Lönar det sig att skriva inbördes testamente?

Min fru och jag har inga barn. Våra föräldrar är avlidna men vi har båda syskon. Vi undrar om vi kan skriva ett testamente som i så hög grad som möjligt gynnar den av oss två som lever längst. Vilka regler gäller för vad vi kan skriva in vad som händer med egendomen när vi båda har gått bort? Vilken rätt har den som lever längst att göra ändringar i testamentet? Finns det några fallgropar?

Åbobor

Om makarna saknar bröstarvingar ärver den efterlevande av makarna direkt i stöd av lag den först avlidne. Den efterlevande får då all den först avlidnes egendom och kan under sin livstid fritt disponera över egendomen.

Här aktualiseras ändå frågan om vad som händer med egendomen när den efterlevande maken avlider. Saknas det ett testamente är nämligen utgångspunkten att den efterlevandes kvarlåtenskap delas i två lika stora delar, varav den ena delen tillfaller den först avlidne makens sekundära arvingar. I frågeställarnas fall får alltså den först avlidne makens syskon hälften av efterlevandes kvarlåtenskap. Den andra hälften tillfaller efterlevande makens arvingar, det vill säga hens syskon. Ifall makarna vill ändra på detta upplägg ska de upprätta ett testamente.

Det är vanligt att barnlösa makar upprättar ett inbördes äganderättstestamente till förmån för efterlevande maken. Efter först avlidna maken ärver den efterlevande med stöd av testamentet den först avlidne makens egendom. Så långt sker allt på samma sätt som utan testamente.

Innehåller testamentet inget förordnande om hur egendomen ska fördelas efter att båda makarna avlidit, tillfaller efterlevande makens all egendom efterlevande makens lagstadgade arvingar. Slutresultatet blir då att först avlidne makens egendom överförs till efterlevande makens släkt. Ofta vill makarna att så inte ska ske. Situationen kan lösas genom att de i inbördes testamentet intar ett sekundärt förordnade om hur egendomen ska fördelas efter att båda makarna avlidit. Ofta är innehållet i sekundärförordnandet att hälften av egendomen ska gå till den först avlidne makens släkt och andra hälften till efterlevande makens släkt. Genom detta upplägg är slutresultatet ändå detsamma som beskrevs ovan utan testamente.

Inbördes äganderättstestamenten med sekundärförordnaden kan innebära att makarna förordnar att efter att båda avlidit ska egendomen tillfalla till exempel något finlandssvenskt allmännyttigt samfund. På detta sätt kan makarna helt utesluta sina respektive släkter om de så vill.

Ändra testamentet?

Situationen blir ändå mera komplicerad om den efterlevande maken efter att ha ärvt först avlidne maken i stöd av inbördes testamentet med ett sekundärförordnade ändrar sig och vill att egendomen till slut ska tillfalla någon annan än den mottagare som utsetts i makarnas gemensamma sekundärförordnade. Utgångspunkten är att den efterlevande maken när som helst efter först avlidne makens död för egen del kan ändra sekundärförordnandet i testamentet.

En fallgrop är ändå att den efterlevande maken enbart kan ge ett nytt sekundärförordnande över sin egen del av kvarlåtenskapen som finns kvar efter efterlevande maken. Utgångspunkten är alltså att ett nytt sekundärförordnande kan omfatta hälften av efterlevandes kvarlåtenskap. Den andra hälften av den efterlevandes kvarlåtenskap tillfaller testamentstagaren utsedd i det tidigare gemensamma sekundärförordnandet. Denna uppdelning i hälften och hälften sker oavsett om den efterlevande maken från början ägt egendomen eller ärvt den efter sin make. Slutresultatet kan därför bli att en del av den efterlevande makens egendom som hen hela tiden ägt, i slutändan hamnar hos sekundärtestamentstagaren utsedd av den först avliden maken, eller den först avlidne makens släkt.

Undantag till halveringsregeln

Det finns några undantag till nyssnämnda regel om halvering av egendomen. Det första gäller om makarna haft giftorättsfri egendom. I så fall sker boskiftet efter efterlevande maken i ett annat förhållande än hälften och hälften.

Det andra undantaget gäller om efterlevande maken efter först avlidne makens död har förkovrat egendomen genom mottaget arv, testamente eller gåva, eller om förkovran skett till följd av efterlevandes förvärvsverksamhet efter den först avlidne makens död. Sådan förkovran räknas efterlevande makens arvingar till godo.

Makarnas arvsrätt är ofta en komplicerad helhet som kräver planering både för den situationen när först avlidne maken avlider och för den situationen när efterlevande avlider.

Slutresultatet av det kommande boskiftet, som ska förrättas efter den efterlevandes död, kommer ofta som en överraskning för den efterlevande maken och leder ofta till ett slutresultat som den efterlevande inte önskar. Inte sällan bör den efterlevande maken överväga om hen alls ska ta emot arvet eller testamentet efter först avlidne maken: I många fall kan det för hen löna sig att avsäga sig arvet och testamentet för att på det sättet få till stånd en normal avvittring mellan dödsboet och efterlevande. Efter avvittringen kan den efterlevande maken förordna över hela sin kvarlåtenskap med ett eget testamente.

”Det är vanligt att barnlösa makar upprättar ett inbördes äganderättstestamente till förmån för efterlevande maken. Efter först avlidna maken ärver den efterlevande med stöd av testamentet den först avlidne makens egendom.”