Såpbubblor i julnatten
På en balkong i hjärtat av Manhattan står två människor. Den ena är John Lennon, den andra Yoko Ono. Hon är hans fru, han hennes man. De är unga och vackra, med långa mörka hår. Den ena av dem har glasögon på sin näsa, det är John. Glasögonen är alldeles runda, de liknar såpbubblor. Sådana bubblor som John och Yoko blåser ut i den mörka natten. Glittrande julklappar till alla världens barn.
Under julnatten är alla människor barn, och allra barnsligast är John och Yoko. Vardera har en ståltrådsögla i höger hand, i den vänstra håller John burken med tvållösning, glycerol av bästa sorten. I tur och ordning doppar de sin ögla, fyller kinderna med luft och blåser. Lagom långsamt och försiktigt, så inte bubblorna spricker med en gång. Det vore en katastrof av oerhörda mått.
Nu doppar John sin ögla, för den till munnen och blåser. En härlig bubbla växer fram. Långsamt lossnar den från öglan och stiger upp mot himlen. Se! Någon är därinne! En pojke klädd i gul hatt med fjäder och med en näsa som växer hela tiden. Pinocchio och ingen annan! Näsan växer och växer, tills den nuddar vid bubblans tunna vägg. Poff!
Nu är det Yoko Onos tur. Yoko är japanska och betyder sida, Ono litet fält. Med sina kvinnolungor blåser hon en boll som är hundra gånger större än den som John nyss åstadkommit. Den innehåller en bit prärie. På ena sidan betar en större buffelhjord gräs i allsköns ro. Med ens rycker alla bufflar till. Någon kommer ridande mot dem med en lasso cirklande i luften. Buffalo Bill! Hjorden sätter av med väldig fart över prärien, raka spåret mot bubblans andra sida. POFF!
Inne i Johns nästa bubbla står en senig gubbe med träben och harpun i hand. Han spanar vilt omkring sig, tills han får syn på Yokos nya bubbla. I den simmar en vit val omkring, en kaskelott för att vara exakt. Kapten Ahab ler ett triumferande leende, harpunen flyger i väg. Samtidigt slår Moby Dick ett slag med stjärten. Båda bubblorna är ett minne blott.
Så länge det ännu finns en droppe lösning i burken står John och Yoko kvar på balkongen. Bubbla efter bubbla växer fram ur öglorna, lösgör sig och svävar i väg. En innehåller Huckleberry Finn med majskolvspipa i mun, en annan en rödhårig flicka med fräknar som går på lina, en tredje Mumintrollet och Sniff på styltor. Tusen sinom tusen underbara skapelser uppstår ur intet. Den sista är ett litet barn liggande på halmen i en krubba. En skimrande varelse i nattens mörker. Allt högre och högre upp mot stjärnorna stiger bubblan, utan att någonsin brista.