Att Hiirikoski inte är årets bästa ishockeyspelare beror på att sportjournalister fortfarande år 2020 anser att man behöver en kuk för att vara bra på hockey och i många fall all idrott.
Snacket efter Idrottsgalan borde inte handla om det var rätt idrottare som valdes till årets idrottare eller inte. Det borde handla om varför kuken verkar vara ett av de viktigaste kriterierna då sportjournalisterna röstar fram vinnarna.
Filip Saxén I kommentaren om årets Idrottsgala,
Idrottsgalan 2019 är över och priserna är utdelade. Då dammet lagt sig är det dags att ta en närmare titt på vad för helhetsbild galan och prisen ger av den finländska idrotten och sportjournalistiken.
Förenklat kan man säga att fotbollen var den stora vinnaren på Idrottsgalan medan sportjournalistiken var den stora förloraren.
Trots att fotbollen välförtjänt dominerade på Idrottsgalan är det ishockeyn som visar att valet av årets bästa idrottare måste göras om.
I det här sammanhanget förbiser vi att sportjournalistförbundets medlemmar tyckte att boxaren Mira Potkonen är enda kvinnan bland de tio bästa idrottarna i vårt land år 2019. Det är en annan diskussion. Det här ska handla om att spela ishockey – för att använda hockeyspråk – med eller utan kuk.
Tre ishockeyspelare slog sig in på topp10-listan över årets idrottare i Finland 2019 – alla långt bakom fotbollsstjärnorna Teemu Pukki och Lukas Hradecky.
Marko Anttila, Aleksander Barkov och Mikko Rantanen röstades in bland de bästa av sportjournalistförbundets medlemmar.
Sett till meriterna saknades en som lätt kunde utses till årets bästa hockeyspelare i Finland.
Att vara poängetta bland backarna och assistetta bland alla spelare i grundserien, bli utsedd till årets back, till slutspelets mest värdefulla spelare (MVP) och vara lagkapten då klubblaget vinner guld i en av världens tuffaste ligor räckte inte långt då sportjournalisterna fick säga sitt.
Inte hjälpte det heller att vara poängetta bland backarna i VM, bli utsedd till turneringens MVP och lagkapten då laget är snubblande nära att ta ett historiskt guld men till slut får nöja sig med ett lika historiskt VM-silver.
Jenni Hiirikoski är en av alla tiders bästa finländska backar och spelare. Förra säsongen var en av den fantastiska karriärens absolut bästa. Att då placera henne som delad sjua med och på samma linje som Otto Paajanen och hans ligaguld med slutspelets MVP-utnämning
är ett hån mot inte bara damhockeyn utan hela damidrotten.
Har du inte penis värderas ditt idrottande inte särskilt högt.
Då sportjournalisterna väljer Marko Anttila till årets hockeyspelare och den femte bästa idrottaren i Finland är den journalistiska klickcirkeln sluten.
Anttila är inte Finlands bästa ishockeyspelare. Han är inte Finlands bästa herrishockeyspelare. Han är inte bland de 50 bästa, antagligen inte ens i topp-100.
Under och efter VM-guldet i våras, där Anttila var lagkapten och stor hjälte, skapade medierna fenomenet ”Mörkö-Marko” och gav honom oproportionellt mycket utrymme och synlighet i jakt på klick.
Då man sedan väljer årets ishockeyspelare väger synligheten betydligt mer än meriterna, vilket visar att hela omröstningen borde göras om för att handla om årets fenomen, årets idrottarpersonlighet eller något som inte baserar sig på idrottsliga meriter.
Det visar också att mediernas förmåga, behov och vilja att mjölka fenomen på klick i all oändlighet ofta är större än traditionella nyhetskriterier.
Att jämföra olika grenar och ställa individuella idrottare mot lagidrottare är en nästintill omöjlig uppgift. Är ett VM-guld i skytte värt mer än ett mästerskap i hockey? Är du en bättre idrottare om du är världens bästa i en liten gren än om du är bland de 200 främsta i en stor gren?
Det finns inga enkla eller rätta svar. Var och en har rätt till sin åsikt.
Men då vi talar om idrottsutövare i samma gren är jämförelsen lättare att göra. Då ska meriterna väga tyngst.
Då är Jenni Hiirikoski en bättre spelare än Marko Anttila. (Det är i och för sig många andra också.)
Då är Jenni Hiirikoski en spelare som ska få titeln årets bästa ishockeyspelare.
Att hon inte är årets bästa ishockeyspelare beror på att sportjournalister fortfarande år 2020 anser att man behöver en kuk för att vara bra på hockey och i många fall all idrott.