Fester förr och nu
Livets stora milstolpar, som konfirmation och vigsel, har i alla tider varit orsaker till fest. Men också frieriet har sin rika historia, speciellt traditionen på skottdagen. Stora finlandssvenska festboken sammanställer våra festtraditioner under ett par hundra år, både privata och offentliga fester finns med.
Februari var en riktig festmånad redan långt innan vi började fira alla hjärtans dag. Förr i tiden var fastlagen en karneval som firades med slädkörning genom staden. Finlandssvenska festtraditioner från barnsäng till begravning finns nu samlade i en ny bok, utgiven av Svenska litteratursällskapet.
Folkloristerna Carola Ekrem och Anne Bergman vet det mesta om våra finlandssvenska fester och traditioner, om hur vi har firat födelsedagar, påsk och barnsängskalas under de senaste tvåhundra åren. De är tidigare kolleger och arkivarier på Svenska litteratursällskapet i Helsingfors och har under 40 års yrkeskarriär ägnat sig åt att samla in material om just fester i de svenska trakterna i Finland.
– Jobbet var jätteintressant, vi har intervjuat folk, samlat in material och skrivit så många artiklar för SLS:s publikationer. Vi tyckte att vi hade forskat så länge i olika fester och traditioner att det vore synd om den kunskapen gick förlorad nu när
Testamentet tog många år att skriva, Bergman och Ekrem började planera boken parallellt med jobbet och fortsatte senare hemma, på var sitt håll. De har varit pensionärer i 4 respektive 1 år och satt mycket av den tiden på att jobba med projektet.
– Vi delade redan från början upp festerna så att Carola har skrivit om livets fester, som dop, konfirmation och bröllop, medan jag har fokuserat på feståret från vinterns karnevaler till julen, som egentligen är en lång rad olika fester från advent till nyår och tjugondag Knut, berättar Anne Bergman.
Stora finlandssvenska festboken utkom förra fredagen i Vasa. Författarduon är nöjd med slutprodukten.
– Materialet är rikt, vi har tagit med alla samhällsklasser från alla svenska trakter. Vanligtvis har traditionsforskare fokuserat på bondesamhället och dess seder och bruk, men vi har också skrivit om hur olika fester firas i städerna, både bland fattiga och rika, berättar Carola Ekrem.
Vilda barnsängskalas
Svenska litteratursällskapet grundades 1885 och hade genast från början i uppdrag att samla in information om folket, hur man levde i olika delar av landet. Man skickade ut stipendiater utrustade med systematiska frågelistor om allt från ordspråk och sagor till uppgifter om vardag och fest. De åkte till olika delar av landet för att prata med människor och allt antecknades noggrant. Det arkiverade materialet är jättelikt, så folkloristerna har haft mycket att ösa ur.
– Fester har varit en viktig del av livet i alla tider, man har alltid firat stora milstolpar som födelse, bröllop och begravning, men traditionerna har varierat mellan olika tider, samhällsklasser och regioner. Fram till 1930 firade man exempelvis barnsängskalas när babyn var född medan man numera ordnar babyshower redan före födelsen, enligt amerikansk modell. Bägge har alltid varit kvinnofester, men många av dagens mammor blir nog förvånade när de läser om forna tiders barnsängskalas – visst hjälpte man den nyförlösta kvinnan med mat och barnavård, men de kunde också utvecklas till rena supkalas, berättar Carola Ekrem.
Festårets självklara höjdpunkter är de stora kristna högtiderna som påsk, midsommar och jultiden, men festboken lyfter fram många andra orsaker att fira också, som fastlagstisdagen, penkis, lillajulsmarknader och naturligtvis luciafirandet. Vi har också fått nya fester i kalendern, medan andra har ändrat form längs med vägen.
– Fastlagen var en enorm fest i Helsingfors på 1800-talet. Vi tog efter firandet i Ryssland, man åt blinier, det ordnades karnevalståg genom centrum, folk var utklädda och åkte i slädpartier. Det var förstås de högre stånden i staden som firade, men folket stod längs gatorna och såg på och var med i festyran. Senare mattades firandet av, i början av 1900talet förändrades den politiska situationen och man ville inte förknippas med något ryskt. Under 1960-talet firades fastlagen just inte alls, det enda som fanns kvar var fastlagsbullarna. På 1970-talet upplevde fastlagsfirandet en nyrenässans då museer och framför allt daghemmen började ta fasta på gamla traditioner och lära ut dem till barnen. Då började man ordna fastlagsjippon med pulkaåkning, kälkturer, hundspann och korvgrillning, säger Anne Bergman.
Nykomlingar har ofta stött på ett visst motstånd.
– Det ryms alltid in nya fester i vardagen. Vi har sett halloween och alla hjärtans dag ta plats i vår kalender. Halloween stötte på motstånd då den kom på 1990-talet, den ligger både tidsmässigt och innehållsmässigt så nära vår egen allhelgona och folk var rädda för att de skulle blandas ihop, men så har det inte gått, säger Carola Ekrem.
– Alla hjärtans dag slog ned i Stockmanns skyltfönster i februari 1986, det var pyntat med rosa hjärtan, choklad och karameller. Vi trodde först att den inte skulle rota sig, men traditionen spreds bland annat via barntidningar, också Kalle Anka firade alla hjärtans dag och nu är dagen här för att stanna, fortsätter Ekrem.
Mer än jul och bröllop
Festboken är diger och faktaspäckad men samtidigt lättläst kulturhistoria. Den riktar sig till den breda allmänheten och belyser våra gemensamma och privata fester på ett mångsidigt sätt. Men boken är ändå inte komplett, det händer hela tiden nya saker också på festfronten och det som saknas här är alla de mångkulturella fester som har börjat firas i Finland under senare år.
– Någonstans måste vi dra gränsen. Vi har gått tillbaka i historien så långt det var varit möjligt, de äldsta bevarade anteckningarna om fester är från 1700-talet. Nu får någon annan ta vid och skriva nästa bok om alla de nya fester som vi har börjat fira på 2000-talet, säger Bergman.
Ekrem och Bergman vet att det finns ett stort intresse för festtraditioner ute i bygderna, och de uppmuntrar läsarna att läsa om alla fester, inte bara om julgranen och bröllopet som är de självklara favoriterna för många.
– Allt hänger ihop, fester är inte enskilda händelser utan de följer samhällsutvecklingen, de är en del av vår historia, sammanfattar Anne Bergman.