Hur länge ska en invandrare behöva vara tacksam, när är skulden betald?

INTEGRATION Kvinnor, män, välutbildade, invandrare, finska, svenska, integrerade, flerspråkiga, multikulturella, anpassade, synliga. För synliga?

Önskan efter att passa in, viljan för acceptans och godkännande, viljan att förändra och ilskan över att inte räcka till. Att alltid vara utanför. Du skall vara bra, men inte för bra.

En integrationspolitik som är aktiv och medveten och som tar vara på mångfald är viktigt. Inte bara för att det skulle vara ett politiskt korrekt beteende, eller för att våra ledare i samhället och alla enskilda medborgare borde ta sitt samhällsansvar, utan för att det gagnar oss alla.

Invandringen har och ger oss en etnisk, religiös, social och kulturell mångfald.

Förmågan att ta vara på och använda denna mångfald har inte alltid varit enkel och inte heller en självklarhet. Speciellt högutbildade kvinnor blir förbisedda när det är dags för att förnya eller förlänga arbetsavtalet. Väljs hon med högre meriter eller väljer man den med det ”finska” namnet? Vems löner höjs, vem får ta skitjobbet?

I vissa fall har man även blivit tillsagd att försöka neutralisera sin mångfald om man vill få jobbet. Stick inte ut för mycket, du kan få ”dem” att känna sig hotade av det. Att ständigt vara målet för vardagsrasism i diskussioner, på jobbet, debatter och möten är tungt.

Då frågor om invandrare och integration blir aktuella hoppas man att vi på ett konstruktivt och målmedvetet sätt kan ta vara på de resurser som mångfalden ger oss. Så pass förnuftiga är väl vi ändå. För vi är ju inte rasister, men!

Integration är en process som är långsiktig och den handlar om att försöka frigöra individer och samhällen från positioner som vi och dem-tankesätt för att i stället fokusera på att skapa en samhörighet.

Den dubbla identiteten som kvinnor och män med invandrarbakgrund känner formar deras liv samtidigt samt motståndet man känner i vardagen stärker en.

Motståndet är så inbakat i det finländska samhället och i alla system som jobb, skola, dagis och vardag att det är helt osynligt och knappt syns. Men det känns, vi ser det!

Vi har många välintegrerade första och andra generationens invandrare, både män och kvinnor, i vårt samhälle. Flerspråkiga, multikulturella, anpassade, synliga som har dubbla kvalifikationer och erfarenheter inom en rad områden och tillhör en medelklass som har tillgång till både språk och ekonomi.

Första generationens finska kvinnor där Finland är deras hem. Att ha flera identiteter och flera hemländer, men emellanåt paradoxalt nog känna sig identitets- och hemlös. Vi ser alla olika ut, vi beter oss olika, vi tänker olika och vi kommer från olika bakgrunder och förutsättningar. Vissa av oss har upplevt förtryck, rädsla, utanförskap, marginalisering, andra kulturer, andra språk och det har lämnat sina spår i oss, det har färgat oss. Men att ständigt vara utanför gör ont. Så självklart anpassar

Det räcker samtidigt inte att bara sköta sig, utan man måste göra dubbelt ifrån sig, ta skiten, göra skitjobbet, det tyngsta jobbet faller alltid på den med det utländska namnet.

vi oss till nya miljöer. Det skulle ni också göra, eller?

Det räcker samtidigt inte att bara sköta sig, utan man måste göra dubbelt ifrån sig, ta skiten, göra skitjobbet, det tyngsta jobbet faller alltid på den med det utländska namnet. Vi gör det ändå bara för att inte få fördomarna, för att inte vara som ”de andra”, samtidigt får man absolut inte sträva för högt. Och att göra misstag, det har man inte råd med. Hur duktig och skötsam man än är så är man en av de oändligt otacksamma invandrarna. Varför är de otacksamma egentligen?

Tacksamhet är något som påverkar oss alla. Är vi tacksamma för allt som Finland gjort för oss? Ja. Vi har fått tillgång till ett hem, utbildning, trygghet och möjligheter att förverkliga oss. Vissa av oss är ständigt och genuint tacksamma och överpresterande, kalla det ett arv hemifrån. Men hur länge ska man behöva vara tacksam, när är skulden betald?

Och tillför vi verkligen inget som Finland kan vara tacksamt för tillbaka?

Vi skall inte låta oss skrämmas av det hat och den extrema nationalismen som gjort skrämmande framsteg i Europa och Finland, vi skall kunna visa att vi står för så mycket mer än det. Vi skall kunna våga stå upp och säga nej till allt hat.

Jag ser människor som skriver att de är för mångfald, mot rasism. Men när det väl kommer till kritan och det är upp till bevis ... är du stark nog att stå emot rädslan att vara den enda i rummet som öppet står upp och visar att detta inte är okej?

I slutändan handlar det egentligen om drömmen om ett bättre liv och ett ställe där alla får känna sig som hemma i sina egna hem.