Händelsefattigt?

”Nokiaaktien framstår efter nedgången som lågt värderad, men frågan är vad som krävs för att nå en högre värdering. Ett minimum är förstås leverans av förutspådda vinster, men behövs det också en företagsledning som inte förknippas lika tätt med brustna l

För den som om några år ser tillbaka på börsens rörelser under veckan som gick kommer säkerligen slutsatsen att vara ”en händelsefattig vecka”. Helsingforsbörsen steg svagt under veckan, i linje med de internationella marknaderna. Ser vi på rapportsäsongen är det inte heller fråga om någon dramatik för marknaden som helhet. Med drygt 70 procent av rapporterna i hamn är intäkterna för 3Q marginellt högre än analytikernas genomsnittliga estimat. Rörelseresultaten, rensade för poster av engångskaraktär är 0,6 procent bättre. En relativt odramatisk rapportsäsong, alltså?

En närmare titt på listan över veckans vinnare och förlorare visar dock på en betydligt intressantare rapportperiod. Goda prestationer från (bland andra) Valmet, Orion, Huhtamäki och Neste belönades med tvåsiffriga uppgångar. Samtidigt föll Nokian Renkaat cirka 5 procent efter att ha sänkt prognoserna för helåret och Wärtsilä tappade ytterligare 10 procent efter en mycket svag kvartalsrapport. Och så var det Nokia, som i skrivande stund har förlorat drygt 27 procent av sitt marknadsvärde efter 3Q-rapporten vilket motsvarar en värdenedgång på cirka 7 miljarder euro. Så ”odramatisk” är nog inte det rätt beskrivning för veckan som gick.

Nokias haveri berodde inte så mycket på kvartalsresultatet i sig (det underliggande resultatet var de facto 8 procent bättre än vad analytikerna räknat med), utan snarare på att bolaget på ett dramatiskt sätt förändrade sina utsikter för 2020. Från att ha förutspått en rörelsemarginal i intervallet 12–16 procent bedömer Nokia att 8–11 procent är mer rimligt. På 3–5 års sikt tror man sig kunna nå en marginal på 12–14 procent. Dessutom justerar bolaget ner den förväntade tillväxten till ”i linje med” marknaden, från tidigare uppfattning om att kunna växa i högre takt.

För att strö lite extra salt i såren beslutade styrelsen att ställa in dividenden tills vidare. Enligt rapporten räknar man med att återuppta dividenden när Nokias nettokassa igen når en nivå kring 2 miljarder euro (0,4 miljarder vid utgången av 3Q19). Man kan undra vilka händelser under tredje kvartalet som föranlett denna omsvängning – och hur väl underbyggda Nokias prognoser har varit.

Är då kursnedgången på 27 procent rent fundamentalt motiverad? Om vi utgår från förväntningarna på 2020 före rapporten, som innebar en omsättning på 24,1 miljarder och en rörelsemarginal på 12,6 procent och i stället antar intäkter på 23,4 miljarder och en marginal på 9,5 procent innebär det att resultatprognosen sänkts med – just det – 27 procent.

Nokiaaktien framstår efter nedgången som lågt värderad (baserat på kalkylen ovan värderas rörelsen till cirka 8.5x nästa års vinst), men frågan är vad som krävs för att nå en högre värdering. Ett minimum är förstås leverans av förutspådda vinster, men behövs det också en företagsledning som inte förknippas lika tätt med brustna löften? Det skulle förvåna mig om styrelsen inte överväger den frågan. Händelsefattigt lär det nog inte bli framöver heller.