En vandrande ö
● Trischen är en obebodd ö i Nordsjön ungefär 14 km från Büsum på fastlandet i norra Tyskland.
● För cirka 400 år sedan växte det fram en sanddyn ur havet som skulle bli Trischen. I dag har den halvmånformade ön en längd på nästan tre kilometer och är en och en halv kilometer bred. Detta är ungefärliga mått eftersom ön hela tiden ändrar form och rör sig österut och närmare fastlandet. Geologer kallar Trischen för den snabbaste ön, då den förflyttar sig tio centimeter varje dag, tre meter per månad, 35 meter årligen. De högsta dynerna på ön är i dag tre meter höga.
● Trischen består av sand och påverkas av vind, ebb och flod. Två gånger om dagen, vid flod, tar havet med sig sand ut från öns västsida. Men sanddynerna som har växt fram genom västvinden gör att östsidan ligger mera skyddat och där har det också bildats saltängar.
● Under sin existens har ön vandrat fyra kilometer och skulle nå fastlandet om 400 år. Genom åren har Trischen dock förlorat tre fjärdedelar av sin storlek och har i dag en yta på 180 hektar.
● Trischen ligger i den mest skyddade zonen i nationalparken Schleswig-Holsteinisches Wattenmeer i Vadehavet i Nordsjön. Det betyder att inga besökare får sätta sin fot på ön. Varje år sänder däremot den tyska naturskyddsföreningen NABU en fågelvårdare till ön som då bor på Trischen mellan mars och oktober. Trähyddan som finns på ön har flyttats några gånger i takt med öns vandring.
Rosaleda. Därifrån promenerar vi tio minuter till Escalada en la Residencia, en bergsklättringsklippa med ruttval för alla nivåer. För en lugn vandring i naturen är Monte Coronado ett naturskönt mål på 20 minuters gångavstånd och med 360 graders utsikt över staden. Vi dricker kaffe på termos i morgonsolen med fötterna över klippkanten, och tar oss sedan tillbaka till gamla stan i jakt på Málagas ansenliga kulturutbud.
Pablo Picasso föddes och bodde de första tio åren av sitt liv i Málaga, och hans inflytande över staden är märkbart. Efter Churros con Chocolate på Casa Aranda värmer vi upp med ett besök på Carmen Thyssenmuseet, med konstsamlingar från renässansen, realismen, romantiken och impressionismen. Sedan känner vi oss mogna för Picassos unika stil. Vi har förköpt biljetter och går i lugn takt genom museet i ett ombyggt palats från 1500-talet, med lite hjälp av de engelskspråkiga docenterna. Sällan känner man att en konstnärs band med sin hemstad är så starka som Picassos i Málaga.
Via de skuggiga stigarna som slingrar sig mellan palmer och exotiska växter i Parque de Málaga tar vi oss därefter till la Marisqueria los Delfines, kanske den mest genuina fisk- och skaldjursrestaurangen i staden. Det lönar sig att boka lunchbord eller komma före klockan 13. Man ska gärna kunna några spanska ord för att beställa rätter som Rape a la Plancha och Boquerones al Limón. Den sydspanska stilen kan verka lite snabb och nästan avvisande ibland, men med lite tålamod och humor klarar man sig väl.
Málaga var en av de sista moriska städerna som återerövrades i slutet av 1400-talet av Ferdinand och Isabella, och stadssilhuetten domineras av både la Alcazaba från 1000-talet och den 500 år gamla katolska katedralen. Vi passerar den romerska teatern från århundradet före Kristus på väg in i Alcazaba-museet, och känner att vi förtjänat våra fina måltider med 15 000 steg per dag i denna promenadvänliga stad.
I handbagaget för hemresan får vi plats med inköp från Golden Tips (kaffe och te), Jamones Salamanca och hantverk från artistkvarteret La Brecha innan vi pausar för en kaffe på centralstationen och tåget till flygplatsen. Vi har betat av en bra bit av Málagas rika äventyrliga, kulinära och kulturella utbud och planerar redan nästa besök.