Mercedes-Benz gör elbilspremiär
Mercedes-Benz EQC kan karakteriseras som en lyxbil i det lite mindre formatet. Den är Daimlers första steg in i de elektrifierade större bilklasserna. Priset på drygt 81 000 euro placerar den i klass med konkurrenter som Jaguar I-Pace, Audi e-Tron och Tesla Model S.
När jag en fredag i ottan steg in i flygplatsens parkeringshall efter ett rygg-tärande nattflyg var det skönt att omfamnas av Mercedes-Benz EQC:s förarsäte och stillsamt smyga i väg bland raderna av parkerade bilar. De elektriskt justerbara sätena lär kännas bekväma under en betydligt längre körsträcka än vad bilen i praktiken kan köra på en laddning.
Utanför parkeringshuset var det mörkt och dystert, men då bilen var behagligt varm och ljudlös var det närmast avkopplande att köra hem i riktning mot en soluppgång som inte syntes. På motorvägen steg inte ljudet i kupén, men eftersom jag hörde däcksljuden måste bilen i alla fall vara lite ljudligare än Audi e-Tron, som med öronminnet mätt är den tystaste bil jag någonsin kört på Borgå motorvägs skrovliga yta.
Motorvägen gift för batteriet
EQC är en semihög och semilång bil som delvis baserar sig på suven GLC. Testkörningen blev lite kort, men bilen visade sig på styva linan på varierande underlag och var överraskande behändig att fickparkera i ganska små parkeringsrutor.
De två motorerna på totalt 408 hästkrafter och 760 newtonmeter drar bilen från stillastående så det viner, framför allt om man trampar ned både broms och gas och sedan släpper upp bromsen. Vid omkörningar på motorvägen kändes det inte lika rivigt, men det kan bero på att hastigheten nästan inte märks i den här bilen.
När testkörningen började visade den nästan fulladdade bilen en räckvidd på 316 km. Efter 181 km återstod 92 km. I en hastighet på 100 km/h på motorvägen sjönk räckvidden i takt med kilometrarna, men med lite rivigare körning sjönk de betydligt snabbare. För att nå de officiella siffrorna ska man nog ta till alla trick som finns för att spara energi och använda läget för extra snål körning, men det gör inte körandet roligare.
Bagageutrymmet är på cirka 500 liter och torde räcka för de flesta dagliga behov. Framme finns någorlunda gott om små förvaringsutrymmen i dörrarna och mittkonsolen.
För att vara ett prov på tysk ingenjörskonst är kupén snyggt designad med svepande linjer och mjukt böljande ytor. Kombinationen av blått, grått och svart i inredningen samt bruna luftintag kändes underligt nog inte påflugna. Kanske någon estetiker är av annan åsikt.
För att nå de officiella siffrorna ska man nog ta till alla trick som finns för att spara energi och använda läget för extra snål körning, men det gör inte körandet roligare.