RYSKT PERPEKTIV
Veckans Docventuresdokumentär är ett collage av klipp från ryska nyhetssändningar och vanliga ryssars Youtubeklipp om rapporteringen och reaktionerna när Trump valdes till president 2016.
DOKUMENTÄR
Our New President
Yle Arenan 28.10, Yle TV2 29.10 kl. 21.15, repris 30.10 kl. 23.20. Regi: Maxim Pozdorovkin.
2016 visade Docventures World Order, en påkostad dokumentär om tillståndet i världen producerad av den ryska statsapparaten. Nu sänds en till dokumentär som ger oss en inblick i det ryska perspektivet, eller kanske snarare det perspektiv ryssarna får via sina statskontrollerade medier. Och det perspektivet är i allmänhet inte vårt, åtminstone inte via våra medier.
Den här gången är det inte ryska staten som står för produktionen, utan produktionsbolaget Third Party Films i New York. Däremot är dokumentären ett collage av den ryska statstelevisionens rapportering om det amerikanska presidentvalet 2016 (vars resultat ryska hackers påstås ha manipulerat) varvat med Youtubevidor av vanliga ryssar som gläds över valet av Donald Trump och gratulerar honom för segern. Trump ses som Rysslandsvän och allmänt som en cool typ som uppskattas för sina värderingar. Av videorna att döma råder rena Trumpfebern i Ryssland, han är en person som engagerar det ryska folket – vilket förstås detta urval av filmer kan ge en snedvriden bild av.
Hillary svartmålas
Frapperande är vinklingen och de direkta lögnerna som presenteras i tvrapporteringen. Entusiasmen över Trump är stor, och svartmålandet av hans motståndare Hillary Clinton oförblommerat. På så gott som alla bilder och klipp av henne grimaserar hon och spärrar upp ögonen och ser allmänt galen eller självgott maktfullkomlig ut, en bild som för
Trump imiteras flitigt i ryska humorprogram, och i vissa klipp sitter Putin och myser i publiken. Ett land i Trumpfeber? Det blir i alla fall bilden.
övrigt också överensstämmer med den som Trumps anhängare målade upp i USA under kampanjen.
Här finns ingen hejd på sexismen när Melania och andra kvinnor i Vita huset omtalas, kvinnor är sitt utseende. Och det blir rent komiskt när Trump och Obama träffas första gången efter valet, och Obama sägs genera Trump med sina självgoda råd, och dessutom sitta och manspreada på ett osedligt sätt (faktum är att Trump sitter lika bredbent bredvid honom).
Trump imiteras flitigt i ryska humorprogram, och i vissa klipp sitter Putin och myser i publiken. Ett land i Trumpfeber? Det blir i alla fall bilden.
Var inte antirysk
Man noterar också videosnutten där en av Rysslands främsta tv-personligheter håller ett anförande inför kolleger där han betonar vikten av att journalisterna och staten jobbar mot samma mål – för den goda sakens skull, för vad är staten med dess ledning annat än god.
Det är klipp på klipp okommenterat i en jämn ström, och risken för den som kommer in mitt i är att det som visas tas för sanning – vi är vana vid att vi ska kunna lita på det som påstås i våra medier. Eller så inte. I dessa fejknewstider finns det även en annan falang, som talar om mainstreammedia och dess politiskt korrekta, vänstervridna propaganda. Tankar som dokumentären väcker gäller just den bild vi serveras via medierna, och vem mediekonsumenten kan lita på. Ett fel eller en medveten lögn är så lätt att vidarebefordra, och inte alltid så lätt att källkontrollera.
Som dokumentär betraktat blir strömmen av klipp lite jämntjock och enahanda i längden, men ett gediget jobb har här gjorts med att gräva fram klipp. Förundras gör man, och förfäras.
KultuRCHef Fredrik Sonck fredrik.sonck@ksfmedia.fi facebook: HBL Kultur twitter: @hblwebb Instagram: @hufvudstadsbladet
Vinnaren av de öppna finlandssvenska haikumästerskapen korades på söndagen under Helsingfors bokmässa.
vi två tillsammans sedan ungdomens dagar förväntansfulla
Jurymedlemmen Robin Valtiala skriver att dikten trots sin enkelhet rymmer nästan hela livet: ”Ordet ’förväntansfulla’ är intressant på grund av att dikten handlar om att ha varit tillsammans sedan ungdomen. Man kan fundera länge på vad det innebär, att förväntan kan pågå så länge. Och på om det är positivt eller negativt. Den här dikten har gjort sig helt beroende av det här enskilda ordet, utan vilket den skulle falla platt till marken. Men den klarar det.”
Paula Ollus kunde inte själv delta vid prisutdelningen, men säger per telefon att hon är jätteöverraskad.
– Jag har inte ens berättat för nån att jag skickat in ett bidrag.
– Nej, men jag tycker om poesi. Men jag så artikeln i tidningen och tänkte att varför skulle jag inte försöka? Sen glömde jag hela saken.
Vad för poesi brukar du läsa? – Jag brukar läsa poesirecensionerna i tidningen. Sen har jag alltid tyckt om Solveig von Schoultz och Claes Andersson – och mycket annan litteratur också.
Moln och luft
Förutom vinnaren utsågs en andra och en tredjepristagare. Katarina von Numers-Ekman vann andra pris med följande haiku:
en tweet från hösten tranorna i molnflödet tecken utan hat
Tredje pris gick till Åsa Gustavsson för följande rader:
Akvarellgrå luft, ögat tar sikte inåt. Jag andas igen.
Katarina von Numers-Ekman, som till vardags jobbar som modersmålslärare, säger att haikuformatet medför en liten extra utmaning.
– Visst kan det vara lite svårt men dikterna ska också vara korta och det underlättar skapandet att ha så tydliga ramar att följa.
Gustavsson berättar att hon nog skrivit texter förut men beslutet att delta i haikumästerskapen var väldigt spontant.
Vinnarna håller med jurymedlemmen Valtiala, som påpekar att man ofta börjar uttrycka olika saker i haikuformat när man väl kommit i gång med skrivandet.
Finalister strax utanför pallen var Pia Pörtfors, Elsa Boström och Gunnar Högnäs. Totalt röstade nästan 500 personer.
la stridsmaskineriet på slutet. Men hon har också förmågan att blixtsnabbt växla tonfall från tragiskt till komiskt utan att slarva bort allvaret.
Starkast intryck gör ändå texterna skrivna av Duvteaterns ensemble. Sångtexterna bjuder på en poesi som på samma gång är konkret och direkt och förtrollande vacker. Dessutom är den ofta utrustad med underfundigt humoristiska iakttagelser.
Kompositören Markus Fagerudd lyckas mästerligt transportera lyrikens bär och bäckar till sin folkviseinspirerade musik. Musiken lyfter hela tiden fram textens kvaliteter och betydelser, på samma sätt som Martina Roos inkännande tolkar lyriken med sin röst. Också koreografen Carl Knifs gestalt är som ett slags accentuerande skugga till Karolina Karanens prinsessa i hennes danssolo – tillsammans förmedlar de smärtan och vreden hos en syster som förlorat en syster.
”Pellejönsa med sitt inre”
Ensemblen gör ett utomordentligt arbete. En särskild eloge förtjänar Duvteaterns skådespelare. De intar Svenska Teaterns största scen med sitt eget material och skapar inte bara briljanta texter utan också briljanta scenpersoner.
Jag vill också lyfta fram Elias Simons, Krister Ekeboms och Christoffer Strandbergs geniala clowntrupp som gör entré på slutet för att ”pellejönsa med sitt inre” och sprider ”nyspulver och kärlekspulver”. De letar efter en anspråkslös tältplats men slutar på slottet.
Sagor är inte bara hittepå för genom dem kan man öppna upp nationalscener och förhoppningsvis också det politiska beslutsfattandet. Som Tanya Palmgrens assistentminister konstaterar: ”Vi ska skriva nya lagar och de ska bli bättre”.