I Platons fotspår
Bland alla antika sevärdheter i Aten hör kyrkogården Kerameikos till de mindre kända. Här vilar stormän, krigare och förmögna familjer från det forna Aten.
Kullen Areopagen nedanför Akropolis är populär bland samtida vardagsfilosofer. För antikens atenare fungerade kullen som högsta domstolen och nedanför låg Agora – samlingsplatsen för Sokrates och Platon. Dagens Aten kombinerar utan problem antiken och samtiden, både i litteraturen och i vardagen.
Två glupska hundar lämnade ett bestående avtryck när författaren Göran Schildt under sin grekiska odyssé, den han skildrar i boken I Odysseus kölvatten, besökte Kerameikos. Schildt och hans hustru Mona hade tänkt sig en fridfull vandring bland antikens gravmonument men hundarna kastade sig över hans eleganta kostymbyxor och slet sönder dem.
Gentlemannen Göran Schildt fick ta sig till sitt hotell i bara kalsongerna.
Inga rasande hundar syns till när vi, nästan sextio år senare, stiger in på Kerameikos. Men bakom varannan gravsten lurar en katt och sköldpaddorna hasar oförtrutet fram på de upptrampade stigarna.
Vi kliver in på Heliga vägen, den som för drygt tvåtusen år sedan var en av Atens två processionsvägar och som löper genom kyrkogården, och finner oss omgivna av välbevarade gravar och omkullvälta gravstenar.
Många av stenarna är dekorerade med inristningar som föreställer den avlidne. En av dem är Dexileon – en krigare som stred i kriget mot Sparta. På gravstenen är han avbildad på sin häst i anfall mot en slagen fiende.
En annan, mera rörande scen, visar hur en ung kvinna, förmodligen tjänarinna, tar farväl av sin matmor.
Längs Heliga vägen rör sig även det begravningsfölje som eskorterar den unge Tramachos till sin sista viloplats. Tramachos har hittats död vid Lykabettosbergets fot och har
enligt läkaren blivit biten till döds av vargar.
Men en av det antika Atens snillrika män, Herakles Pontor, även kallad Uttydaren av gåtor, är av annan åsikt. Herakles Pontor (jämför med Hercule Poirot) lyckas bevisa att den vackre och atletiskt byggde Tramachos blivit mördad och en säregen jakt på en brutal gärningsman tar fart.
Jorge Somozas kriminalroman Idéernas grotta utspelar sig i Aten strax efter år 387 före Kristus. Tramachos studerade vid Platons akademi och självaste Platon dyker upp i denna originella thriller. Filosofen beskrivs som jättelik med kraftiga axlar och robust överkropp och en röst som påminner om en silverflod.
Atens antika sevärdheter som vi i dag betraktar som ruiner stiger fram förunderligt levande i Idéernas grotta. Men Jorge Somozas roman är också en påminnelse om hur undertryckta antikens kvinnor var.
Motstånd på Akropolis
Idéernas grotta utspelar sig till stora delar på Akropolis och agoran.
På Akropolis sker tvåtusen år senare ett gastkramande drama som inte är fiktion.
I skydd av mörkret lyckas två unga män ta sig igenom stängslet som omgärdar Akropolis och smyga genom pinjedungen på kullens norra sida. Det är natten till den 31 maj 1941, Grekland befinner sig under nazistisk ockupation och målet är flaggstången högst upp där den förhatliga hakkorsflaggan vajar.
Manolis Glezios är 19 år och hans kamrat, Apostolos Santas, jämnårig. Vinden är hård och linorna har snurrat sig kring flaggstången men de två ynglingarna lyckas frigöra dem, få ner flaggan, vika ihop den och fly.
”Nästa morgon var himlen över Aten underbart ren”, skriver Melina Mercouri i sina memoarer Född grek.
Idol och hjältinna
Skådespelaren, artisten och politikern Melina Mercouri var uratenare och tillhörde en inflytelserik släkt i staden. Mercouri blev folkkär i rollen som prostituerad i filmen Aldrig på en söndag och lyckades behålla sin position som idol och hjältinna genom decennierna, mycket tack vare sin högljudda kritik mot juntan.
Juntan, som satt vid makten 1967–1974, straffade Mercouri genom att konfiskera hennes egendom och ta ifrån henne det grekiska medborgarskapet vilket gjorde henne än populärare.
”Jag är född grek och kommer att dö som grek”, replikerade stjärnan.
Melina Mercouris memoarer är färgstark läsning men de utkom före hennes karriär som kulturminister. Som sådan är hon känd för att ha lanserat idén om europeiska kulturstäder och för att vara pådrivande kraft bakom det fina och enormt populära Akropolismuseet.
Men British Museum lät sig inte imponeras.
Akropolismuseet, invigt 2008, kom till efter att Mercouri hade krävt att British Museum skulle återbörda Parthenonfrisen som lord Elgin hade farit iväg med på 1800-talet och sålt till museet. British Museum vägrade, med hänvisning till hur undermåligt det gamla Akropolismuseet var.
Som villkor för att återbörda Parthenonfrisen ställde British Museum ett nytt Akropolismuseum. När kravet var uppfyllt vägrade museet hårdnackat att hålla sitt löfte.
Detta har grekerna inte glömt. 25 år efter sin död firas Melina Mercouri alltjämt som en gudinna. På Café Melina är väggarna tapetserade med filmaffischer från den gudomliga Melinas karriär och med tiotals foton av Melina som storögt flickebarn och Melina som politiker, i sällskap av bland annat Olof Palme och Indira Gandhi.
Över kaféet skallar den sångskatt Melina Mercouri lämnade efter sig, bland annat låtar av den lika älskade Mikis Theodorakis.
Åtta år gammal var jag när morfar tog min hand och inte släppte den förrän vi hade funnit mina föräldrar i Athen. Theodor Kallifatides, Det gångna är inte en dröm På gatan hörs ett dovt rasslande, marken skälver som inspärrad åska. Det är svårt att säga vad som händer, men skottlossningen har tilltagit och luften tätnar av rök. Överallt hostar folk. Aris Fioretos, Mary Uppskattningen av antalet slavar under Athens storhetstid varierar stort. En allmän gissning är att antalet uppgick till minst lika många som antalet fria män. Fredrik Lång, Ansiktet i månen Överallt, men framför allt på Agora och i Inre Kerameikos blandades, från morgon till kväll, oväsen, skrik, skrattsalvor, fyllbultar och åskådare. José Carlos Somoza, Idéernas grotta In här, viskar han och visar ett hål i staketet. Vi kryper in och går upp till Parthenon. Templet lyser vitt i månskenet. Det ser plötsligt inte alls ut som en ruin. Malou von Sivers, Inför hans blick
Aten har en fördel som staden delar med vissa andra gamla städer i världen: känslan av att man har varit där förut. Sun Axelsson, Evighetens stränder Och skulle man vara fullständigt uppriktig, barnen sinkade en: det första han gjorde i morse var att klättra upp till Akropolis innan det blev för varmt, och han hade inte kunnat göra det med dem i släptåg eller hur? Rachel Cusk, Konturer
Mikis Theodorakis låtar hör till den musik som var svartlistad under den hårda juntadiktaturen. Men vissa klubbar vågade trotsa förbudet och ett par av dem fanns på Panosgatan i Plaka.
I dag har klubbarna förvandlats till souvenirshoppar. Men under, och strax efter, juntatiden var Plaka, som är Atens äldsta nu bebodda stadsdel, inte den turistmagnet stadsdelen är i dag. För unga vagabonder var stadsdelen en fristad.
Hit kommer Anna Silversjö, huvudperson i Malou von Sivers roman Inför hans blick. Anna har lämnat sin pojkvän Thomas i Stockholm och reser till Aten för att fundera på deras relation. I Plaka möter hon Andreas med den vackra rösten och faller handlöst.
För Malou von Sivers, liksom för Anna, blev vittnesmålen om juntan en ögonöppnare. von Sivers bodde några år i Grekland och säger att perioden var avgörande för hennes framtida yrkesval som journalist.
Tankbilar, tortyr och död
Arkitektstudenten Mary är glad när hon stänger dörren bakom sitt och pojkvännen Dimos hem. Dimos är studentaktivist och engagerad i motståndsrörelsen mot juntan och Mary är på väg för att se om hon behövs vid den stora demonstrationen som arrangeras vid Tekniska högskolan. Mary har ingen aning om att hennes normala liv snart är över.
Manifestationen blir våldsam – Mary och de övriga möts av kravallpolis, tårgas och pansarfordon. Militären krossar järngrinden in till högskolan och mejar ner dem som står i vägen. Facit är minst 200 döda och tusentals sårade.
Aris Fioretos roman Mary beskriver hur en oskyldig kvinnas liv förvandlas till ett helvete. Mary skuffas in i en polisbil, fängslas, torteras och skickas till slut ut till en fängelseö där hon bryts ner.
Dagen för den stora demonstrationen, den 17 november 1973, blev början till slutet för militärdiktaturen och dagen firas varje år. Vi står tysta inför det minnesmonument som berättar om grymheterna – ett avhugget huvud i stål och den autentiska nermejade järngrinden.
Banderollerna utanför Tekniska högskolan vajar i vinden, liksom uppmaningarna till att delta i årets demonstration.
Tekniska högskolan ligger intill Arkeologiska nationalmuseet i området Exarchia. Stadsdelen hör till Atens äldsta och är känd som studenternas och anarkisternas domäner. Här finns gott om second handaffärer och vinylshopparna avlöser varandra, men vi vandrar mot stadsdelen Gyzi.
”Mitt kvarter, Gyzi det röda”, skriver Theodor Kallifatides i sin självbiografiska bok Mödrar och söner. Boken är en kärleksförklaring till modern men handlar också om den redan döde fadern och brodern.
De tre överlevande i familjen Kallifatides sitter på moderns balkong i Gyzi, munhuggs och kiknar av skratt vid minnet av dråpliga händelser. Theodor Kallifatides reflekterar också över sitt liv som exilgrek och vilket hans fosterland egentligen är.
I Kallifatides barndom låg Gyzi i utkanterna av Aten. Stadsdelen blev tätt befolkad på 1960- och 1970-talen och här levs i dag det vanliga livet, utan sevärdheter och turister.
Vi vandrar runt, studerar blomsterprakten på balkongerna, vinkar åt ett par på vespa som susar förbi, passerar fotbollslaget Panathinaikos hemmastadion och viker sedan ner mot stadens välbärgade kvarter.
Inga vargar i sikte
Vargarna älskade enligt legenden Lykabettoskullen. På de vildvuxna sluttningarna kunde de ströva fritt omkring och en oförsiktig människa riskerade att förvandlas till ett byte.
I dag är vargarna borta och kullen enormt populär tack vare utsikten. Lykabettosberget är Atens högsta punkt och erbjuder en vidunderlig utsikt ut över staden. Den som inte vill gå till fots ända upp till toppen kan åka linbana.
Vi lämnar berget, hasar neråt och hamnar i förmögna kvarter.
Fay, en ensamstående tvåbarnsmamma åker till Aten för att leda en skrivarkurs. På planet sitter hon bredvid en äldre grekisk her
re, två gånger skild. Han delar med sig av sin historia medan han småflirtar med Fay. Stolsgrannen, som Fay kallar honom, har en båt och bjuder ut henne på utfärder som är välkomna tack vare den förlamande hettan i innerstaden. Under utflykterna mal han på om sitt liv, i ett outsinligt flöde.
Fay, är huvudperson i Rachel Cusks trilogi Konturer, Transit och Kudos. Sina lediga kvällar tillbringar hon med vänner på någon av serveringarna vid det fashionabla Kolonakitorget.
Här sitter även vi. Kolonaki är shoppingparadiset för den som har mycket pengar och välklädda atenare med kassar försedda med kända logor strosar förbi.
Fasaderna är putsade och ingen graffiti syns till.
Myllret och trafikbullret i centrala Aten lockar oss tillbaka in till innerstaden. På Centralmarknaden på Athinasgatan dinglar flådda djurkroppar från stora krokar i taket men vårt mål är fiskdiskarna där glänsande skaldjur och bläckfisk ligger på rad.
I Bläckfiskarnas trädgård är Athena självlärd kock. Athena är huvudperson i Amanda Michalopoulous roman Jag ska slå ihjäl dig som en bläckfisk, översatt till svenska av Kyra Korsström.
Romanen handlar om familjesammanhållning och om försöken att nå varandra, men också om mat. Amanda Michalopoulou är en av samtidens uppmärksammade grekiska författare.
Mot Odysseus rike
Porten mot Odysseus vatten och den grekiska övärlden finns i Pireus. Hamnen är stökig och trafikstockningarna nästan värre än i centrum av huvudstaden. Men från däcken till färjorna som stävar ut mot arkipelagen har miljoner fiktiva och verkliga hjältar vinkat farväl till Aten.
Vi ställer oss på kajen och kisar mot solen som sakta går ner framför oss medan färjan i blickfånget blir allt mindre. När skymningen faller återvänder vi till Aten och möts av synen av Parthenon som glimrar mot den mörka himlen.
Lykabettos, sade han högt. Vargarnas stråk. Här har säkert funnits varg förr i tiden.
Markus Falk, Aleppon kirjuri
Det var också svårt att skiljas från själva Aten, detta mellanting mellan operetthuvudstad och ärevördigt lärdomssäte, stad där i varma sommarnätter herrar med vaxade mustascher rullar ögon och pratar politik ...
Göran Schildt, I Odysseus kölvatten
Aten är en stad dit man längtar tillbaka och där man ville bo en hel lång vinter för att riktigt komma in i kotterier och salonger ...
Göran Schildt, I Odysseus kölvatten
Hon undrade om han kom ihåg dadelpalmerna framför husen i ett Athen, i dag så avlägset att det inte längre verkade existera för någondera av dem.
Rhea Galanáki, Eleni eller Ingen
Han föreslog att vi skulle promenera till Monastiráki för att leta efter några billiga souvenirer åt hans engelska vänner. Vi gick upp och ner för Adrianoúgatan.
Amanda Michalopoulou,
Jag skall slå ihjäl dig som en bläckfisk
Vi kom tillbaka till Aten och tog in i en svit på det bästa hotellet, Grande Bretagne. Jag var gift. Jag var fri. Jag var sexton år.
Melina Mercouri, Född grek
Det mest spännande var ändå att sakta vandra förbi bordellerna i de smala gränderna nedanför Omonoiatorget. Det stod inte klart för mig vad som försiggick därinne, bakom de nerfällda jalusierna, men hjärtat bultade, en känsla av att något var fel fick mig att skämmas.
Theodor Kallifatides,
Det gångna är inte en dröm