Kina och New York förbjuder plastpåsen
Alltfler länder förbjuder plastpåsar för att hejda nedskräpningen. Finlands välutvecklade sophantering skonar oss från ett förbud, men i gengäld är vi ett av de absolut sämsta EU-länderna i plaståtervinning.
Kina förbjuder försäljning av plastpåsar i alla storstäder i år och i resten av städerna om två år. Därtill förbjuds plastbestick i restaurangbranschen i år.
Besluten ingår i Kinas plan på att minska på engångsprodukter av plast. Påsar som är biologiskt nedbrytbara tillåts alltjämt, uppger BBC, och därtill tillåts vanliga plastpåsar i fem år till i affärer som säljer färskvaror.
Planen är Kinas verktyg för att få bukt med 1,4 miljarder människors sopor. Bland annat har landets största soptipp blivit full, 25 år tidigare än planerat, och man har slutat att ta emot exportavfall från väst.
Thailand förbjöd nyligen större affärer att sälja plastpåsar. Nästa år ska förbudet gälla alla affärer. Plastpåsar har tidigare förbjudits i över 70 länder, mest där usel sophantering orsakar stora miljöproblem. Ställvis är förbuden mot plastpåsar tuffa, som i Kenya där man riskerar fyra års fängelse.
Flera amerikanska delstater fasar ut plastpåsen och från och med mars är den förbjuden i affärer i delstaten New York. Omkring 85 procent av New Yorks plastpåsar landar på soptippar vilket inte är hållbart.
I EU tänker man annorlunda och fasar ut soptipparna till förmån för effektivare återvinning. Bryssel förbjuder inte plastpåsar, men nog diverse engångsprodukter av plast, som tallrikar, bestick, bomullspinnar och sugrör, från och med nästa år.
I Finland aktualiseras debatten om plast i och med kampanjen
Muoviton maaliskuu som kritiserar konsumtion av plastprodukter, även plastpåsar.
I en opinionsmätning som Yle beställde sommaren 2018 var 37 procent av finländarna beredda att förbjuda plastpåsar. Plastproducenternas förening protesterade. Vd Vesa Taitto sade att plastpåsarna inte promenerar ut i naturen av sig själva, utan att ”plasten har gjorts till syndabock för människans dumma beteende”.
Fokus på engångsbruket
Också kampanjen för en plastfri marsmånad har kritiserats för att svartmåla plast fastän flera plastprodukter är nyttiga, vissa oumbärliga, medan miljöproblemen orsakas av vårdslös hantering och i många länder bristande avfallshantering.
När livsmedel förpackas i plast förlängs deras hållbarhet vilket reducerar matsvinnet. Plastflaskor väger klart mindre än glasflaskor vilket minskar transportutsläppen. Papperspåsar kan ha större klimatavtryck än plastpåsar.
En studie som den brittiska tankesmedjan Green Alliance har gjort visar att handeln i flera fall, i hållbarhetens namn, har bytt plastförpackningar till material som potentiellt är betydligt miljövidrigare. Här avses främst förpackningsmaterial som säljs som nedbrytbart men som inte bryts ned i en vanlig hushållskompost, skriver BBC. Poängen är att inte gå ur askan i elden och byta ut engångsplaster till andra engångsmaterial, i synnerhet inte om folk hanterar det fel.
Men samtidigt som engångsbruk och en slit och släng-kultur är en större miljöbov än plast är väldigt många engångsartiklar tillverkade av plast.
Plast kväver djurlivet
Utöver att slit och släng är motsatsen till cirkulär ekonomi orsakar vårdslös hantering av plast kolossala miljöproblem. Uppskattningarna varierar, men vi vet att flera miljoner ton plast landar i havet varje år. Minst en miljon sjöfåglar och 100 000 havslevande däggdjur dör årligen av plast i havet. Nio av tio sjöfåglar beräknas redan ha plast i magen, och andelen ökar.
Också landlevande däggdjur drabbas. Förra året dog flera hjortar av att ha ätit plastpåsar i Nara i Japan där turister beskådar och matar djuren, men också slänger skräp i parken. Hjortarna misstar matdoftande plastpåsar för föda. En hjort hade 4,3 kilo plastpåsar i magsäcken, rapporterade nyhetsbyråerna förra sommaren.
Då har vi inte ens kommit in på mikroplasterna som hamnar i vårt dricksvatten och på våra tallrikar. Mikroplaster härstammar från allt från bildäck, konstgräsplaner, textilier och smink till plastpåsar och andra plastföremål som vittrar sönder.
Slöseri att bränna plast
I Finland är sophanteringen utvecklad och nedskräpningen mindre. Här är det inte aktuellt att förbjuda plastpåsen. I stället jobbar handeln sedan 2016 på att minska konsumtionen av plastpåsar på annat sätt. Affärerna kan till exempel ta mer betalt för en plastpåse eller låta bli att erbjuda en om inte kunden frågar efter den. Fungerar det?
Tja, år 2018 köpte butikskunderna i snitt 68 plastpåsar per person mot 71 påsar året innan. Om minskningen fortsatte med tre påsar per person och år skulle vi vara nere vid 47 påsar om fem år, men målet på högst 40 påsar 2025 förutsätter en snabbare minskning.
Påsarna har förstås en funktion. Därför behöver de inte försvinna, men nog minska i antal och än mer öka i livslängd. I USA används genomsnittsplastpåsen i tolv minuter, vilket ringar in problemet. Minna Hakkarainen, professor vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm, påpekade förra året i HBL att plast är en så långt förädlad produkt att det är slöseri att bränna den, åtminstone om den inte levt länge eller återvunnits några gånger.
Finland ingen mönsterelev
Viktigare än om vi använder 50 eller 70 plastpåsar om året är vad vi gör med dem. Använder vi butiksplastpåsen för blandsopor genast vi burit hem dem bränns den snart upp. Det är slöseri, men förstås bättre än att påsen hamnar i naturen.
Bäst vore om vi förmådde hejda engångsbruket och utveckla den cirkulära ekonomin. Återvinning ger mindre sopor och minskar behovet av soppåsar.
Så resonerar EU som har beslutat att vi ska återvinna mer, vilket förutsätter bättre källsortering. Om tio år ska EU-länderna återvinna 55 procent av förpackningsplasten. I dag ligger EU-snittet kring 30 procent, i Finland kring 20 procent. Skryter vi med vår utvecklade sophantering ska vi erkänna att vi är dåliga på att källsortera och återvinna plast – bland de tre sämsta länderna i EU, enligt parlamentets jämförelse från december 2018.
Medan debatten om plastens föroch nackdelar fortsätter kan vi öva oss att tänka cirkulärt: I framtiden är uttjänta produkter inte i första hand sopor utan nya råvaror. Men bara om vi sorterar.
Bäst vore om vi förmådde hejda engångsbruket och utveckla den cirkulära ekonomin. Återvinning ger mindre sopor och minskar behovet av soppåsar.
Peter Buchert