Trump struntar i folkviljan för att fullfölja sitt vallöfte
Precis som med kurderna i Syrien överger USA sina allierade också i klimatpolitiken. I Syrienfrågan kan presidentens nyckfullhet ha spelat in, i klimatfrågan är draget konsekvent.
USA:s president Donald Trump väntas endera dagen bekräfta att landet drar sig ur Parisavtalet. Orsaken är att det snart blir möjligt att dra sig ur avtalet. Det trädde i kraft 4 november 2016 och på dagen tre år senare blir det möjligt att starta en utträdesprocess som tar ytterligare ett år i anspråk. Det betyder att USA:s utträde kan sammanfalla med presidentvalet hösten 2020.
Skulle Trump förlora i presidentvalet kan hans efterträdare, om hen så vill, med en enkel presidentorder besluta att USA på nytt blir avtalspart. Ett eventuellt återinträde ordnar sig på bara en månad.
Men i stället för att gå händelserna i förväg ska vi syna varför det har blivit så här och vad det betyder.
En förutsättning för FN:s globala klimatavtal var att de två största, USA och Kina, skulle gå med. Det skedde sedan president Barack Obama i hemlighet hade förhandlat med sin kollega Xi Jinping. När de var ombord följde resten av världen med.
I sitt otippade segertåg under presidentvalskampanjen 2016 red Donald Trump bland annat på klimatfrågan. Han lovade att USA skulle gå ur eller ”omförhandla” Parisavtalet, och valde det enklare alternativet.
– Jag tror inte att Vita huset seriöst ens försökte omförhandla det, säger Andrew Light, klimatpolitisk analytiker vid tankesmedjan World Resources Institute (WRI) på en presskonferens i USA.
Het på gröten
Där Donald Trumps politik har varit nyckfull och impulsiv på flera punkter, måste man tillstå att presidenten har varit påfallande konsekvent i klimatpolitiken. Han tilltalar dem som menar att klimathotet är överdrivet, dem som tycker att amerikanerna inte ska behöva göra mer och dem som jobbar inom eller har investerat i fossil energiindustri.
Dessutom har Trumps klimatpolitik varit rätt kraftfull. Hans tyngsta åtgärd är nedmonteringen av Clean Power Plan, det främsta instrument som Obama hade byggt upp för att bromsa utsläppen.
Att Trump envist fortsätter att underlätta för mer utvinning av fossil energi är ekonomiskt kontraproduktivt: De amerikanska delstater som kör med tuff klimatpolitik är livskraftigast. Men i en värld där alternativa fakta duger bra kan Trump ändå fortsätta argumentera för utträdet med att all klimatpolitik skadar USA:s ekonomi.
Sedan Trump tillträdde har den internationella maktbalansen också rubbats och handelskrig brutit ut. USA:s Kinarelation har fått sig en törn. Finlands chefsförhandlare i FN:s klimatprocess Outi Honkatukia har sagt att världen har förändrats så mycket att FN inte skulle få till Parisavtalet om man förhandlade om det i dag.
Med tanke på den prestige Trump lagt i klimatfrågan är det lätt att förutsäga att han kommer att bekräfta utträdesprocessen snart. Andrew Light, som jobbade för USA:s utrikesministerium då Parisavtalet skrevs, antar att Trump formellt tänker annonsera utträdet den 4 november på ett kampanjevenemang i Kentucky.
Trump verkar ändå vara så het på gröten att det formella tillkännagivandet kan komma före det. På ett evenemang inför naturgasarbetare i Pittsburgh i veckan påminde Trump redan om sitt beslut att lämna Parisavtalet, skriver nyhetsbyrån AP. Samtidigt fick New York Times bekräftat att USA är på väg ur Parisavtalet och att Trumpadministrationen redan filar på sitt utträdesbrev.
– Det är ett stort misstag att USA lämnar Parisavtalet, säger Andrew Light.
Överger bundsförvanter
I USA beräknas riskerna och kostnaderna för en ohejdad klimatförändring vara betydligt större än för bara några år sedan, också enligt den nationella klimatrapport som Vita huset beställt av forskarsamfundet. Den här oron ökar också globalt.
– USA brukade samarbeta med sina allierade inom klimatpolitiken. Nu vänder vi dem ryggen precis som vi gör i Syrien, säger Andrew Light.
Att Trumps agerande ger andra mer inflytande på bekostnad av USA, som Ryssland i Syrien eller Kina i klimatpolitiken, går emot amerikanska intressen.
– Vi missar också en enorm ekonomisk chans. Marknaden för klimatinsatser i världens 23 största utvecklingsländer går lös på 21 biljoner dollar, säger Light.
Och därtill, påpekar han, visar opinionsmätningar att en klar majoritet av amerikanerna, även bland republikanernas väljare, vill att USA stannar kvar i avtalet. Två tredjedelar av amerikanerna vill ha tuffare klimatpolitik, enligt Washington Post.
Hälften av delstaterna som står för över 60 procent av USA:s bnp har anslutit till America’s Pledge, ett initiativ för klimatpolitik i enlighet med Parisavtalet. 430 amerikanska städer har uttryckt samma krav och över 1 300 företag har anammat vetenskapligt underbyggda klimatmål.
Klimatfrågan debatteras redan i den pågående rörelsen inför demokraternas primärval. Om klimatpolitiken blir en valfråga tvingas Trump försvara en politik som allt färre backar upp, men det behöver inte avgöra något. I presidentvalet 2016 ansåg 47 procent av Trumps väljare att USA borde stanna kvar i Parisavtalet, enligt en studie vid Yale University. Likväl röstade de på honom.
Försvagar styrningen
Så vad betyder USA:s utträde ur Parisavtalet? Åtminstone riskerar det att bromsa Kinas och Indiens klimatpolitik och hela FN-processen. Det ger även bakåtsträvarna inom EU ett slagträ.
Det finns en motsatt effekt också. Om Trump bara hade förbisett klimatpolitiken i stället för att demonstrativt kliva av Parisavtalet hade klimatrörelsen i USA inte fått det bränsle han gav den. Nu är den eld och lågor.
I synnerhet i USA driver näringslivet omställningen. För utsläppen spelar det ingen roll om det är företagspampar eller politiker som håller i spakarna, men för att omställningen ska nå ens i närheten av den takt som forskarsamfundet säger är nödvändig – och för att den ska vara rättvis – behövs också tydlig politisk styrning. Den ser ut att dröja också i Europa.