Lönegolv inom EU får mothugg
Tanken på minimilöner inom EU kritiseras i Norden
Frågan om gemensamma spelregler för lägstalöner har ännu en gång tagits upp till diskussion i EU-kommissionen. Lagstadgade minimilöner finns redan i majoriteten av EU:s medlemsländer, men enligt olika principer och med stora skillnader sinsemellan.
Någon form av undre gräns för lönerna skulle inte bara höja levnadsstandarden, menar kommissionen. Den skulle också motverka den lönedumpning på EU:s inre marknad som uppstår då arbetsgivare letar efter de lägsta lönerna över gränserna. I veckan tog EU-kommissionen första steget då man meddelade att man kommer att höra hur fackföreningar och arbetsmarknadsparter runtom i unionen ställer sig till frågan.
I Norden, där lönerna regleras genom kollektivavtal i stället för minimilöner, har reaktionerna varierat från ljumma till kraftigt negativa.
Frågan om gemensamma spelregler för lägstalönerna inom EU var något som Ursula von der Leyen drev redan innan hon valdes till ny ordförande för kommissionen i december.
– Det är fortfarande för svårt för hårt arbetande familjer att få ekonomin att gå runt i Europa. Jag vill säkerställa att alla EUmedborgare som jobbar heltid ska få minst en lön som räcker för drägliga levnadsförhållanden, sade den tidigare tyska arbetsmarknadsministern von der Leyen i ett tal förra sommaren.
I tisdags tog EU-kommissionen det första steget då den meddelade att man kommer att höra hur fackföreningar och arbetsmarknadsparter runtom i unionen ställer sig till frågan.
Lagstadgade minimilöner finns redan i majoriteten av EU:s medlemsländer, men enligt olika principer och med stora skillnader sinsemellan. De lägsta minimilönerna hittas i Bulgarien, drygt 286 euro, medan de högsta hittas i Luxemburg, 2 071 euro.
Någon form av undre gräns för lönerna skulle inte bara höja levnadsstandarden, menar kommissionen. Den skulle också motverka den lönedumpning på EU:s inre marknad som uppstår då arbetsgivare letar lägsta löner över gränserna. Hjärnflykten från låglöneländerna är också något som man hoppas kunna lösa genom klarare regler för minimilönerna.
I det här skedet är förslaget ändå bara i inledningsstadiet. Någon gemensam lön som passar för alla har man inte tänkt besluta om.
– Vi kan inte lägga fram ett förslag som sätter löner. Vad vi föreslår i stället är ett ramverk som gör att medlemsstaterna själva kan sätta minimilöner, så att det finns större transparens och fler sociala och ekonomiska kriterier, säger arbetsmarknadskommissionären Nicolas Schmit på en presskonferens i Strasbourg.
Norden sätter sig på tvären
Det här är inte första gången som lägstalönerna dryftats på EU-nivå – senast 2012 kom kommissionen med ett liknade förslag. Utmaningen är att modellen väcker oro i de löner som inte har en lagstadgad minimilön, såsom i Norden.
Här bygger minimilönerna i stället på allmänbildande kollektivavtal. I Sverige menar fackförbunden och näringslivet att planerna utgör ett hot mot den nordiska modellen, där lönesättningen sker efter förhandlingar. Det gör det möjligt för fackförbunden att sektorvis pressa upp lönerna till nivåer som i praktiken är högre än minimilönerna.
– Man riskerar krossa den svenska modellen med förhandlingar och avtalsfrihet. Politiken ska inte blanda sig i detta och det är djupt problematiskt att de nu gör det på EU-nivå, säger Andreas Åström, näringspolitisk chef på arbetsgivarorganisationen Almega till SVT.
Trots att Nicolas Schmit i sitt anförande betonade att den nordiska modellen kan kvarstå är oron stor i Sverige.
– Jag litar ju på hans intentioner, men så länge som det verkar att man vill presentera ett direktiv så har vi ett problem. Då finns det anledning till oro, säger svenska EU-parlamentsledamoten Johan Danielsson (S) i en intervju för nyhetsbyrån TT.
Blandade reaktioner i Finland
I Finland har responsen varit blandad. En av de aktörer som ställer sig mest positiv är Finlands företagare. I en insändare i Helsingin Sanomat påpekar vd Mikael Pentikäinen att Finland har cirka 220 000 arbetstagare som inte omfattas av ett kollektivavtal.
– En lagstyrd minimilön skulle minska kollektivavtalens betydelse och fackförbundens makt. Med tanke på det rådande arbetsmark
nadsgrälet vore det rätt väg att gå.
Med tanke på företagarnas position är det överraskande att den organisation som har gått ut hårdast mot förslaget är Finlands näringsliv. I ett pressmeddelande skriver organisationen att lönerna är nationella ärenden som inte ska regleras på EU-nivå.
Mellan de här två extremerna hittas fackförbunden. FFC och STTK:s Brysselkontor Finunions förbereder ett gemensamt svar till kommissionen, där man konstaterar att man inte har något emot lägstalöner så länge Finlands kollektivavtalsmodell inte berörs.
– Vi tycker att det bara är bra att man försöker främja utvecklingen i låglöneländer, så länge man inte inskränker våra nationella angelägenheter. I det här skedet har kommissionen signalerat att man inte tänker göra det, säger Maria Häggman, chef för internationella ärenden på STTK.
Hon påpekar samtidigt att förslaget ännu är i sin linda. Det är oklart om det ska utmynna i ett bindande direktiv.
Häggman ser flera orsaker till att svenskarna förhåller sig mer skeptiskt till förslaget. Finland har till skillnad från svenskarna allmängiltigförklarade kollektivavtal, vilket innebär att de gäller för alla inom bransch oavsett om man är fackansluten eller inte.
– Dessutom är vi ett euroland, vilket gör att vår analys kommer att vara annorlunda.
”Mer välfungerande”
På det stora hela är det finska systemet med allmänbindande kollektivavtal bättre än ett system med minimilöner, säger de ekonomer som HBL talat med.
– Det är mer välfungerande, menar arbetsmarknadsforskaren Tomi Kyyrä på statens ekonomiska forskningscentral Vatt och fortsätter:
– Nackdelen med minimilöner är att de riskerar att tränga ut lågavlönade från arbetsmarknaden, om arbetstillfällen försvinner i och med högre lönekostnader. Till viss del vägs det upp av att köpkraften stiger i takt med att lönerna höjs, men det finns ingen konsensus inom forskningen om hur mycket. Nettoeffekten på sysselsättningen är sannolikt ändå negativ.
Ekonomie doktor Merja Kauhanen på Löntagarnas forskningsinstitut ser förslaget som en lösning främst för de låglöneländer som inte har ett fungerande minimilönesystem. Hon är förstående till att vissa fackförbund oroar sig.
– Man har frågat sig huruvida ett genomförande av minimilöner skulle undergräva deras position och försvaga skyddet för arbetstagarna.
220 000 löntagare står ju utanför kollektivavtalen. Räcker dagens system till för att trygga deras lönenivå? – Enligt arbetsavtalslagen har löntagare som står utanför kollektivavtalen rätt till en skälig lön. Man kan ju debattera vad en skälig lön är, men det finns åtminstone en laglig mekanism bakom också deras lön.