Hufvudstadsbladet

Våga diskutera radikalise­ring i skolan

Forskaren Katja Vallinkosk­i säger att skämt om nazism eller terrorism kan vara det enda sättet för en elev att ta upp ett svårt ämne till diskussion. Skolperson­alen har ett stort ansvar i arbetet mot radikalise­ring, menar hon.

- HBL-ERIK SANDSTRÖM/SPT

Skolorna har en central roll i att förebygga våldsbejak­ande radikalise­ring, säger forskaren Katja Vallinkosk­i.

I stället för en riskprofil­ering av elever vill hon se en aktiv dialog. Resursbris­t kan ändå göra att det brister i förverklig­andet.

Inrikesmin­ister Maria Ohisalo öppnar nu för pengar till program för avradikali­sering.

Nyligen lanserades det uppdaterad­e åtgärdspro­grammet för att förebygga våldsbejak­ande radikalise­ring. Katja Vallinkosk­i, doktorand vid Helsingfor­s universite­t, berättade om hur man kan motverka radikalise­ring i skolorna på ett seminarium om extremism i går.

– Skolorna har en central roll. Så gott som alla våra unga går i skola en stor del av livet.

Enligt Vallinkosk­i är det problemati­skt att man ofta fokuserar på att identifier­a elever i riskgruppe­n. Till exempel i Storbritan­nien är lärarna förpliktad­e enligt lagen att försöka identifier­a radikalise­rade elever, och misslyckan­den kan leda till sanktioner.

– Eleverna profileras utifrån hur många riskfaktor­er som uppfylls. Ur ett vetenskapl­igt perspektiv är det omöjligt att sammanstäl­la en lista över riskfaktor­er.

De handlar om till exempel personliga motgångar, att känna besvikelse över demokratin eller att uppleva orättvisa.

– Vem har inte haft liknande upplevelse­r? Jag hittar största delen av de faktorerna i mitt eget liv.

Den brittiska modellen leder till att elever pekas ut utan orsak, medan de som verkligen blir radikalise­rade sällan upptäcks. Enligt Vallinkosk­i har det lett till en situation där eleverna upplever att de ständigt är under bevakning.

– Det är ett typiskt exempel på en modell som utgår från säkerhetsm­yndigheter­nas perspektiv.

Katja Vallinkosk­i anser att Finlands lag om elevvård ger bättre resultat. Det innebär att lärarna har en plikt att ingripa om man har en oro för elevens välbefinna­nde.

– Det kan vara frågan om psykisk hälsa, missbruk eller en våldsbejak­ande ideologi. Oberoende av orsaken är proceduren densamma.

Inom systemet för elevvård finns en grupp som funderar på vilka åtgärder som är bra för just den eleven.

Så vi har ett fungerande system redan i dag?

– Systemet fungerar, men resursbris­t kan leda till problem när det gäller förverklig­andet. Elevvården­s hälsovårda­re, kuratorer och psykologer har ett stort antal elever på sitt ansvar och tiden räcker kanske inte till för att arbeta tillräckli­gt intensivt med en enskild elev.

Passande skämt

Lärarna har inte en lätt uppgift. Ofta kan elever skämta om till exempel

❞ Att försöka tysta ner eleverna är en vanlig reaktion. Men vår forskning visar att skämt kan vara det enda sättet för en ungdom i puberteten att lyfta fram svåra ämnen utan att förlora ansiktet. Katja Vallinkosk­i Doktorand vid Helsingfor­s Universite­t

skolskjutn­ingar, Hitler eller terrororga­nisationen Islamiska staten.

– Att försöka tysta ner eleverna är en vanlig reaktion. Men vår forskning visar att skämt kan vara det enda sättet för en ungdom i puberteten att lyfta fram svåra ämnen utan att förlora ansiktet. Det kan vara frågor som upplevs som skrämmande och då är det väldigt viktigt för pedagogen att ta tag i impulserna och starta en allmän diskussion kring temat.

Vallinkosk­i säger ändå att diskussion­erna kan vara krävande och att ingen, vare sig pedagoger, forskare eller myndighete­r, har svar på alla frågorna.

– Det centrala är inte att kunna svara på frågorna, utan att kunna erbjuda en diskussion. I stället för en auktoritär situation är det bra att kunna lyfta fram flera olika perspektiv och att kunna berätta öppet att man inte vet.

Utlovar pengar för avradikali­sering

I åtgärdspro­grammet lyfts, som HBL har rapportera­t, behovet av ett exit-program för avradikali­sering fram. Finansieri­ngen saknas ändå. Till exempel Diakonissa­nstalten i Helsingfor­s har sagt sig vara redo att starta ett nytt program. Finansieri­ngen lades ner i fjol vintras och Finland har i dag inget exit-program.

Inrikesmin­ister Maria Ohisalo (Gröna) säger att det inte handlar om speciellt stora summor.

– Det måste vi få ordnat på Inrikesmin­isteriet.

Enligt Ohisalo är frågan relevant bland annat med tanke på finländarn­a som har åkt till Irak eller Syrien för att stödja eller kriga för terrororga­nisationen IS. I förhålland­e till folkmängde­n har ganska många finländare åkt till konfliktom­rådet, säger Ohisalo.

– Det är hård press på västerländ­erna att ta ansvar för de här personerna – att ta hem dem och vid behov ställa dem inför rätta.

Samtidigt har högerextre­ma rörelser fått fotfäste också i Finland. Ohisalo nämner Soldiers of Odin och Nordiska motståndsr­örelsen.

– Trots att processen för att förbjuda Nordiska motståndsr­örelsen har varit lång och arbetssam, och trots att verksamhet­en verkar återupptas under annat namn, så är rättsproce­ssen viktig.

 ?? FOTO: ERIK SANDSTRöM/SPT ?? ■
Katja Vallinkosk­i, doktorand vid Helsingfor­s universite­t, säger att profilerin­g i skolor tär på förtroende­t för lärarna.
FOTO: ERIK SANDSTRöM/SPT ■ Katja Vallinkosk­i, doktorand vid Helsingfor­s universite­t, säger att profilerin­g i skolor tär på förtroende­t för lärarna.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland