han är missnöjd med hur tingsrätten beräknade brottsnyttan, som också var en av de huvudsakliga punkterna i hans överklagan till hovrätten.
– Handläggningen i hovrätten var inte rättvis, eftersom hovrätten inte behandlade mitt huvudsakliga besvär som hade med brottsnyttan att göra. Jag tycker att det rättvisa hade varit att ta mina bitcoin, som vid tidpunkten för domen hade täckt hela brottsnyttan, men inte sådan egendom som jag skaffat genom lagligt arbete.
Efter gripandet har Kärkkäinen stiftat bekantskap med flera fängelser. Värst var tiden under förundersökningen då han hade kommunikationsförbud i åtta månader. När kommunikationsförbudet tog slut fick han veta att flickvännen hade gått vidare.
I våras flyttade Kärkkäinen till den öppna avdelningen i Sveaborgs fängelse i Helsingfors. Sedan dess har han fått återuppta sina studier på Aalto-universietet.
– Jag började studera 2002, men kom strax in i arbetslivet. Jag var nästan färdig med min kandidatexamen när jag blev gripen, jag hade bara två veckor kvar på en kurs i svenska. Den gjorde jag klar i fängelset.
Nu jobbar han på sin diplomingenjörsexamen i it. Hans slutarbete handlar om artificiell intelligens inom byggnadsteknik. Målet är att ta examen nästa vår och börja jobba.
– I januari 2021 har jag möjlighet till övervakad frihet på prov och i juli samma år blir jag villkorligt frigiven. Därefter återstår ännu tre år av straffet.