En lektion i rysk manipulationskonst
Jessikka Aros ambitioner är att visa att den ryska trollverksamheten inte är någon enstaka företeelse, utan ett helt system som inte utesluter obehagliga överraskningar i framtiden. I detta lyckas hon bra, skriver Yrsa Grüne-Luoma.
FACKLITTERATUR Jessikka Aro
Putinin trollit. Tositarinoita Venäjän infosodan rintamalta. Johnny Kniga 2019, 453 sidor
Rysslands systematiska påverknings- och mörkläggningsoperationer som en del av landets utrikespolitik är det centrala. Det andra handlar om hur författaren själv fortsättningsvis utsätts för smutskastning och hur man i domstol hanterar gränserna för yttrandefrihet.
Tyngdpunkten är journalisten Jessikka Aros avslöjanden av kusliga fakta om rysk påtryckning och systematiskt svartmålande av personer som uppfattats som misshagliga för Kreml. Det handlar också om regeringar som utsätts för påtryckning och om hur Ryssland försöker blanda sig i andra länders valkampanjer. Där är Rysslands roll i den amerikanska presidentvalskampanjen som förde Donald Trump till seger väl den bäst dokumenterade.
Boken Putinin trollit, Tositarinoita Venäjän infosodan rintamalta (Putins troll. Sanna berättelser från det ryska infokrigets front) avslöjar vidden av det ryska maskineri som används för att servera ”sanningar” på ett sätt som stöder Rysslands intressen.
Det betyder inte nödvändigtvis att det är president Vladimir Putin personligen som står bakom alla idéer och uppslag. Den närmaste kretsen kring honom antas ändå vara snäv. Det är rimligt att utgå ifrån att någon form av överenskommelse om agerandet finns.
Bekant och nytt
Aros bok kom ut i höstas. Hon har redan tidigare kommit med avslöjanden och är en expert när det gäller Rysslands metoder i utrikespolitiken.
Det var Aro som avslöjade de så kallade trollfabrikerna, informationskontoren där journalister och andra informationskunniga producerade information och desinformation i avsikt att påverka omvärldens uppfattning på ett sätt som gagnade Rysslands intressen.
Rena lögner förekommer. Som exempel nämner Jessikka Aro kampanjen mot Hillary Clinton under det förra amerikanska presidentvalet. Clinton påstods ha kopplingar till en pedofilring. ”Men det hela verkar vara en enorm lögnoperation”, skriver Aro.
Det är ändå användningen av korrekta fakta där man bakar in falska uppgifter i budskapet som är trollfabrikernas expertis. Och som gör det svårare att veta vad som är sant och vad som är desinformation.
”40:60-principen är ett påfund av Nazitysklands propagandaminister Joseph Goebbels, och ett av de gyllene direktiven inom propagandaverksamhet. Publikens förtroende vinns genom att till 60 procent ’följa fiendens linje’ eller till exempel stödja sig på faktabaserad information. På så sätt utnyttjar man förvärvat förtroende till att fylla återstående 40 procent med lögner”, skriver Aro.
Senare har också personer som lämnat trollfabrikerna bekräftat och kompletterat det som Aro avslöjade för några år sedan.
Aros bok innehåller därmed en del material som är bekant från tidigare. Men nya avslöjanden som har sina rötter i vad man vet från tidigare dyker också upp.
Det är flera år sedan den så kallade Magnitskij-processen. Skatterevisorn Sergej Magnitskij fick i uppdrag av den amerikanske affärsmannen Bill Browser att undersöka misstänkt fiffel med skattemedel men dog i fängelse 2009 under oklara omständigheter. Fallet aktualiserades igen i fjol. Flera banker, bland annat Danske Bank, Nordea och Swedbank var inblandade i penningtvätt och detta kopplades till Magnitskij-affären.
Prejudicerande
Aros ambitioner är att visa att trollverksamheten inte är någon enstaka företeelse, utan ett helt system som inte utesluter obehagliga överraskningar i framtiden. I detta lyckas hon bra.
Aro pekar på detaljer och samband som ytterligare belyser styrkan i Rysslands manipulationsförmåga. I slutet av boken finns många källhänvisningar och förklaringar som hjälper läsaren att återkalla i minnet vissa händelser. Det man saknar är ändå ett personregister i alfabetisk ordning.
Aros bok är ett bidrag i debatten om hur man överlag kunde öka medvetenheten om behovet av källkritik och kritisk granskning av fakta. Boken handlar också om hur skribenten själv har hamnat i skottgluggen för dem som utan förbehåll stöder Putins politik – bland annat docent Johan Bäckman och MV-lehtis tidigare chefredaktör, numera avlidne Ilja Janitskin.
Efter en polisundersökning togs spridningen av vilseledande information och intrånget på Aros privatliv upp i domstol och både MVlehti och Bäckman fick fällande domar. Fallet gick vidare till hovrätten och domen stod fast. Två personer som ständigt rör sig i Aros kölvatten, videofilmar henne, skriver om henne i allt annat än smickrande ordalag på olika plattformer, belades inte med förbud att närma sig henne, som hon hade önskat.
Rättegångarna har fått stor publicitet och fallet har gått vidare till Högsta domstolen. För Janitskins del är dock processen egentligen förbi. Han dog i februari 2020. Men den dagen domen faller kommer den antagligen att få en prejudicerande betydelse för hur man ska tolka yttrandefrihet och gränserna för personlig integritet.
Modigt
Boken är en redogörelse för hur en person kan utsättas för systematisk förföljelse och hotelser som inte gäller enbart henne själv utan också hennes arbetsgivare och närmaste anhöriga. Agerandet mot Jessikka Aro har antagit sådana proportioner att detta också har fått en slags bumerangeffekt.
Kan detta verkligen stämma? är bara en av de frågor som tvivlare ställer.
Men Aro kan uppvisa tillräckligt med bevismaterial för sina påståenden.
Kampanjen mot henne har ändå pågått så länge och varit så intensiv att den säkert har påverkat henne mer än hon kanske själv förstår. Utdragna rättsprocesser har inte gjort saken bättre.
Ett privatliv har hon svårt att upprätthålla intakt. Aro har hotats till livet och boken ska hon ha skrivit som en form av livförsäkring. För detta krävs mod.
Putinin trollit är en bok som saknar sitt motstycke. Den är viktig för att man bättre ska kunna förstå hybridkrigföringens metoder. En kamp där man inte ändrar folkets uppfattning med vapenmakt, utan skapar förvirring genom skoningslös manipulation av helheter där sanning och lögn vävs in i varandra. Så skapas en alternativ verklighet vars syfte är att öka kontrollen, både internt och externt, på ett sätt som gagnar Ryssland mest.
Putinin trollit är en bok som saknar sitt motstycke. Den är viktig för att man bättre ska kunna förstå hybridkrigföringens metoder.