Män behöver inte värnplikten
Var tredje man utför inte värnplikten. En nyhet som fick stor uppmärksamhet för några veckor sedan – främst bland medelålders män med en förvrängd bild av sin egen maskulinitet.
I en intervju med Yle säger arméns kommendör Petri Hulkko att bortfallet främst beror på mentala skäl. Unga män är inte vana vid att bo i samma stuga, duscha i samma badrum och använda en gemensam toalett. Onekligen en obekväm situation för många i dagens samhälle. Enligt en enkät bland beväringarna är det dock främst fysiska orsaker som leder till att en del avbryter sin tjänstgöring.
Hur som helst har nyheten gett upphov till blandade reaktioner bland alla medelålders män, som har en något vag minnesbild av att de själva var Rambo då de var 18–19 år. Petri Hulkkos uttalande om att det behövs fler kvinnor som gör värnplikten tolkades som att dagens unga män inte är lika ”manliga” som förut. Kommentarerna blir närmast löjliga i sammanhang av att Finlands vuxna befolkning aldrig förut varit så försoffad som i dag.
Riksdagsledamoten Ano Turtiainen (Sannf) twittrade att det kanske behövs en gnällspiksskatt, som får alla män utan stake att kliva in tillbaka i sitt skåp. Förutom att vara illa dold homofobi, är det en relativt svag kommentar av en riksdagsledamot som enligt Iltalehti dagligen kör bil hela 900 meter från sitt hem i Tölö till riksdagen.
Det är oroväckande till tusen att beväringarnas fysiska kondition blivit sämre. Men det gäller inte bara beväringarna. Det gäller barn, unga, vuxna och äldre människor. Allt fler är överviktiga och i dålig kondition – och det är de vuxna som visar dåligt exempel.
Psykiska problem har alltid funnits. En skillnad är kanske att tröskeln för att avbryta värnplikten har varit oöverkomligt hög förut.
Värnplikten gör inte pojkar till män. Det är en oerhört förlegad uppfattning, som förtjänar att bli förpassad till historien. Män som står över värnplikten är lika mycket män som de som gör värnplikten.
I stället för att fundera över vad det är för fel med dagens ungdom, då var tredje man inte utför värnplikten, borde vi kanske fråga oss vad det är som är fel med värnplikten. Fungerar värnplikten i dagens samhälle?
Jag minns värnplikten som tio procent vettig utbildning, medan resten bestod av slöseri med tid, sluten ordning och pennalism. Befälen saknade totalt all pedagogisk förmåga, med få undantag. Jag hade inga problem med den fysiska biten, men att slicka stövlar är inte min grej.
Tiderna har förstås förändrats sedan dess. Fortfarande möter uppenbarligen beväringarna i sin vardag kränkande språkbruk, sexism och homofobi. Främjar det på något sätt utbildningen? Skulle det fungera i skolan, i idrott eller i arbetslivet?
Ja, men annat var det på vår tid, vill någon kanske inflika. Då var det ingen som klagade. Hallå, tiderna förändras. Titta ut genom fönstret. Ungdomarna super sig inte längre fulla varje helg. Män kan ha pappaledigt. Män kan tala om sina känslor utan att de behöver uppleva att deras maskulinitet är hotad. Det är starkt, att våga stå för sin åsikt. De kan också avstå värnplikten om det behagar dem. Det är försvarsmaktens uppgift att göra värnplikten mer attraktiv.
”Värnplikten gör inte pojkar till män. Det är en oerhört förlegad uppfattning, som förtjänar att bli förpassad till historien.”
MARCUS LINDQVIST
reporter