Estlandssvenskarna arbetar för att språket och kulturen ska leva kvar
Estlands svenskspråkiga minoritet har ett eget folkvalt kulturråd och en statsfinansierad kulturförvaltning. I november valdes 21 nya ledamöter till kulturrådet.
– Vi jobbar hårt för att synliggöra estlandssvenskarnas kultur så att den skulle utgöra en naturlig del av landets historiesyn, säger kulturrådets styrelseordförande Jana Stahl.
Stahls estlandssvenska rötter finns på Lilla Rågö väster om hamnstaden Paldiski. Staden har tidigare kallats Rågervik och Baltischport på svenska, men de namnen har fallit i glömska. Rågöarna ockuperades av sovjetiska styrkor 1940 och cirka 140 Rågösvenskar flydde till Sverige, men en liten del av öns estlandssvenska befolkning stannade kvar i Estland. Stahls farmor var en av dem.
– Svenskan trädde tillbaka i vår släkt under den sovjetiska ockupationen så jag lärde mig svenska först i vuxen ålder, säger Stahl.
Nu jobbar hon med estlandssvensk kulturförvaltning på heltid på ett kontor i S:t Mikaels svenska församling på Riddaregatan i Tallinn. Landets kulturministerium finansierar den estlandssvenska kulturförvaltningens löpande kostnader och en lång rad projekt som syftar till att levandegöra den svenska kulturen i landet.
– Vi har bland annat gett stöd till estlandssvenska sångfester, föreningar, språkkurser och utgivning av böcker. Vi skulle gärna grunda svenska daghem eller skolor, men det finns inte resurser för sådant.
Avstamp i 1920-talets Estland
Den svenska kulturautonomin har långa anor i Estland. Den provisoriska grundlagen 1919 och den grundlag som antogs 1920 tryggade de kulturella rättigheterna för landets minoriteter. År 1925 antog det estniska parlamentet Riigikogu en lag om kulturautonomi för landets tyska, svenska, judiska och ryska minoriteter.
– Det var framför allt socialdemokraternas idé att införa kulturautonomi för Estlands språkliga och etniska minoriteter på 1920-talet. Man ville försäkra sig om att den nyvunnna självständigheten skulle backas upp av alla språkgrupper i landet, säger Anne-Ly Reimaa på Kulturministeriet.
Reimaa är chef för kulturministeriets avdelning för integrationsfrågor. Hon leder bland annat landets runda bord för minoriteter som sammanträder fyra gånger per år.
Efter att den estniska självständigheten återupprättats 1991 godkände parlamentet lagen om kulturautonomi 1993. De estniska myndigheterna beviljade kulturautonomi för den ingermanländska minoriteten 2004 och för den svenska minoriteten 2007.
– Den gamla lagen från 1925 uppdaterades och reviderades, men andemeningen var densamma i den lag som godkändes 1993, säger Reimaa.
I den svenska minoritetslängden finns i dag 471 röstberättigade personer som har uppgett att de är estlandssvenskar. 293 av dem röstade i valet i år. Bortom den officiella statistiken finns många estlandssvenskar som har valt att inte registrera sig som väljare.
Hur kvalificerar man sig för den svenska minoritetslängden?
– Det räcker att man kan visa att man har estlandssvenska rötter eller att man identifierar sig som estlandssvensk, säger Stahl.
Det svenska akvariet
Den estlandssvenska kulturförvaltningen fungerar som en samkommun, alltså enligt samma upplägg som Svenska Finlands folkting. Men de svenska minoriteterna i Finland och Estland brottas numerärt sett i olika serier. Finlandssvenskarna talar om ankdammen medan en del estlandssvenskar kallar sitt samfund för ett akvarium.
Bakom lekfullheten finns allvar. Om de röstberättigade estlandssvenskarna blir alltför få, tär det på legitimiteten och rätten att få statligt understöd för kulturella projekt. Därför är det viktigt att den svenska röstlängden inte krymper alltför drastiskt.
– Vi har kämpat hårt för att värva fler röstberättigade estlandssvenskar. Det bästa sättet har varit att kontakta folk personligen, säger Stahl.
För att få rösta i valet måste man ha estniskt medborgarskap, men boningsorten är inte avgörande. Till exempel de estlandssvenskar som är födda i Estland före 1944, men numera bor i exil, har automatiskt beviljats estniskt medborgarskap, vil
Vi har svårt att locka med unga estlandssvenskar i vår verksamhet. De ser inte nyttan med att registrera sig och skylta med sin svenska identitet.
Jana Stahl
ket innebär att en del av väljarna är bosatta i Sverige.
– Vi har svårt att locka med unga estlandssvenskar i vår verksamhet. De ser inte nyttan med att registrera sig och skylta med sin svenska identitet.
Konkurrens med Netflix
Återväxten förlöper trögt, men utvecklingen står inte stilla. På listan över kulturrådets nygamla ansikten finns bland andra Erik Söderberg som hör till kategorin estlandssvenska återflyttare. Han har vuxit upp i Sverige, men pendlar numera mellan hemmet på Lilla Rågö och sommarstugan i Kors i norra Estland.
– Jag ville återvända till mina rötter på Lilla Rågö. Vi jobbar med att bosätta Rågöarna och satsar på boskapsskötsel och turism som inkomstkällor. Just nu bor där fem personer, säger Erik Söderberg.
Vi träffas i Korkis hamn några timmar innan det blåser upp till storm. I år upptogs Rågöarna på den estniska statens förteckning över bebodda estniska öar, vilket innebär att Rågöborna kan ansöka om statligt understöd för att bygga ut infrastrukturen. Den senaste anskaffningen är en båt som finansierades av den estniska staten. Båten används för att sköta passagerartrafik och frakt av gods mellan fastlandet och Rågöarna.
– Vi borde bli bättre på att locka med nya krafter. Alla kurvor pekar nedåt. Assimilation är ju rena döden för minoriteter. Det är inte lätt att nå ut till unga estlandssvenskar eftersom vi konkurrerar med Netflix, innebandy, jobb, karriär och allt det där, säger Söderberg.
Semantiskt finlir
Det politiska etablissemanget i Estland kör på två spår i minoritetspolitiken. Å ena sidan säger sig det högerpopulistiska partiet
Ekre motarbeta kulturell autonomi för landets minoriteter, men då tänker partiets ordförande, inrikesminister Mart Helme främst på den ryskspråkiga minoritetens ställning. Enligt Helme får landets minoriteter vårda sitt eget språk och sin egen kultur, men han anser att det ska ske på minoriteternas egen bekostnad.
Å andra sidan har landets premiärminister Jüri Ratas hedrat den estlandssvenska minoriteten i olika sammanhang för att signalera att landet vill återta sin historia. Trots att estlandssvenskarna är få har de ett stort symbolvärde. Ratas besökte bland annat Hapsal och Odensholm i höstas för att uppmärksamma att det hade förflutit 75 år sedan största delen av landets svenskspråkiga medborgare flydde till Sverige.
I korstrycket mellan högerpopulism och politisk välvilja pågår en ny lagberedning.
– Jag hoppas att vi kan påbörja processen med att förnya lagen om kulturautonomi nästa år. Ordalydelsen ska uppdateras och som det nu ser ut kan ordet kulturautonomi bytas ut mot till exempel begreppet egen kulturförvaltning, säger Reimaa.
Enligt Reimaa är det många som associerar ordet kulturautonomi med territoriella anspråk, vilket ligger bakom det semantiska finliret. Hon aktar sig för att kommentera enskilda partiers kulturpolitiska ställningstaganden och parerar i stället frågan på ett allmänt plan.
– Den estniska kulturen har alltid präglats av mångfald. Vår kultur har tyska, ryska och svenska influenser. Det finns inte någon ren kultur. Om vi bygger murar så förtvinar den estniska kulturen, säger hon.