Tjechovs morötter

Vad är meningen med en morot? Enligt Tjechov är meningen med en morot en morot.

Med en morot förstås en rotfrukt, döpt till Daucus corota sativus, med Tjechov förstås Anton Pavlovitj Tjechov, en Homo sapiens, sentida ättling till Cro-Magnon och Homo neanderthalensis. Tjechovs färg var svagt skär, morotens då som nu vit, gul, röd eller lila, förutom orange. Orange är den vanliga färgen, beroende på ämnet karoten. Tjechovs morotskonsumtion är mig obekant, men om han glupade i sig stora mängder riskerade han bli gul över hela kroppen. Å andra sidan fick han sommartid skydd mot solens brännande strålar.

Mest satt han väl ändå inne och skrev, enligt rigida principer. Inget löst snack. Om en morot i första akten av ett drama hänger på väggen måste den innan ridån går ned ha omvandlats till morotslåda, alternativt morotskaka. Personligen föredrar jag kålrotslåda på julbordet – en avvikelse från ämnet, som bryter mot Tjechovs första princip.

Tjechov kom i en form, fast formatet förändrades med åren. Morötter finns huvudsakligen i tre former, koniska, cylindriska och runda. Tjechov levde för länge sedan och dessutom bortom gränsen, så han slapp befatta sig med EU och dess regelverk. På hans tid spelade det ingen roll om en morot böjde sig åt öster eller väster, men i dag är kraven helt andra. Konsumenterna måste kunna skilja en morot från en gurka. En gurka innehåller för all del 95 procent vatten, tio procentenheter mer än en morot och hela trettiofem procentenheter mer än Tjechov. Vad gäller kroppsfett har moroten med sina 0,2 procent inte mycket att komma med mot Tjechovs 8–19 procent. Under förutsättning att han höll sig inom de hälsosamma gränserna.

Jag beklagar alla dessa siffror men vågar inte bryta mot EU:s livsmedelsdirektiv. Å andra sidan är jag av intimitetsskäl strängt förbjuden att ge ut Tjechovs telefonnummer. En överträdelse skulle ge dryga böter. Kanske borde jag också ha hemlighållit namnet, men nu är det så dags.

Nu går vi ut i hans trädgård. Se, så vackert morötterna blommar i sin bänk! Vita kronblad, sköna som körsbärsblommor. De tre sötaste är systrar. Jag böjer mig ner och lyssnar till deras prat. Lugna dig, Masja, säger Olga. Ge henne lite vatten. Masja svarar: Jag gråter inte längre. Med ens tar konversationen slut. En grobian blir synlig, det är Lopachin, med hacka i hand. Jag hör ljudet av en sträng som brister. Hela morotsträdgården är ett minne blott.

Vad är meningen med Tjechov?