Tuffa tjejer tar tag
Maija Ylikotila, Emilia Turpeinen och Anette Sundqvist är blivande poliser. De tränar regelbundet styrka, taktik och samarbete för att vara redo för verkligheten efter utbildningen vid polisyrkeshögskolan i Tammerfors. Ansökan till nästa svenskspråkiga polisutbildning är i höst.
På ett tufft inträdesprov följer mångsidiga studier som tar tre år och efter examen hägrar ett säkert och spännande jobb. Så sammanfattar överkommisstarie Kjell Nylund utbildningen av poliser vid polisyrkeshögskolan i Tammerfors. Mångsidigare kan det knappast bli, bekräftar Emma Erähalme som snart är inne på andra året av sin polisutbildning.
Poliscampus i Tammerfors inger respekt. Till intrycket av ordnad och organiserad sammanhållning bidrar myllret av identiska mörkblå overaller, polisuniformer som praktiskt alla bär. Till alla på campus räknas hundratals blivande poliser, deras lärare och utbildare och dessutom poliser, konstaplar och kommissarier som deltar i kortare kurser eller längre fortbildning. Polisutbildningen i Finland är koncentrerad till Hervanta strax söder om Tammerfors centrum och platsen är som en stad i staden, 22 hektar stor, ingärdad och hårdbevakad. Inte ens nya bostadshus i grannskapet har fönster som ger öppen insyn över campus.
Polisyrkeshögskolan har vuxit och brett ut sig under årens lopp och bland resliga tallar står ett gytter av betongbyggnader som innehåller allt från studiebostäder, gymnastiksalar, gym och simhall till klassrum för teori, skjutbanor för övning och bibliotek med både facklitteratur och moderna deckarklassiker som sviten om Harry Hole av Jo Nesbø.
På området ligger också en så kallad övningsstad som påminner om ett tätt förortskvarter med pub, Alko, hotell, kiosk och bilbutik. Allt för att kunna skapa realistiska ramar för övningar i situationer där polisen ska ta itu med väpnade rån, snatteri, våld i hemmet eller slagsmål på krogen, dråp, sjukdom och självmord.
– Mångfalden och mångsidigheten präglar polisutbildningen. En polis ska i princip vara beredd att möta alla aspekter av samhället, säger överkommissarie Kjell Nylund. Han är polis sedan drygt 30 år, har jobbat tio år inom en av de mest eftertraktade sektorerna i branschen, som motorcykelpolis, och nu svarar han för den svenskspråkiga polisutbildningen i Finland.
Inte nog med att han håller i trådarna kring den svenskspråkiga polisutbildningen, han axlar också ansvar för rekryteringen av polisstuderande från hela Svenskfinland, inklusive Åland. I veckan besökte Nylund gymnasiet i bland annat Korsholm och senare ska elever i Närpes och Petalax få höra honom om polisutbildningen och polisyrket. Också gymnasier i både Helsingfors och Esbo har motsvarande besök i sikte, och Nylands brigad är en annan traditionell källa till rekrytering, fast numera är fullgjord värnplikt inte längre ett krav för att bli antagen på utbildning.
Nylund kommer från Korsholm och eftersom familjen inte flyttat sin vardag till Tammerfors pendlar han i helgerna mellan Österbotten och Birkaland.
Jobb i sikte för polis
Den svenskspråkiga utbildningen går i likhet med den finska i Tammerfors, och studieprogrammet på de båda inhemska är likadant. Fast där den finska utbildningen startar fyra gånger om året tar man in studerande till den svenska med ett och ett halvt års mellanrum. Teamet som utbildar på svenska räcker inte till för tätare antagning.
Samtidigt är efterfrågan på tvåspråkiga poliser större än utbudet, och det finns till och med tjänster som är obesatta då kravet på starka
kunskaper i svenska inte uppfylls.
– Alla svenskspråkiga poliser har jobb och på finska berör arbetslösheten, som är kring sex procent, egentligen bara dem som inte vill flytta efter jobbet, säger Nylund.
Till särdragen i polisyrkeshögskolan hör att medelåldern hos dem som blir antagna till utbildning är 23-24 år, det är alltså inte 18-åringar som nyss lämnat skolan.
I ett läge där polisen ska medla i en jobbig äktenskapskris mellan två äldre makar är idealet naturligtvis inte att polisen är väldigt ung och saknar livserfarenhet. Just nu utbildar sig en 39-åring till polis och någon övre åldergräns finns egentligen inte.
– Speciellt är också att 20–25 procent av poliseleverna redan har examen som till exempel statsvetare, ekonom, pedagog eller ingenjör. De som byter bransch säger att de vill jobba med något roligt. Och polisjobbet är roligt för att det bjuder på bredd, är mångsidigt, spännande men förstås också farligt. Definitivt aldrig tråkigt, säger Nylund och kliver in i gymmet där Emma Erähalme från Vanda och Viivi Arbelius från Siilinjärvi tränar sin styrka och jobbar med tyngder.
Båda har inlett studierna för snart ett år sedan och intygar att utbildningen motsvarar förväntningarna på mångsidighet, svårighet och utmaningar.
Hälften kvinnor
– Jag kom in först på fjärde försöket. Men jag har alltid varit inställd på att bli polis. Det känns som mitt yrke. Under tiden har jag utbildat mig till merkonom och jag antar att det kommer att vara till nytta senare, säger Erähalme.
Hon och studiekompisen Viivi Arbelius är inte unika för att de är kvinnor, omkring hälften av alla som blir antagna till utbildningen är kvinnor.
– Vid den senaste antagningen var resultatet annorlunda, bara sex kvinnor av 22 studerande. Jag kan inte säga vad det beror på, inträdesprovet är detsamma, säger Kjell Nylund.
Ingen lätt match att komma in
Studietidens fysiska träningar i vapenskytte, råstyrka, snabbhet och smidighet samt självförsvar och behärskat bruk av maktmedel upptar mycket tid och engagemang men är inte färdigheter som startar från noll på polisyrkeshögskolan.
– Inträdesprovet till polisutbildningen är tufft, det räcker inte med bra betyg. I provet beaktas varken ålder eller genus och är man oförberedd går det aldrig vägen. Man behöver inte vara en toppidrottare men det fysiska provet är tungt, säger Nylund och nämner att redan det första av tre faser av inträdesprov betyder att man ska springa både 1 500 meter och hinderbana på viss tid och klara armhävningar och bänkpress enligt bestämda kriterier.
– Bommar du någon gren är du ute. I första skedet ingår utöver fysiska test såväl psykologiska som skriftliga test som syftar till att granska slutledningsförmåga och stresstålighet.
I det skedet faller hälften av de sökande bort. Följande fas kommer en månad senare med fördjupade psykologiska tester och intervjuer, berättar Nylund och tillägger att i den fasen faller också hälften av de sökande bort.
I det sista skedet ska alla sökande genomgå en gedigen läkarundersökning och dessutom synas alla sökandes bakgrund av skyddspolisen.
– I praktiken blir en av tio antagen. De antagna är å sin sida högt motiverade och 98 procent slutför sina studier och börjar jobba som polis. Intresset för yrket är brinnande och det skapar också en unik gemenskap och stolthet över jobbet, säger Kjell Nylund och berättar att den finländska polisutbildningen har hög internationell status.
– Norge har samma utbildningsprogram som vi. I Sverige behöver man läsa två och ett halvt år för polisexamen, i Danmark är den kortaste utbildningen sex månader men den vanliga går på 2,5 år. På Island kan man bli anställd som polis utan utbildning alls.
Enligt Nylund bidrar den gedigna utbildningen också till att finländarna har tillit till och förtroende för poliskåren.
Som i de flesta andra branscher startar en ny polis med en lägre lön men på den kommer kvälls-, nattoch söndagstillägg.
En överkonstapel kan räkna med mellan 40 000 och 50 000 i årsinkomst.
Och som i alla andra branscher skjuts polisens pensionsålder framåt. Förr blev en polis pensionerad vid 58, i dag vid 60–68.
Alla svenskspråkiga poliser har jobb och på finska berör arbetslösheten egentligen bara dem som inte vill flytta efter jobbet.
Kjell Nylund
Överkommissarie och ansvarig för den svenskspråkiga polisutbildningen.