Förstår vi protesterna?
SOCIALA MEDIER Teknosociologen Zeynep Tüfekçi undersöker hur vi genom vårt beteende på nätet bygger en perfekt infrastruktur för auktoritära regimer. Vi borde vara mycket mer vaksamma, menar hon. I framtiden kommer man att fråga sig hur vi kunde låta det
Protester dyker upp som svampar ur jorden, i Barcelona (bilden), i Hongkong. Många proteströrelser saknar ett planerat mål och rinner därför ut i sanden. Zeynep Tüfekcis som forskar i protesterna anser att vi alltför lätt bygger en perfekt grund för auktoritära regimer.
Zeynep Tüfekçis bok Twitter and Teargas undersöker proteströrelser som med sociala mediers hjälp har uppstått plötsligt och utvecklats snabbt. Med hastighet kommer ömtålighet, enligt henne.
Många proteströrelser, som Occupy Wall Street, har runnit ut i sanden. När Zucottiparken i New York tömdes på ockupanter fanns ingen konkret plan framåt.
– De hade den väldigt viktiga grundidén att ojämlikhet innebär en stor kris. De hade däremot inte den organisatoriska uthålligheten att påverka politiken. Ett decennium senare är ojämlikheten värre än någonsin, säger Tüfekçi.
Hon jämför med den amerikanska medborgarrättsrörelsen. Många år av möten och strategibyten ledde fram till den stora marschen i Washington. Tiden det tog bidrog till att skapa en robust rörelse och konkreta politiska beslut. Det betyder inte att den ena metoden i sig är bättre än den andra.
Tüfekçi menar att rörelser med internet som verktyg ofta missförstås och avfärdas som “slacktivism”.
– Det är som att säga att ”den här bilen är inte bra, för den har dåliga hovar”. Då har man fel ramverk. Den har inte dåliga hovar, den har bra däck, säger hon.
Hon tar de globala skolstrejkerna för klimatet som exempel på hur gamla och nya strategier kan mötas i en långsiktig kamp med tydligt fokus på politiska beslut, och flitigt använda digitala verktyg.
– Det har blivit mera synligt i år med Greta Thunberg som en högprofilerad individ. Men går man närmare ser man aktivister som har arbetat med klimatkrisen under ett decennium. Det ser ut att ha utvecklats snabbt, men är egentligen en djup våg som nu har nått ytan.
Försöker förstå Hongkong
Zeynep Tüfekçi har nyligen kommit hem från sin femte resa till protesterna i Hongkong, där hon bland annat undersöker om vi är på väg att se en ny protestvåg. Hon vill inte ge något säkert svar. Trots att hon ofta skriver för en bred publik i bland annat New York Times och Wired har hon akademikerns långsiktiga arbetsmetoder och försiktiga uttalanden.
– Jag försöker fortfarande förstå vad som händer. Efter protesterna jag beskriver i boken stannade det av lite. Sedan såg vi en
våg av auktoritära rörelser i världen. Nu verkar vi uppleva en andra våg av protester.
– Hongkong är intressant för att det är inne på sin femte månad. Jag åkte dit delvis för att just Kinas typ av auktoritärt styre är väl integrerat med digital teknik, artificiell intelligens och övervakning.
Centralt i Zeynep Tüfekçis arbete är hur vi genom vårt beteende på internet bygger en perfekt infrastruktur för auktoritära regimer. Vi borde vara mycket mera vaksamma, menar hon. Vi går inte säkra bara för att vi inte har regeringar av kinesisk typ. Hon tror att man i framtiden kommer ställa sig samma fråga om vår datahantering som om blyfärg och DDT: hur kunde vi låta det ske?
– Vår regering är ännu inte i samma liga, men vi har en digital verklighet med övervakning och möjlighet att styra beteenden. När man väl byggt ett sådant verktyg kommer vilken regering som helst att bli intresserad av det förr eller senare. Vi ser företag använda verktygen. I politiska kampanjer som brexit ser vi en mycket medveten desinformation som får folk att rösta på ett visst sätt. De utnyttjar sociala mediers svagheter.
Kritiserar Facebook
Tüfekçi har ofta kritiserat företag som Google och Facebook för deras brist på ansvar. Facebook, som gång på gång bett om ursäkt för sin hantering av användardata, har egentligen inte åtgärdat problemet, menar hon.
Skandalen då Cambridge Analytica olovligen kom över och sålde användardata för att skräddarsy politiska budskap ser hon inte som något extraordinärt. Eftersom det är gratis att använda tjänsterna är användaren inte kund. Användarens uppmärksamhet är produkten som säljs. Hon efterlyser reglering och anser att Europas dataskyddsförordning GDPR inte räcker, utan bara leder till att man klickar “ok” oftare.
– Ramverket fungerar inte, för GDPR utgår från att problemet är samtycke. Det är ett individcentrerat synsätt. Problemet är mera av samma typ som luftföroreningar. Vi frågar inte individer om de samtycker till att deras bil förorenar. Om det är Google Maps mot mig, så skadar det inte mig så mycket att låta Google ha min information. Det är helt naturligt att klicka “OK”. Faran är att Google vet var 100 miljoner människor befinner sig. Ett kollektivt problem löser man inte med individuellt samtycke.
Hon hoppas att frågan blir central på politiska plattformar som kan tvinga fram bättre verktyg och affärsmodeller i användarnas intresse.
– Om det fanns företag vars affärsmodell inte var att fungera som en övervakningsmaskin för att sälja riktade annonser, om det fanns ett sätt att ha mer lokal datahantering så informationen inte går in i molnet, och om mera data är krypterat. Om det fanns ett sätt som låter oss ha bekvämlighet utan att göra de här valen varje gång. Det kunde vara vägen framåt.