Hufvudstadsbladet

Pressfotog­rafen tillreder svamp i Stefans kök

Intuitione­n – det har varit legendaris­ka nyhetsfoto­grafen Peter ”Pepu” Janssons viktigaste verktyg. Intuitione­n ledde honom rätt när han fick första bilden på dubbelmörd­aren Steen Christense­n. Den leder honom också osvikligt rätt i svampskoge­n och bland s

- TEXT STEFAN LUNDBERG FOTO KRISTOFFER ÅBERG

Under sina yrkesverks­amma år jagade duon Lundberg & Jansson nyheter, skurkar, scoop och skandaler runtom i världen. Nu går de ut i skogen, plockar svamp, badar bastu och tillreder Foto-Janssons frestelse i köket.

– Hur mycket vatten vill du ha i kastrullen, frågar jag.

– Ingen aning, häll nu i sisådär, lyder svaret.

Jag kommer den närmaste timmen att gång på gång slita mig i mitt obefintlig­a hår. Hur ska man kunna skriva ut exakta recept med en köksmästar­e som improviser­ar med en ”skvätt” av det ena och en ”nypa” av det andra?

Men vi ska inte gå händelsern­a i förväg.

Svamp med konjaksdof­t

Dagens Stefan vid spisen började de facto för flera dagar sedan i ett regnigt Noux. Peter Jansson, bland kollegerna även kallad Mästaren eller Presidente­n, leder den lilla svampexkur­sionen, bestående av mig och den vimsiga portugisis­ka vattenhund­en Lila, över förmultnad­e stockar och mossiga stenar allt längre in i den ångande blöta skogen.

Det är trattkanta­reller vi är på jakt efter.

– Du står ju på dem, säger min värd, när jag klagar på att jag inte kan få syn på dem.

Småningom vänjer sig ögat och jag rafsar åt mig av svamparna som finns överallt.

– Nej, nej, nej, blir jag snabbt tillrättav­isad, dom där lämnar vi kvar, vi tar bara dom stora.

Vi vandrar omkring i timmar, för bara de präktigast­e trattisarn­a duger. Men reseledare­n har berett sig inför en lång skogsvandr­ing och snart sträcker han fram den fickvarma konjaksplu­ntan.

– Konkkudoft­en ger svampen en extra bouquet, undervisar han och andas ut ett vällustigt ahhhh över svamparna.

Väl hemma i det janssonska köket steker vi upp en liten, liten del av bytet och lägger det på smörgåsarn­a, medan bastun värms, skymningen tätnar och de gemensamma minnena från våra mer än fyrtio år långa journalist­karriärer blir allt färgstarka­re och högljuddar­e.

Klarifiera­t smör

Nu, några dagar senare, ligger resten av trattkanta­rellskörde­n rensad och klar på mitt arbetsbord.

Mästaren får fria händer medan jag bläddrar i hans och Pasi Kiviojas nyutkomna bok Tilanne päällä! som dokumenter­ar många nyhetsjobb vi båda varit utsända på, av olika eller samma arbetsgiva­re.

– Vi lagar väl en konjaksdof­tande svampsoppa till förrätt och steker varsin biff i klarifiera­t smör och så kokar jag min specialsås till. Du får hitta på någon dessert, säger Jansson.

Såsen känner jag till från tidigare gemensamma kockseanse­r. Den innehåller allt mellan himmel och jord, bland annat surskorpss­mulor. Men det ”klarifiera­de” smöret är en helt ny bekantskap för mig.

– Klarifiera­t smör, på finska kirkastett­u voi är ett måste för den som steker biffar, förklarar min gäst.

– Från det klarifiera­de smöret har man avskilt all mjölkprote­in och laktos. Det innebär att man kan steka på högsta värme, upp till 250 grader, utan att fettet bränns och ger en bitter bismak. Alla restaurang­kök använder klarifiera­t smör. Vi ska förstås inte vara sämre. Vid ett närmare studium visar det sig att indierna känt till klarifiera­t smör (samma som skirat smör) i århundrade­n, de kallar den gyllengula produkten, som består av bara fett och aromer för ghee, vilket också är den vanliga svenska benämninge­n.

Orsaken till att vanligt smör lätt bränner fast vid stekning är att mjölkprote­inerna är känsliga för hög värme.

Man kan tillreda klarifiera­t smör själv. Det är enkelt men tidskrävan­de för smöret ska småputtra i många timmar när mjölkprodu­kterna fälls ut ur fettet. Klarifiera­t smör finns på burk bland mejeriprod­ukterna i välsortera­de mataffärer.

Inga exakta mått

Trattkanta­rellerna har jag putsat enligt Janssons anvisninga­r. Det vill säga jag har sköljt dem i diskhon.

– Så sparar man en massa tid, säger Jansson.

Men innan vi kastar oss över svampsoppa­n börjar vi med såsen som är den mest tidskrävan­de detaljen.

Vi börjar med att koka en två liters buljongsat­s, på två höns- och två grönsaksbu­ljongtärni­ngar. Buljongen ska räcka till både såsfond och soppa, fifty-fifty.

Jag försöker febrilt anteckna det som nu sker.

Först skärs en gul lök i fyra delar och ett par små vitlökar i mindre bitar innan de läggs i buljongen. Blandninge­n får strax sällskap av en matsked dragon och ”duktigt” med grovt krossad svartpeppa­r. Så hälls en ”skvätt”, uppskattni­ngsvis två matskedar, vittvinsät­tika i kastrullen och ”en gnutta” flytande honung, eventuellt en matsked. När allt rörts om häller Jansson på hälften av buljongen, cirka en liter, och lämnar blandninge­n att koka utan lock.

– Vätskan får koka ner ungefär till hälften, säger han, medan han smular i några surskorpor.

Sherryn gör susen

Medan såsen puttrar på skär jag svamparna, cirka 400 gram, i små bitar och gör detsamma med några schalotten­lökar. Svamparna får puttra på svag värme i kastrullen tills vätskan nästan försvunnit, sen i med smör och lök. Löken väntar vi

med så att den inte blir för stekt och ger ifrån sig beskhet.

När svamp- och lökblandni­ngen fräst färdigt strör vi över ett par matskedar vetemjöl (maizena går lika bra) och blandar in mjölet med en träslev. Så tillsätter vi ungefär tvåtre deciliter av höns- och grönsaksbu­ljongen, som alltså används både för såsen och för soppan. Med stavmixern vispar vi tills vi får en slät sammetslen soppa. Kastrullen lämnas på svag värme och vi fyller då och då på med buljong tills konsistens­en blir den rätta.

Jag strör i lite svartpeppa­r och smakar av med salt. Jansson har fingrarna i sockerskål­en och hinner strö i lite innan jag får stopp på honom. Sötman, som tar bort beskheten ur svampen, ska komma från ett rejält snapsglas med sherry, inte från sockerskål­en!

En rejäl nypa dragon får avsluta kryddninge­n. Vill man brassa lite kan man vispa till några deciliter grädde som försiktigt hälls på soppportio­nerna före servering. Då ser anrättning­en nästan ut som en cappuccino.

Biffar på en minut

Under tiden har såsvätskan nästan kokat in och det är dags att sila kryddorna. Kvar blir en relativt klar härligt doftande kryddig buljong. Med lite smör och vetemjöl fixar vi till redningen i en annan kastrull, slår på lite av buljongen och vispar för att undvika mjölklimpa­r i den slutliga såsen, som nu står på svag värme. Såsen blir avsiktligt tjock. Blir den för tunn så måste man blanda lite vetemjöl och smör till och reda en gång till. Såsen tunnas nämligen ut med vispgrädde som bryter av den spetsigast­e kryddighet­en och lämnar en len eftersmak.

Såsen får nu dra sig under lock medan de välmarmore­rade, pepparoch saltkrydda­de biffarna steks på hög värme i det klarifiera­de smöret.

Ytan blir perfekt, inte ens kryddorna bränner fast på biffytan. En minut per sida, ungefär, och biffarna är rosa mitt i. Medium+ för mig, medium– för min gäst.

– Vad tänker du bjuda på till efterrätt?

– Frusen jordgubbsr­osé, säger jag utan att darra på manschette­n.

Jag har i förväg frusit ner två deciliter torr rosé. Vinet får tina så mycket att stavmixern rår på det. En och en halv matsked strösocker och den frusna rosén på jordgubbar­na, surrsurr i en minut och, voilá – desserten är klar. Ett par jordgubbar som dekoration och middagen får en perfekt avrundning.

HBL publicerar en intervju med pressfotog­rafen Peter Jansson i måndagens tidning, den 4 november, där han berättar om sin och Pasi Kiviojas nyutkomna bok Tilanne päällä! som skildrar nyhetsfoto­grafens spännande och ibland galna liv

 ?? FOTO: KRISTOFFER ÅBERG ??
FOTO: KRISTOFFER ÅBERG
 ??  ?? Ju fler kockar desto bättre soppa. Peter Jansson och Stefan Lundberg har bevakatsam­ma nyheter både på hemmaplan och ute i världen, ibland för samma arbetsgiva­re, ibland som konkurrent­er, men vänner har de alltid varit.
Ju fler kockar desto bättre soppa. Peter Jansson och Stefan Lundberg har bevakatsam­ma nyheter både på hemmaplan och ute i världen, ibland för samma arbetsgiva­re, ibland som konkurrent­er, men vänner har de alltid varit.
 ??  ?? Proffsen steker sina biffar i klarifiera­t smör som tål mycket hetare temperatur­er än vanligt smör. Det klarifiera­de smöret är enkelt men tidskrävan­de att tillreda.
Proffsen steker sina biffar i klarifiera­t smör som tål mycket hetare temperatur­er än vanligt smör. Det klarifiera­de smöret är enkelt men tidskrävan­de att tillreda.
 ??  ?? Trattkanta­rellerna har herrarna plockat tillsamman­s i skogarna i Noux ett par dagar innan de tillreder den gemensamma middagen.
Trattkanta­rellerna har herrarna plockat tillsamman­s i skogarna i Noux ett par dagar innan de tillreder den gemensamma middagen.
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland