Teatern saknar en stark skrivande kultur
Skriv om scenkonsten! HBL:s kulturchef Fredrik Sonck uppmuntrar regissörer, dramatiker, skådespelare, andra teaterarbetare och forskare att greppa tangentbordet.
KULTURCHEF Fredrik Sonck fredrik.sonck@ksfmedia.fi
Facebook: HBL Kultur Twitter: @hblwebb Instagram: @hufvudstadsbladet
Varför lever teatern inte i kulturdebatten? Ungefär så kan man sammanfatta teaterproducenten Matilda von Weissenbergs välformulerade och reflekterande inlägg i HBL 29.10. Och visst går det att känna igen hennes notering om att den samhällskommenterande teatern verkar ha svårt att hitta in i folks medvetande.
von Weissenbergs inlägg är inspirerat av en svensk debatt med vissa svenska särdrag, men nog kan samma frågor ställas i Helsingfors som i Stockholm.
Når teatern ut? Är det så att tv-serier som The handmaid’s tale blivit intressantare att diskutera? Vilka offentliga samtal behöver föras vid sidan av recensionerna? Vilket ansvar för samtalet har kulturcheferna och teaterarbetarna själva?
Frågan om just kulturchefernas ansvar väcktes ursprungligen av DNkritikern Johan Hilton. Han riktade sig till de fyra Stockholmsdrakarnas kulturchefer, med en i mitt tycke lite gammaldags föreställning om kulturchefsämbetets automatiska auktoritet och kunskap. Missförstå mig rätt, kulturchefen ska gärna ha vidsträckta intresseområden, och personligen tror jag mig ha något vettigt att säga om teaterkonsten då och då (och borde säkert göra det oftare). Däremot skulle jag när som helst erkänna att jag inte är skickad att skriva agendasättande kolumner om tonkonsten.
Men är det ett problem? Knappast. Min uppfattning är att dagens teaterkritik ofta diskuterar de samhälleliga dimensionerna av föreställningar, och att det därför ter sig lite märkligt att säga att recensionerna inte fullt ut ska räknas med i den offentliga diskussionen.
Och som höstens debatt om Helsingforsorkestrarnas ojämställda repertoar har visat, kan en mångfacetterad debatt föras utan att kulturchefen har en synlig roll. I HBL har musiker, musikforskare, kritiker och musikredaktör Wilhelm Kvist tangerat ett brett spektrum av politiska och estetiska frågor om representation, historieskrivning, kvalitetsbegreppet, kanon, patriarkala strukturer och institutionernas ansvar.
von Weissenberg letar inte efter syndabockar i sin text. Tvärtom medger hon att skriven debatt inte är något som prioriteras av personalen på Teater Viirus, med samhällstillvända produktioner som Roulettenburg och Den stora elden på repertoaren i år.
Det är inte nödvändigtvis ett problem. En teaters uppgift är i första hand att göra teater. Ändå tror jag att det är viktigt att uppmärksamma dialektiken mellan kulturjournalistik och konstfält i stort.
Som sagt deltog många musiker och musikvetare ivrigt och på olika sidor i repertoardiskussionen. Och överlag får kulturdebatter energi just av att andra än kulturjournalister går in i dem i ett tidigt skede. Ta till exempel debatten om Nobelpristagaren Peter Handke, där ett otal författare, förläggare, forskare och ledamöter ur Nobelkommittén engagerat sig. Samma sak var det med debatten om bojkotten av Bokmässan i Göteborg häromåret, då det till sist blev nästan lite tjatigt med alla författare som offentligt, bland annat i HBL, ville motivera sin hållning. Eller ta debatten om fennotvätten inom finsk film förra hösten, med deltagare ur universitetsvärlden.
I mina ögon verkar teatern i någon mån sakna den skrivandets kultur, som skymtar bakom dessa debatter. Inte heller mer stillsamma diskussioner om politik och estetik uppstår ur något vakuum. Tvärtom hämtar HBL Kultur och andra kultursidor stoff, skribenter och idéer från bland annat universitetsvärlden och tidskriftsfloran.
Och här är det noterbart att teatervetenskap är ett väsentligt mindre ämne än litteraturvetenskap eller musikvetenskap. Och titta hur rik floran av små litteraturtidskrifter är! Konsttidskrifter dimper ner på redaktionen med stor regelbundenhet och inte heller musiktidningarna är få till antalet. Finlandssvenska Filmjournalen lades visserligen ned för ett par år sedan, men överlevde förvånansvärt länge i en sfär där det kunde gå år mellan långfilmspremiärerna! Men någon motsvarande teatertidskrift har vi inte, de många finlandssvenska premiärerna till trots. Skådespelarförbundets Taltratten är en utpräglad medlemstidning. På finska kommer Teatteri & Tanssi och här och var görs viktiga punktinsatser, men överlag är det tunnsått med tidskrifter och motsvarande fora också på finskt håll och i Sverige.
Min poäng är att en organisk debatt behöver denna textbaserade undervegetation i offentligheten. Många är de författare, kritiker och kulturarbetare som börjat sin bana i de små tidskrifternas plantskolor, eller som senare utnyttjat dem för experiment och smalare debatt. Andra har drivit webbtidskrifter eller bloggar.
Att den skriftliga diskussionen om teaterkonsten kan beskrivas som jämförelsevis fattig på offentlighetens stora arenor, kan ses som en konsekvens av diskussionen om teatern är jämförelsevis fattig också på offentlighetens små arenor. Åtminstone tror jag att det är anledningen till att så få externa skribenter föreslår artikel med teatertema, jämfört med andra konstarter.
Detta är ett försök att förstå de underliggande strukturerna, men det vore nog bra att rubba dem lite. Vem tar sig an uppdraget att grunda en finlandssvensk teatertidskrift?
I väntan på det vill HBL Kultur uppmuntra regissörer, dramatiker, skådespelare, andra teaterarbetare och forskare att greppa tangentbordet.
Vi ställer vissa kvalitetskrav på form och innehåll, och vi vill att texterna ska ha en allmän relevans. Inget behöver publiceras genast, men gärna skulle jag bokföra en handfull vägande texter om ett år. Vi hjälper till med bearbetning och redigering och vi arvoderar lika anspråkslöst som vi arvoderar alla andra – men skriv!
Skriv om scenkonsten! Fall inte för frestelsen att älta finansiering eller oförstående politiker och kritiker, för det är ju inte kärnan, eller hur? Skriv om vad teatern har att säga i dag, i vår tid och vårt samhälle. Vad kan den vara, vad kan den säga, hur ska den verka, vad kan den bli?