Varför är det så svårt att bereda sig på krisen?

Burkmat, torrmat, batterier och en radio är en billig försäkring. Det verkar ändå vara oöverkomligt att ta sig i kragen.

Det är inte särskilt svårt att vara en idiot. Tanken slog mig en tid (och än en gång) efter att ha skrivit ytterligare en artikel om beredskap i hemmen, alltså det som myndigheterna ibland påminner om och som brukar kvitteras med ett ”hmm”.

Insikten bubblar fram när jag funderar på vad som kan hända. Funderingarna leder oundvikligen till påminnelsen om att jag vet vilka riskerna är och att något händer förr eller senare – och att vårt hem saknar ett reservlager av förnödenheter. Det finns inte ens en enkel radio. Sedan vandrar tankarna sorglöst vidare mot att ”beredskap i hemmen” inte är särskilt inspirerande som term. Inte för att den avslöjar så mycket heller, som att man förväntas klara en samhällskris utan myndigheternas hjälp i 72 timmar.

Den senaste artikeln kring temat utgick ifrån Nationell riskbedömning 2018, en rapport som Inrikesministeriet publicerar vart tredje år och som till sitt namn är så torr att den inte hamnar på någon läslista. Innehållet kan däremot orsaka sömnbesvär.

Rapporten listar scenarier som kan orsaka allvarliga samhälleliga störningar, tillsammans med en notering om risken ökat. Några exempel är hybridpåverkan, digitalsamhället, informationspåverkan och störningar i allt från de offentliga finanserna till el- och vattenförsörjningen. Muntert, alltså, särskilt eftersom hälften markeras med ”ökad risk”.

I min artikel noterar en av de intervjuade vid räddningsverket att en allvarlig samhällsstörande händelse klassas som sannolik. Frågan är egentligen bara när det händer.

En blick mot Sverige för tankarna till stormen Gudrun som år 2005 orsakade elavbrott i 730 000 hushåll. I medeltal varade avbrotten i fyra dagar, som längst i sex veckor. Stormen Dennis slog för sin del ut elen i 30 000 hushåll i Finland för bara några dagar sedan. Majoriteten korrigerades fort, vilket gör det lätt att avfärda.

För den insatta kommer det inte som en nyhet att allvarliga störningar används som vapen. En nätattack orsakade till exempel omfattande störningar i bankväsendet i Estland under två veckor 2007, något som innebar problem med betalningar och kontantuttag. I Ukraina har nätattacker slagit ut elnätet på stora områden. Attacken som ägde rum 2015 kan beskådas på Youtube, där operatörerna ser hur muspilen rör sig själv på skärmen. Två år senare hände det igen, då med hjälp av viruset Petya.

En ovanlig händelse ägde rum i Borås i Sverige år 2016 när en telemast brast och satte samhällsfunktioner ur spel

”Men hur det än må vara så har man ju tendenser till idioti och tänker att det kan skötas ”sedan” – trots att vem som helst begriper att elavbrott alltid kommer överraskande och vid fel tillfälle.”

– enligt polisen som en följd av sabotage och efter stöld av ägarbolagets kläder och utrustning.

Nationell Riskbedömning 2018 tar lite oväntat också upp solstormar (rymdstormar), alltså aktivitet på solens yta som slungar ut laddade partiklar i rymden. Strålningen kan slå ut elektronik, vilket inte är goda nyheter med tanke på digitaliseringen. Den senaste hotfulla solstormen ägde rum 2012, och då var det bara tur att den råkade rusa förbi jorden. Däremot slog en solstorm ner i södra Sverige år 2003 och orsakade ett 90 minuter långt elavbrott.

Riskbedömningen noterar att kraftiga solstormar ”kan ha långvariga och mycket betydande konsekvenser för grundläggande samhällsfunktioner”. Med tanke på hur finländska myndigheter brukar formulera sig är budskapet ovanligt tydligt.

Elavbrott är inget att fnysa åt. De flesta är illa ute redan efter ett par dagar, särskilt i städer där kvartersbutiken är lika drabbad som alla andra när gatorna ligger mörka. Mat, vatten och värme är de första och största problemen. Därefter blir toalettbestyren besvärliga.

Egentligen säger det sig självt att ett lager som räcker i tre dygn, som myndigheterna rekommenderar, hör hemma i hushållet. Det är bara att googla ”72 timmar”.

Men hur det än må vara så har man ju tendenser till idioti och tänker att det kan skötas ”sedan” – trots att vem som helst begriper att elavbrott alltid kommer överraskande och vid fel tillfälle. Och att butiker inte kan sälja varor när avbrottet slår till. Utöver det har hyllorna i och med modern minutlogistik en tendens att tömmas när folk börjar hamstra. Det hände med flaskvattnet i Borgå sommaren 2017 efter misstankar om bakterier i kranvattnet.

Min idioti kan förvisso förklaras med att åtskilliga år av problemfri tillvaro invaggar en i tron att samhällsstörande kriser inte är ett verkligt hot.