Tove Jansson i triangeldrama
Triangeldramat mellan Tove Jansson, Vivica Bandler och Tuulikki Pietilä är ett spår i filmen om Tove Jansson. En intimitetscoach har fungerat som stöd under inspelningen av sexscenerna.
Scenen är den parisiska nattklubben Le Monocle, populär bland queera, tidpunkten är mitten av 1950-talet. Jazzmusiken böljar fram över de dansande, rökslingorna stiger mot taket och ur massorna lösgör sig två personer – Tove Jansson och Tuulikki Pietilä.
De två hinner utväxla några blyga fraser innan en reslig kvinna i rött stegar fram och hälsar Tove med en kindpuss. Hon är Vivica Bandler och nu inleds slutet på ett triangeldrama.
Tove har mött sin livskamrat, Tuulikki Pietilä, och sliter sig slutgiltigt loss från den dominanta Vivica Bandler.
I verkligheten möts Tove Jansson, Tuulikki Pietilä och Vivica Bandler aldrig i Paris och restaurangen för det fiktiva mötet är inte fransk utan finns i Rödbergen. Vi befinner oss på filminspelning – scenen ovan ska ingå i den kommande filmen Tove – och i den lilla lokalen trängs skådespelare, tekniker, sladdar, kameror och mikrofoner.
Framför en monitor följer regissören, Zaida Bergroth, uppmärksamt med inspelningen.
De 32 statisterna, nästan enbart kvinnor, har det fysiskt tyngsta jobbet för de är i rörelse mest hela tiden. Ljudet av tiotals smattrande klackar ackompanjerar musiken.
Mitt i trängseln står scenens huvudperson. Alma Pöysti, som spelar Tove Jansson, är euforisk.
– Det här är en underbar arbetsperiod och jag undrar om den fina stämningen har att göra med den kvinnliga blicken på Tove – både regissören och fotografen är kvinnor, säger Pöysti.
Krista Kosonen, som spelar Vivica Bandler, håller med.
– Tove är min tjugonde film men det är första gången jag jobbar med en kvinnlig regissör, berättar hon.
Alma Pöysti och Krista Kosonen har jobbat ihop på svenska en gång tidigare, i Anton Tjechovs Morbror Vanja, på Klockriketeatern.
Rollen på Klockriketeatern var Krista Kosonens första på svenska.
I rollen som Vivica Bandler har Krista Kosonen fått hjälp med det svenska uttalet av Carita RosenbergWolff. Hennes uppgift har varit att fungera som språkcoach.
Carita Rosenberg-Wolff är på plats under inspelningen och lyssnar i hörlurarna på skådespelarnas replikskiften.
– Viktigast är att betoningen blir rätt, säger hon.
– Skådespelarna har gehör men deras vanligaste misstag är att uttala e och ö fel när vokalerna ligger framför ett r i slutet av ett verb, som i sitter och hör.
– Ett annat vanligt fel är uttalet av ordet allt. På svenska uttalar vi det med kort l och långt t, men det vet inte en finskspråkig.
I just den här scenen finns två finskspråkiga skådespelare på plats, dels Krista Kosonen, dels Joanna Haartti i rollen som Tuulikki Pietilä.
Intimitetskoordinator
För första gången i en finländsk filmproduktion ingår också en intimitetscoach i arbetsteamet. Hen finns med eftersom filmen innehåller erotiska scener.
Internationellt har intimitetscoachen, som även kallas intimitetskoordinator, blivit en ny yrkesgrupp som vuxit fram i spåren av metoo och det faktum att sexscener blir vanligare. En viktig uppgift för intimitetskoordinatorn är att se till att intima scener görs på skådespelarnas villkor, en annan att övervaka att inga övergrepp begås.
■ Röken stiger mot taket när Tuulikki Pietilä, tolkad av Joanna Haartti, väntar på Tove Jansson.
– Intimitetscoachen ska se till att skådespelarna känner sig trygga under inspelning av sexscener, förklarar Zaida Bergroth.
Andrea Reuter, som producerar filmen, säger att hon aldrig var orolig för att skådespelarna skulle känna sig otrygga under sexscenerna. Hon beslöt sig för att tacka ja till coachen eftersom hen fanns att tillgå.
– Intimitetscoachen fungerar som en koreograf och hjälper skådespelarna att komma fram till vad de vill förmedla med scenen och hur de vill göra den, säger Andrea Reuter.
Sexscenerna i Tove-filmen är både heterosexuella och lesbiska.
Besinningslöst förälskad
Filmen om Tove Jansson utspelar sig under de betydelsefulla åren då Tove Jansson dels funderade på sin fortsatta karriär, dels på sin sexualitet.
Mötet med Vivica Bandler hösten 1946 blev en omtumlande upplevelse.
”Jag har förälskat mig besinningslöst i en kvinna”, skriver Tove i ett brev till väninnan Eva Konikoff. Vivica Bandler blir hennes första lesbiska kärlek men i brevet skriver Tove att ”Jag tror inte att jag helt och hållet är lesbisk ...”
Den intensiva och lyckliga relationen med Vivica Bandler blir kort och åtföljs av saknad, besvikelser och uppbrott. Senare blir de två goda vänner och kolleger.
I Tuulikki Pietilä får Tove Jansson den partner hon så hett har längtat efter. ”Jag är äntligen framme hos den jag vill vara med”, skriver Tove i ett av sina tidiga brev till Tuulikki Pietilä.
Tove Jansson och Vivica Bandler är förebilder för muminvärldens Tofslan och Vifslan. Tuulikki Pietilä är förebild för Too-ticki.
Tack vare Tuulikki tog Tove steget över till ”spöksidan”. Termen var parets synonym för att vara lesbisk. Homosexualitet var straffbart i Finland till 1971 och Tove pratade aldrig öppet om sin sexualitet men hon hemlighöll den inte heller.
I boken Rent spel beskriver Tove Jansson en konstnärsrelation som påminner om den hon och Tuulikki Pietilä hade.
Brevcitaten i artikeln finns i boken Brev från Tove Jansson (Schildts & Söderströms, 2014), av Boel Westin och Helen Svensson.