Mobbningen gav men för livet
Vetenskapsjournalisten Marcus Rosenlund gör upp med den mobbning han utsattes för under sin skoltid i Grankulla i både en radiodokumentär och en nyskriven teaterpjäs. Det är svidande kritik mot småstadens strukturer. RADIODOKUMENTÄR
Dokumenterat: Alltid vinter i Grankulla
Yle Arenan från 29.2, Yle Vega söndag 1.3 kl. 9.15, lördag 7.3 kl. 18.05 och onsdag 11.3 kl. 23.05. Medverkande: Marcus Rosenlund m.fl. Redaktör: Sixten Björkstrand.
I mars debuterar vetenskapsjournalisten Marcus Rosenlund som dramatiker med pjäsen Morfars Mauser på Lilla Teatern. Den handlar om hur han själv var nära att drivas till att bli Finlands första skolskjutare på grund av den mobbning han utsattes för under nästan hela sin skoltid.
Sixten Björkstrands radiodokumentär kan ses som en introduktion till pjäsen, men den fungerar också separat genom att lyfta fram ett viktigt ämne.
Osentimentalt, hudlöst
Sambandet mellan skolskjutningar och mobbning är i dokumentären inte det centrala, snarare skärskådas småstadens – i det här fallet Grankulla – mekanismer och oförmåga att hantera mobbning, åtminstone under det sjuttio-åttiotal som var Marcus Rosenlunds skoltid.
Det är en stark och angelägen dokumentär, som lyfts av sin huvudpersons öppenhet kring det han varit med om, en sorts osentimental, uppriktig hudlöshet. Marcus Rosenlund säger att mobbningen gett honom men för livet, att den i någon bemärkelse är närvarande varje dag.
Som lyssnare tänker man ändå att både dokumentären och pjäsen kan ses som tecken på att han också kunnat gå vidare. I alla fall har någon form av bearbetning skett och såret är inte längre vidöppet. Det här hänger säkert också samman med den intressanta vändpunkt som sker i dokumentärens berättelse.
Besöker brottsplatsen
Det handlar om en pojke som blev mobbad i skolan från första dagen, men som också hade det svårt hemma på grund av en våldsam far. I dokumentären ses samband mellan dessa; en fadersfigur som skyddade sin son saknades.
Dokumentären återvänder till platserna där mobbningen skedde. Även Marcus mamma, som har en liknande nykter och klarsynt blick på det som varit, medverkar. Från mammans lägenhet beger sig Marcus Rosenlund ut på stan, först till lågstadieskolan, sedan till högstadiet.
De lärare som arbetar här i dag säger sig jobba mot mobbning med helt andra metoder. Under Marcus skoltid verkar antimobbningsarbetet ha varit obefintligt, eller i alla fall både anings- och verkningslöst. Mobbningen fick pågå, det är det som är det hemska. Och lärarna måste ha vetat, konstaterar Marcus när han tittar ut genom fönstret i lärarrummet; rakt nedanför ligger gården där mobbningen ägde rum för öppen ridå.
Dokumentären levererar skarp kritik mot småstadens strukturer. En småstad där lärarna som kanske tillhörde samma sociala kretsar som mobbarnas föräldrar inte var bekväma med att ingripa. En småstad där föräldrarna var frånvarande, uppslukade av sina karriärer, medan deras barn tog ut sin frustration på andra.