SJUNKANDE METROPOL.
Av alla världens storstäder sjunker Jakarta allra snabbast. Takten varierar från en centimeter om året till upp till ett par decimeter i de norra delarna av staden. En förändring måste till med det snaraste. Annars kommer stora delar av staden att hamna under Javasjön vilket skulle betyda att miljoner invånare måste evakueras. Samtidigt är rent dricksvatten en bristvara.
Indonesiens huvudstad Jakarta sjunker med upp till två decimeter om året. Klimatförändringar, utvinning av grundvatten och ökad urbanisering leder till att staden sjunker snabbare än någon annan av jordens megastäder. Nu har en rad åtgärder satts in för att vända trenden.
– Regnvattnet har ingenstans att ta vägen och fastnar som i en fälla här inne, säger Dahlan. Han pekar på vattenansamlingen i slumområdet Muara Angke i norra Jakarta, som omges av en fyra meter hög havsmur i grå cement.
Regeringen har bestämt att muren är det första konkreta skyddet mot Javasjön. I dag är den åtta kilometer lång, men den ska bli tjugo kilometer. Dahlan bor i ett av de enkla trähusen som står på pålar nerstuckna i gyttjan innanför muren. Före år 2017 när denna del av muren byggdes höjde Dahlan huset med ett par meter för att undgå havsnivån. Nu är det i stället de kraftiga regnen som orsakar regelbundna översvämningar i familjens hus.
20 centimeter om året
Klimatförändringarna och det faktum att norra Jakarta beräknas sjunka omkring tjugo centimeter varje år gör att Dahlan och hans familj snart kan tvingas att flytta.
– Regeringen har lovat att förflytta oss, frågan är bara vart. Vi har inte råd att bo i andra områden, fortsätter han.
Längre bort, på utsidan av muren, ligger Waladuna-moskén halvt nedsänkt i havet. Moskén har blivit något av en symbol för ett Jakarta som sjunker. Några barn springer på muren och en man fiskar från stenarna intill moskén. De nerlagda fiskfabrikerna i närheten tornar upp sig som grå betongskelett, minnen från en betydligt ljusare tid. I den närliggande slummen Gedung Pompa lagar Ita Amaliah streetfood till förbipasserande kunder. Havsmuren känns trygg, åtminstone i nuläget, säger hon.
Regeringen vill flytta henne och alla andra invånare i de enkla trähusen intill muren till ”vertikala höghus”. Men Itas familj kommer inte ha råd med hyran i sådana höghus.
Hon skakar på huvudet och säger att regeringen vill rensa upp i slummen för att kunna bygga dyra bostadshus till mer välbärgade invånare.
– Jag hoppas att vi kan bo kvar. Men jag tror inte det kommer bli så, säger hon.
Av världens alla metropoler sjunker Jakarta allra snabbast. Takten varierar från en centimeter om året till upp till ett par decimeter i de norra delarna. Sedan 1970-talet har staden sjunkit mellan två och fyra meter. Det är dock inte bara Jakarta som drabbas; med klimatförändringarna stiger havsnivåerna, och allt kraftigare stormar och regnmassor drabbar kustnära städer världen över. Redan i dag befinner sig 40 procent av Jakarta under havsnivån, men den största orsaken till att Jakarta sjunker är inte klimatförändringarna. Det är bristen på rent vatten som skapar problemet. Mindre än hälften av stadens befolkning har tillgång till vattenledningar och många pumpar därför upp grundvatten genom tusentals ofta olagliga brunnar. Då töms naturliga färskvattendepåer, vilket leder till att den porösa marken sjunker ihop. 300 regndagar och de tretton floderna som omger staden ger stora vattenmängder, men vattnet har ingenstans att ta vägen. Våtmarkerna och mangroveskogarna som tidigare behöll vattnet har ersatts av shoppinggallerior och skyskrapor. Uppskattningsvis 97 procent av stadens träskmarker har förvandlats till en betongdjungel som gör det svårare att dränera vattenansamlingarna.
Ont om tid
Jakarta har tio år på sig att agera. Annars kommer stora delar av sta
den att hamna under Javasjön och miljoner invånare att evakueras. Regeringen har emellertid börjat vidta åtgärder för att vända trenden. Togas Braini är provinsregeringens chef för grundvatten och geologi. Enligt honom är det viktigt att staden kontrollerar och bevarar grundvattennivåerna, genom att stänga olagliga brunnar och bygga fler infiltrationsbrunnar för regnvatten som kan användas till dricksvatten.
– Det finns omkring 4 500 registrerade brunnar i Jakarta, och ett okänt antal olagliga. Vi fokuserar på att anlägga nya infiltrationsbrunnar, bara i år har vi byggt 1 300, säger han.
Många kanaler och reservoarer har redan byggts. Problemet är att utsläpp från fabriker och nedsmutsning från befolkningen har gjort vattnet otjänligt.
I Manggarai, ett område i stadens södra delar, rinner svart sörja i kanalerna. Det osar kloakvatten. Vattenledningarna fungerar oregelbundet. I stället är invånarna beroende av köpta vattentankar eller grundvatten som de tillåts pumpa upp vissa tider.
– Vi förlitar oss på lastbilarna som kör hit vattenbehållare, säger Hayana som bor här.
Det har inte regnat på länge och det finns knappt något grundvatten kvar, säger hon.
Rensa upp genom hållbarhet
Ett av provinsregeringens mål är att skapa fritt rinnande vattenvägar som minskar översvämningar och fungerar som dricksvattenkällor. Arbetet med att städa upp floderna har pågått under några år och det börjar ge resultat. Dudi Gardesi är regeringens ansvarige för Jakartas vattenresurser, inklusive rening av floderna, och han förklarar att det länge har varit ett problem att närliggande distrikt förorenar. Han ser det därför som nödvändigt med samarbete mellan olika aktörer.
– Vi ska subventionera reningsprojekt i andra distrikt, bygga nya infiltrationsbrunnar och reservoarer samt minska utvinningen av grundvatten, säger Dudi Gardesi.
Han förklarar att stadens största problem är bristen på rent vatten. Vattenledningarna når inte alla invånare eftersom de olika privata vattenaktörerna sätter vinstintresset före det sociala ansvar som krävs för distribution av vatten till hela befolkningen. Det är anledningen till att bara drygt hälften av Jakartas invånare har tillgång till vattenledningar, oftast i de mer välbärgade områdena i stadens centrala delar.
Snabb förändring krävs
För att få till stånd en förändring krävs att invånarna slutar slänga sopor i floderna och att orenat avloppsvatten och fabriksutsläpp stoppas. Förändringen ska börja tidigt, och provinsregeringen har därför infört miljökunskap i grundskolans läroplan som undervisar eleverna i en hållbar framtid.
– Vi har avsatt en större budget till undervisning. Jag tror att vi kan nå målen om rent vatten i Jakarta till 2030, fortsätter Dudi Gardesi.
Utanför regeringsbyggnaden rensar en grupp män anställda av miljödepartementet floden Banjur Kanal Barat på plast och annat skräp som flyter på ytan. Arbetet med att rensa denna och många andra floder påbörjades 2016, och en av de anställda, Sumarto, ser redan en klar skillnad jämfört med starten för tre år sedan.
– Innan vi började rensa upp i floden kunde man spela fotboll på den, säger han.
Det finns fortfarande mycket skräp i vattnet, men nu växer sjögräs på flodbottnen och fiskar och insekter syns vid ytan.
– Djurlivet har återkommit, och nästa steg är att plantera buskar och träd längs floden, berättar Sumarto.
Jag hoppas att vi kan bo kvar. Men jag tror inte det kommer bli så.
Ita Amaliah