Lystring arbetsmyror: robotarna stjäl jobben

Ny teknik kräver nya regler. Klarar vi av att hantera förändringen som robotisering, digitalisering, artificiell intelligens medför?

Robotisering, digitalisering, artificiell intelligens – hör här mystiskt klingande modeuttryck. Alla beskriver de en välkänd mekanism: automatisering, som har hjälpt mänskligheten uppnå vidunderliga produktivitetsökningar. Att framställa mer, men med mindre insatser.

Får man tro allehanda experter och forskare kan robotisering utgöra automatisering på steroider, som stöper om samhället och arbetslivet i grunden. År 2013 förutspådde forskarna Frey och Osborne att närapå hälften av alla jobb i USA ligger i farozonen för att automatiseras. Samma metodik upprepades i Finland och Sverige, med likartade resultat. En mer nyanserad syn lyfts fram av OECD med Arntz, Gregory och Zierahn: i själva verket är knappt vart tionde jobb i riskzonen, då arbetsuppgifter som är enkla att automatisera ofta är sammanflätade med svårautomatiserade moment.

Vi ska akta oss för fantasifulla visioner. Men årtionden av rationaliseringar visar onekligen hur automatiseringen redan bitit på vår arbetsmarknad. Arbetsuppgifterna omfördelas, nya jobbmoment skapas. Hårdast drabbas yrken med låg utbildningsnivå. Då ökad automatisering och robotisering väntar kan vi räkna med att enskilda, enkla arbetsmoment – snarare än hela yrken – fortsätter bli överflödiga. Först ryker tråkiga, monotona, rentav hälsovådliga rutinjobb med låg produktivitet.

I de vildaste visionerna målar man upp en dystopi där robotarna tar jobben och digitaliseringens vinster tillfaller en handfull företag och individer. I stället för att frukta framtiden måste vi våga forma den.

Den centrala insikten är att teknikskiftet inte är förutbestämt. Dess utfall blir inte heller neutralt: samhället kan och bör värja sig mot dess baksidor. Renodlat tekniska faktorer är inte ensamma om att spela in. Också medarbetares inflytande, den fackliga organisationsgraden och täckningen hos kollektivavtal har en betydelse.

Tyvärr stirrar sig många företagsledare blinda på teknikfrågan och glömmer att vidareutveckla medarbetarna. Det är kortsiktigt att negligera personalaspekten. Ska automatisering infria sin potential måste medarbetarna tas med i planen från start, så att arbetsgivaren aktivt räknar på hur de anställdas roller och uppgifter – samt motivation – förändras.

Den röda tråden är vikten av utbildning, inte bara inför och i början av karriären. Nu krävs incitament för kvalitativ vidareutbildning som skapar förutsättningar för människor att göra mer avancerade saker: programmera mjukvara, hantera robotar, tillämpa kreativitet, uppfinningsrikedom och social kontakt.

Utvecklingen ställer nya krav på ledarskap. Det toppstyrda, mekaniska chefskapet som belönar och motiverar effektiva anställda – med utgångspunkt i att undvika fel – är definitivt museigods. Morgondagens chef spränger tabun: skapar mening i arbetet, sporrar kreativitet, inspiration, samarbets- och konfliktlösningsförmåga. Inom en kunskapsekonomi måste vi våga experimentera och innovera – samt begå fel och lära oss av dem.

Den kognitiva ribban höjs i takt med att vi frångår rutiner och styr in mot abstrakt tankejobb. Arbetslivet polariseras, med lågavlönade jobb inom servicesektorn å ena sidan samt högkvalificerade expertjobb å den andra. Enligt Utbildningsstyrelsen behöver minst hälften av de nya arbetstagarna en högskoleutbildning. Att komma ”snabbt ut i arbetslivet” betyder tyvärr ofta en hackig karriär, tyngre jobb samt högre sjukfrånvaro och tidig pensionering. Förlitar man sig enbart på grundskoleutbildning och jobbar med repetitiva, manuella jobb, löper man också förhöjd risk för arbetslöshet och utanförskap.

All utbildning måste vara relevant och högkvalitativ, samt utgå från genuint intresse hos individen – aldrig tvång. Utbildning ackumuleras lätt hos folk som redan har flera examina. För att nå personer med lägre motivation behövs lärlingsavtal, enligt den gamla gesällmodellen.

”Dimidium facti qui coepit habet: sapere aude” – Den som har börjat är till hälften klar: våga veta.