Uppmaning: Fånga livsfarliga spindlar
Skulle du fånga in en livsfarlig spindel på eget bevåg? Det uppmanas australier att göra nu när trattminörspindeln ger sig ut på jakt efter en partner.
Vanligtvis håller den livsfarliga trattminörspindeln sig undan, men den här tiden på året ger sig hanarna ut på jakt efter honor – och kan dyka upp i bassänger, skor och klädhögar.
Det är en skräckinjagande syn när Atrax robustus – eller Sydney funnel-web spider som den heter på engelska – lyfter sina framben och blottar tänderna.
För Kane Christensen är det däremot en vanlig dag på jobbet i Australian Reptile Park. Här utvinns nervgiftet från spindelhannarna. Deras ben är täckta av hårstrån, och om man petar på dem med en pincett ställer de sig i försvarsställning.
– Från tänderna kommer droppar av gift. Vi har en liten glaspipett med en vakuumslang längst bak och vi drar ut giftdroppen från tanden.
Varje mjölkning kan pågå i fyra– fem minuter, innan spindlarna får vila i en timme och det är dags igen. Själva giftet sänds sedan i väg till en statlig anläggning. Där sprutas det in i kaniner, som är mindre känsliga mot giftet än människor. Kaninernas immunförsvar reagerar, och den del av kaninens blod som neutraliserar giftet tas ut, renas och görs till motgift för människor.
Tiotals bits årligen
Årligen blir tiotals personer bitna av spindeln – som förutom i Sydney lever längs med östkusten upp mot delstaten Queensland. Ett bett kan vara dödligt, men sedan motgiftet introducerades 1981 har inga dödsfall registrerats.
Kane Christensen säger att spindelns nervgift påminner om det som flera av landets ormar har. I princip överstimuleras hela kroppen.
– Ett av de första symptomen är att den bitne börjar få muskelspasmer och domnar i de små musklerna runt munnen, även om bettet är i tån. Dessutom gör det riktigt ont att bli biten, eftersom tänderna är väldigt långa.
Därefter kommer svettningar, dregling, rinnande näsa och håret reser sig på kroppen.
– Det som normalt sett har dödat människor är att lungorna fylls med vätska, som kroppen inte kan göra sig av med. Så de drunknar i sina egna kroppsvätskor, säger Christensen.
Efter regn kommer …
När temperaturen stiger efter ett regnoväder på sommaren lämnar hanarna sina bon på jakt efter honor. Då dyker spindlarna upp under klädhögar, i garage, faller ner i pooler eller lägger sig tillrätta i en fuktig och varm sko.
Bitna personer som dyker upp på akutmottagningar och uppvisar symptom får motgiftet intravenöst. En tioåring som 2017 stoppade handen i en sko blev biten flera gånger av en spindel som klängde sig fast i hans finger.
– Han fick till slut tolv doser motgift, det var ett rekord, säger Kane Christensen.
Pojken kunde lämna sjukhuset dagen därpå – och spindeln i fråga togs till reptilparken för mjölkning. För att undvika nya dödsfall behöver man fortsätta att utvinna giftet och ta fram motgift. Australian Reptile Park uppmanar därför folk att fånga in spindlarna, och lämna dem till en av delstatens insamlingsplatser, vanligtvis ett djursjukhus eller veterinärklinik.
– Trattminörspindeln kan inte klättra på något med glatt yta. Så i en tillräckligt hög glasburk eller plastburk kan den inte klättra ut. Vi ber folk att fånga dem i en sådan, lägga i lite fuktig jord, och sedan ta den till en avlämningsplats.
Varje tisdag gör han den 400 kilometer långa turen för att hämta in spindlarna. Senaste vändan samlades sex hanar, några honor och 30 spindlar av andra arter in. Varje år måste nya spindlar samlas.
– De enda vi kan använda är de fullvuxna hanarna. Och när vi slagit fast att det är en sådan är den i slutet av sin livscykel. Även under de bästa förhållandena så lever den som längst i ytterligare ett år, vanligtvis bara ett halvår. Så de som lämnas in nu kommer inte att leva samma tid nästa år.