”Vi kämpar redan för morgondagen …”
”Balansgången mellan de moderata och extrema krafterna är nödvändig för att partiet inte ska splittras. Det är främst metoderna det gäller, ideellt står man inte långt från varandra.”
”Heute schon im Kampf für die Ideen von Morgen” stod det på banderollen när Andreas Kalbitz marscherade tillsammans med det grekiska fascistpartiet Gyllene Gryning i Aten 2007.
I september 2019 var Kalbitz de tyska högerpopulisterna AfD:s (Alternativ för Tyskland) toppkandidat i delstatsvalet i Brandenburg där partiet blev andra största parti. Kalbitz tog säte i parlamentet.
Även i Sachsen fördubblade AfD sina mandat och också där var toppkandidaten en känd högerextrem sympatisör.
I Tyskland håller man nu andan inför det tredje och sista delstatsvalet i år i öst, i Thüringen i det forna DDR.
Spänningen ökas av att Thüringen är högsätet för der Flügel, den hårda grupperingen inom AfD. Här håller ”flygeln” sina egna partimöten, här används öppet den i tysk lag förbjudna hitlerhälsningen och retoriken är renodlat fascistisk och rasistisk. Förintelsen förnekas. Undervisningen i historia bör ”revideras”. Monumentet över koncentrationslägrens offer i Berlin är en ”nationell skam”. Invandrarna skall drivas ut, ”som kriminella och våldsbenägna”.
Den 47-årige Björn Höcke är flygelns grundare och AfD:s toppkandidat i valet om en dryg vecka. Höcke är i dag en av de mest omskrivna (och omstridda politikerna) i Tyskland – också inom sitt eget parti.
De äldre AfD-ledarna försöker hålla de yngre radikala stången samtidigt som man är medveten om att de står bakom partiets framgångar i öst. Ordföranden Alexander Gauland framställer ihärdigt sitt parti som ett ”konservativt parti med borgerliga värderingar” och vill hellre satsa på missnöjet i väst med arbetslöshet, stigande boendekostnader och avfolkningen till exempel i Ruhrområdet.
AfD har genomlevt många förändringar efter sin tillblivelse 2013 som ett ”eurokritiskt” parti grundat av en ekonomiprofessor. Flyktingströmmarna 2015 gav näring åt en gryende främlingsfientlighet och var en ”gåva” enligt Gauland. Partiet radikaliserades snabbt. Balansgången mellan de moderata och extrema krafterna är nödvändig för att partiet inte ska splittras. Det är närmast metoderna det gäller, ideellt står man inte långt från varandra. Också Gauland ser Nazityskland som ”fågelskit” i germanernas stolta 1 000-åriga historia. Men sammanhållningen är nödvändig för att hålla positionerna i förbundsdagen.
Någon ”valskräll” åstadkom AfD inte vare sig i Brandenburg eller i Sachsen. Opinionsmätningarna inför Thüringen tyder heller inte på ett genombrott. Delstaten styrs sedan 2014 av vänsterpartiet Die Linke, i en röd-rödgrön koalition med SPD och De gröna. Den första vänsterledda koalitionen i förbundsrepubliken någonsin. Man har lyckats minska arbetslösheten, förbättrat socialservicen och gett undervisningen och dagvården större resurser.
Men på andra håll går det inte bra. Vänstern slits av inre split och har gjort flera dåliga val på sistone.
Regeringschefen Bodo Ramelow, tidigare reformkommunist, fackföreningsman och troende kristen är populär över partigränserna och ses som Die Linkes hopp. Kanske det sista? Inte bara i Thüringen utan i hela förbundsrepubliken.