Det krävs ett trendbrott i april
En boxare med tillräckligt mycket krut i nävarna har alltid en chans. Ett fotbollslandslag med en glödhet målskytt likaså.
Linda Sällströms mål var ologiskt och nästan lika oförtjänt. Visst hade Ria Öling ett vasst skott och samma Sällström en halvchans mot slutet av matchen nere i regnsjuka Famalicao men att kvitteringen hade hängt i den fuktiga luften är en lika stor överdrift som att påstå att valet av matcharena var lyckat.
Men där stod hon, Sällström, uppskattningsvis 82,1 centimeter från mållinjen och styrde in ett av sina mindre eleganta mål i landslagströjan i stopptid.
Snyggt? Nej. Viktigt? Oerhört. Då kvalet summeras hösten 2020 kan det där smalbensmålet vara, om inte guld, så åtminstone EM värt.
Inledningen av kvalet tyder på att Skottland är det bästa laget i gruppen. Portugal känns näst starkast med Finland som farlig utmanare.
Med undantag av ett par bättre sjok under matchen 40 kilometer nordost om Porto, var det Portugal för nästan hela slanten. Portugisiskorna skapade mest och bäst, höll bollen inom laget och de snabba omställningar som landslagstränare Signeul varnat för inför match var just så farliga som befarat.
I synnerhet som Finlands centrala mittfältare Emmi Alanen och Eveliina Summanen inte hade sina bästa dagar på jobbet. Mot Cypern några dagar tidigare dominerade duon stort, mot Portugal fick man en lektion i dynamiskt mittfältsspel med storstjärnan Claudia Neto som överlärare.
Neto var överallt och är så smart på planen att det nästan gör ont. Inget under att hon hört till kontinentens bästa mittfältare i flera år.
Finland tappade för mycket boll och balansen inom laget var stundtals lite sisådär. Straffen Emmi Alanen orsakade var totalt onödig. Neto, vem annars, hade bollen nere till vänster i straffområdet men var på väg bort från målet. Finland hade två mot en i situationen och att i det läget sträcka ut ett ben och ge Neto möjligheten att falla duger inte.
Alanen, som efter alla skadeproblem kanske inte håller för spel i 180 minuter inom loppet av några dagar, kan tacka Sällström för att misstaget inte blev ödesdigert.
Den regnsjuka planen satte sin prägel på matchen. Pölarna var så djupa att bollen stannade upp helt på vissa partier av planen. Den här planen var inte värdig en kvalmatch och något säger mig att en herrmatch av samma betydelse inte hade avgjorts på detta underlag.
Fotboll är sporten nummer ett i Portugal och någon brist på dugliga fotbollsstadion råder inte. Famalicao kändes som ett pekfinger i ögat på damfotboll. Med tanke på att november är den näst blötaste månaden i regionen kunde man kanske ha tänkt sig match på ett stadion med adekvat dränering? Varför inte spela matchen lite längre ner i söder i stället för att välja snålblåsten och skyfallet uppe i norr?
Retur mot Portugal
i april, sannolikt i Helsingfors. Signeul menade efter matchen att Finland nu har fem månader på sig att bli bättre. De månaderna måste användas klokt för något formbesked var inte remin i Portugal. Allt måste bli bättre spelmässigt, nu var det i stort sett endast resultatet som gladde.
En seger i april och EM-drömmen kryper en bit närmare. Med tanke på hur svårt Portugal och Neto varit för Finland under senare år krävs en hundraprocentig insats för en trepoängare då.
Och så krävs det ett rejält trendbrott av damerna. Finland har i tävlingssammanhang inte slagit en toppnation på över sex år. Den senaste stora skalpen tog man mot Österrike i september 2013.
Den dystra sviten måste se annorlunda ut på hösten 2020. Annars blir det ett EM till utan finsk medverkan.
”Då kvalet summeras hösten 2020 kan det där smalbensmålet vara, om inte guld, så åtminstone EM värt.”
JONAS VON WENDT
reporter