Året när vi fick Chernobyl och en riktigt bra finsk serie
Snackisen Chernobyl, Yle-fullträffen M/S Romantic och norska chocken Exit är några av serierna som HBL:s redaktörer lyfter fram när de utser sina favoriter från tv-året som gått. Se det som tips för långhelgen!
1. M/S Romantic (Yle Arenan)
För en gångs skull klaffar allt – manus, regi, skådespel – i en finsk tv-serie. Fem studier i ensamhet, fem parallellhandlingar som sömlöst vävs in i varandra ombord på en kryssning med romantiskt tema. Tonträffen är absolut, berättandet roligt, berörande, tragiskt, tragikomiskt. På sätt och vis en väldigt lokal och strikt finländsk produktion, men strunt i det. Jani Volanens och Tommi Korpelas serie kan mäta sig med allt i Netflixutbudet. Bravo!
2. Succession (HBO Nordic)
Sedan Sopranos svämmar tv över av skrupelfria män och deras maktkamper. Men denna rappa satir, där den superrika mediemogulen Logan Roy har en förebild i verklighetens Rupert Murdoch, har något extra. Kanske är det de vuxna barnens konkurrens om faderns gunst som innebär något nytt? Går det att vinna både pappas kärlek och hans kungarike? Och om inte? Upplägget för tankarna till en viss William Shakespeare.
3. Chernobyl (HBO Nordic)
För den som har en förkärlek för katastrofberättelser är Johan Rencks pregnanta gestaltning av Tjernobylkatastrofen årets absoluta måste – och ytterligare ett exempel på miniseriernas konstnärliga potential. Bland många gastkramande scener märks också det vidunderligt vackra panoramat över vardagen i Prypjat tolv timmar innan katastrofen i inledningen av det femte och sista avsnittet. En motbild som vidgar både seriens och den västerländska tittarens perspektiv. SYLVIA BJON reporter:
1. After Life (Netflix)
Ricky Gervais går ett steg längre från Officehumorn, ett långt steg. Om han tidigare var mästare på det obekväma i kontorslandskapet föreställer han nu det obekväma i hela livet, då han spelar Tony, vars fru just har dött och borrar sig ner i cynismen så långt att han kommer ut på andra sidan.
2. When they see us (Netflix)
Serier baserade på verkliga kriminalhistorier fyller alla strömningstjänster just nu och det är svårt att hitta pärlor som faktiskt känns och stannar kvar. When they see us handlar om svarta ungdomar i New York som oskyldigt misstänks för en våldtäkt 1989. Den förfärliga ingrodda segregeringen inför lag och myndigheter, och hur det påverkar allas beteende, är som kvicksand man inte kommer upp ur.
3. The Loudest Voice (HBO Nordic)
En dramatiserad serie om mannen bakom Fox News, Roger Ailes, spelad av Russell Crowe. Eftersom storyn är dramatiserad har det framförts olika åsikter om huruvida det enbart varit så här att jobba på Fox, men serien ger en inblick i det delade medielandskapet bakom Trumps USA, varför ”folk inte vill vara informerade, utan känna sig informerade” och vilken central politisk figur Ailes varit.
SOFIA HOLMLUND reporter:
1. Exit (Yle Arenan)
Serien som upprörde ett helt Norge med sin äckelrealism om fyra osköna finanssnubbar och deras lyxhustrur i Oslo. Det är väl den svarta humorn och det rappa formatet som bara gör att man måste se mer. Plus att man vet att de här människorna finns på riktigt, för serien baserar sig på intervjuer. Säsong två lär troligtvis komma.
2. Snowfall (HBO Nordic)
En av orsakerna att se det här mörka Los Angeles-dramat om hur crackkokain kom till och blev till en drogepidemi utan like, speciellt bland mindre bemedlade svarta amerikaner, är Damson Idris. Britten, som spelar Franklin Saint, talar som en infödd förortskille. Seriens tredje och sista säsong kom i år. Hög googlingsfaktor om CIA, Contras och karteller.
3. Summer of Rockets (BBC)
Brittisk mysserie från BBC när den är som bäst, med det fina tillägget att karaktärerna är lite konstiga. Den ryskfödda judiska uppfinnaren Samuel Petrukhin kontaktas av MI6. Eller blir han det? Härliga kostymer från femtiotalet blandas med framtidspessimism och rädsla för vätebomben. Baserar sig delvis på skaparen Stephen Poliakoffs farfar som uppfann en hörapparat som användes av Winston Churchill.
PETRA MIETTINEN dagboksredaktör:
1. Nyrkki (Elisa Viihde)
Jag erkänner att jag inte kan Finlands historia efter krigen speciellt bra, så den nya inhemska dramaserien Nyrkki blir främst en djupdykning i vår samtidshistoria. 1955 står Finland mellan supermakterna USA och Sovjet, bägge ländernas agenter och spioner smyger i Helsingfors, försöker påverka vem som väljs till nästa president och vad som ska ske med Porkala. Seriens huvudperson, unga Helena, grubblar på sitt ursprung medan hon minglar med både KGB- och CIA-agenter. Ett sällsynt spiondrama som utspelar sig på hemmaplan med idel kvinnor i de bärande rollerna.
2. Gåsmamman (C More)
Den svenska dramathrillern om hemmafrun Sonja som plötsligt finner sig indragen i ett gäng kriminella som odlar, importerar och säljer narkotika är kanske inte helt verklighetstrogen, men ack så medryckande. Den fjärde säsongen är aktuell just nu, men det lönar sig att se de tre tidigare säsongerna först. Som förälder kan jag förstå att Sonja väljer att sälja kokain och ljuga för polisen när ett gäng beväpnade gangs
trar hotar hennes tre barn. Att familjens vardag inte blir så harmonisk mellan kidnappningar, brinnande hem och döda mostrar är sedan ett senare problem.
3. Eagles (Yle Arenan)
Mina förväntningar på Sveriges svar på norska ungdomsserien Skam var höga, men Eagles når inte alls upp till samma nivå. När två syskon, Instagramprofilen Felicia och det unga hockeylöftet Elias, flyttar hem till Sverige efter pappas proffskarriär i NHL lyckas de rubba maktbalansen i småstadens gymnasium. Den unga publiken känner säkert igen sig i intrigen med stulna pojkvänner, hemmafester som urartar och tjatande föräldrar, som vuxen förfäras jag av effekten av smygfoton som sprids i sociala medier. SVT lyckas klämma in hela höstterminen på 8 avsnitt, inte längre än 20 minuter var. MALIN SLOTTE tv- och filmredaktör:
1. The Crown (Netflix)
The Crown håller ställningarna som den bästa pågående serien just nu. Serien om brittiska drottningen Elizabeth II:s liv är oupphörligt intressant. Avsnitten är avslutade helheter, utan cliffhangers som manar en vidare – man sträcktittar ändå, glupskt, och googlar ivrigt namn och historiska händelser. Olivia Colman som tagit över i rollen som drottning gör den med glans.
2. Fleabag (Amazon Prime Video)
Fleabagskaparen Phoebe WallerBridge är med all sannolikhet ett framtidsnamn. Hon sopade golvet på Emmygalan i höstas, och på Golden Globe-galan i januari lär det gå likadant. BBC-komediserien Fleabags första säsong var sällsynt rolig och fräck på ett helt eget vis. Andra säsongen från i år har kvar galenskapen samtidigt som den är både romantisk och existentiell då Fleabag (Waller-Bridge) kärar ner sig i en katolsk präst.
3. Gösta (HBO Nordic)
HBO:s första svenska serie är av Lukas Moodysson, som bjuder på en mjuk satir över folkhemmet Sverige. Gösta är en översnäll psykolog som bor i en liten stuga i Småland, där snart ett galleri krävande och bortskämda personligheter trängs eftersom Gösta inte kan säga nej. Den snälla kanske utnyttjas, men vad är alternativet? Vändningen på slutet känns knappast lockande.