Vi har inte lärt oss att vara tacksamma

INVANDRING Jag skriver några rader om invandring och vår historia angående insändaren av Sara Avdi-Elshani (HBL Debatt 18.10).

Jag hör till den finskspråkiga (tvåspråkig minoritet) majoriteten, men jag har i vår historia sett rasistiska och diskriminerande egenskaper – särskilt bland arbetsgivarna redan många decennier innan invandringen kom i gång.

Arbetsgivarna har alltid diskriminerat för gamla, för unga, för välutbildade och i allmänhet dem som inte hör till gruppen av medelfinländare. Jämställdhet mel

lan män och kvinnor är ganska nytt för dem och de har redan praktiserat rasism och fördomar över hundra år mot vår historiska minoritetsgrupp, romerna. Just nu (21.10) har man publicerat forskning kring rekrytering. Om man vill få en inbjudan till en rekryteringsintervju är det bäst att ha ett genuint finskt namn.

Vi behöver invandring, kanske vi erkänner det, men det får aldrig kosta för mycket. Det är alldeles för dyrt att lära invandrarna och deras barn våra två inhemska språk. Men om vi tar emot (och behöver) invandrare och arbetskraft har vi en plikt att försörja dem bra. Integrationsutbildningar har konkurrensutsatts för att spara

pengar, men kvaliteten kan då inte vara så bra som möjligt.

Vi har haft en jämställd utbildning i alla regioner, och för rika och fattiga, men nu kan vi se att universitetsstuderande mer och mer kommer från familjer i högre sociala klasser. Man kan i sammanhanget tänka på möjligheterna för invandrarna och deras barn om de inte har bra språkkunskaper och ingen uppmuntrar dem att försöka gå framåt. Mångsidiga och välutbildade människor (från alla kulturer och sociala klasser) är nästan det enda hoppet som vi alla har för en bättre framtid i samhället (och ekonomin).

Jag påstår i alla fall att våra lärare i grundskolan och i

daghemmen är vidsynta och att de har världens bästa utbildning. Svårigheterna för invandrarna börjar redan i språkutbildningen. De mest rasistiska dragen möter vi alla i arbetslivet senare.

Kan vi vara tacksamma för invandrarna och deras alla resurser? Kan vi vara tacksamma över huvud taget? Det är att hoppas för mycket. Vi finnar har inte lärt oss att tacka varandra och be om ursäkt.

”Integration är en långsiktig process”. Ja, kanske vi finnar kan lära oss. Vi är dock mycket långsamma och lugna, men bra elever.