De oskrivna reglerna står mellan oss och totalt mörker

En etikettsfråga: säg att ni går in på ett lunchställe i stan. Det är ont om bord och ni är oroliga för att inte få plats. Vad gör ni? Ett: placerar era handskar och jacka vid ett ledigt bord och ställer er i kö? Två: ställer er i kö och tar ett bord när ni gjort er beställning?

Eller tre: vem bryr sig, Australien brinner och polarisarna smälter?

Jag tror att det spelar en stor roll. När domedagen är här kommer mänsklighetens öde att avgöras av hur civiliserat vi beter oss. Författaren Ian McEwan förlorade tron på människans möjlighet att rädda klimatet när han var på en polarexpedition med en grupp nobelpristagare och märkte att ingen kunde hålla reda på vilka NASA-godkända vinterkängor som var vems.

Häromdagen åt jag på ett lunchställe, ställde mig i kö, och såg hur bord efter bord försvann framför ögonen på mig eftersom människor bakom mig i kö reserverade dem med sina ytterplagg. Jag hade lust att fråga de andra om deras handskar verkligen behöver ett eget bord, men mumlade i stället lite mikroaggressivt att det här tydligen är en restaurang där man måste reservera innan man beställer.

Men jag blev osäker, eftersom jag faktiskt aldrig hört någon officiell policy om det här. Och eftersom det inte längre går att fråga DN:s etikettsexpert Magdalena Ribbing (salig i åminnelse), får man göra det näst bästa: fråga Twitter.

Det visar sig att bordsreservering medelst ytterplagg är en sak som delar människor: ”Om det är flera i sällskapet är det okej.” ”Förfärligt. Ganska säker på att det är samma människor som försöker dra av kostyminköp som utgift för inkomstens förvärvande. Eller ställer sig mitt framför dörrarna när man ska ut ur tunnelbanan.” ”Ett förfarande som signalerar både ängslan och själviskhet.” ”Först till kvarn på lunchhak!”

Den nya säsongen av tv-serien Curb Your Enthusiasm – som handlar väldigt mycket om just mikroaggressioner – börjar med att huvudpersonen Larry David skuffar till en rad med elsparkcyklar så att de faller ner som dominobrickor. När jag såg avsnittet var jag tvungen att spola tillbaka och titta flera gånger, eftersom det var en sådan njutning.

När David kommer in på ett kafé och hans scone är för mjuk ger han ägaren en ordentlig utskällning. Jag förstår att man inte ska bete sig så, men det är katharsiskt när någon vädrar alla sina irritationsmoment offentligt.

Nu för tiden ges sådant beteende större utrymme i samhället, efter att vi välsignats med hemmasnickrade diagnoser som ”introvert” och ”HSP-personlighet”. Om man är högkänslig har man uppenbarligen rätt att berätta det för hela världen. Är belysningen för ljus i restaurangen? Är kaffet för hett? Hänvisa till din diagnos.

”Nej, jag är inte en skitstövel. Jag är introvert”, som det stod i en rubrik i New Yorker nyligen.

Ja, man kan skämta om det här. Men det finns oskrivna regler på stan som alla borde följa, annars faller vi ner i totalt mörker.

Om det bara finns ett ledigt bord i restaurangen, kanske är det korrekt att överlåta det till den som precis beställt sin mat.

”Om man är högkänslig har man uppenbarligen rätt att berätta det för hela världen. Är belysningen för ljus i restaurangen? Är kaffet för hett? Hänvisa till din diagnos.”

Fram till i går har coronasmitta bekräftats i följande länder:

●●Kina – omkring 2 000 smittade, de allra flesta i eller omkring staden Wuhan. av de döda finns så gott som alla i Wuhan-regionen. Bara två dödsfall har bekräftats från andra delar av landet.

●●Frankrike – tre kända bekräftade fall. Det första landet i Europa att drabbas. alla tre hade rest i Kina.

●●i dessa länder har alla enstaka, eller få fall rapporterats: Japan, Kanada, australien, malaysia, nepal, Singapore, Sydkorea, taiwan, thailand, Vietnam, USa.