UKK-mytologin vädras i karnevalistisk anda
Uotinen goes Kekkonen skulle gärna få bli en långkörare, så pass fräscht vädrar den Kekkonenmytologin och väcker Ekuddens museum till liv.
PERFORMANCE
Uotinen goes Kekkonen – kärlekens president
Regi Atro Kahiluoto, Kaari Martin, Roni Martin; musik Roni Martin, koreografi Kaari Martin och Jorma Uotinen, ljus Jukka Huitila, kostymer Erika Turunen. Ekudden 7.3.
Den charmigt karnevalistiska föreställningen Uotinen goes Kekkonen får mig att skratta högt vid flera tillfällen. Kombinationen av ett äkta, nästan ömt intresse för Kekkonengestalten och ett crazyhumoristiskt förhållningssätt till Kekkonenmytologin är avväpnande. Jag har vuxit upp i ett Finland utan Kekkonen, ändå har skuggan av honom fortfarande dykt upp här och där.
Vi befinner oss i i meckat för personkulten, fantastiska Villa Ekudden som kunde ha förtjänat ett bättre öde än att djupfrysas som Kekkonenmuseum. Å andra sidan betyder det att dörrarna är öppna för oss alla och det är ett glädjande tecken på fördomsfrihet att museet välkomnat konstnärsgruppen Kaari Martin, Roni Martin, Atro Kahiluoto och den förträfflige Jorma Uotinen. Det krävs starka konstnärer som dessa för att genomtränga Ekuddens dominanta miljö.
Uttrycksfull Uotinen
Jorma Uotinen kryper under skinnet på Kekkonen och bjuder på glimtar av dennes kroppsspråk i olika åldrar, samtidigt som han är sig själv med all sin uotinenska charm. Årtionden av fysisk erfarenhet syns i 70-åringen. Emellanåt rör han sig explosivt, rentav gymnastiskt, men ofta handlar det om exakt genomtänkta gester och miner – varje rörelse är uttrycksfull.
Kaari Martin är som mest intensiv i de minimalistiska passagerna, ibland bleknar effekten lite då hon tränger in väl många snabba rörelser. Man kan ana flamencon i hennes ryggrad, men det är bara en färg av många. Både Martin och Uotinen får också utlopp för sin musikalitet.
Roni Martin är musikalisk primus motor och instrumentationen är fascinerande med allt från schamanistiska ljudeffekter till theremin (!). Speciellt i början är det lite svårt att uppfatta sångtexten och helst vill jag inte gå miste om ett enda ord, eftersom alla sånger är skrivna till texter av Kekkonen själv!
Trots att föreställningens underrubrik är ”kärlekens president” frossar man inte i kvinnoaffärer. Kärleken har fler nyanser: fysisk värme, östrelationer, fredsmäklande. I Helsingin Sanomats förhandsintervju nämner Kaari Martin en fascinerande detalj: att Kekkonen kramade folk som Brezhnev men skakade hand med de egna barnbarnen.
Dramaturgen Atro Kahiluoto är förträfflig som publikens ciceron och lägger an rätt ton från början. Med tanke på all mystik som omger Kekkonengestalten är det fyndigt att ge manuset en doft av gåtfullhet och övernaturliga element. Jukka Huitilas ljussättning är pricken på i:et.
Alla vårens föreställningar är redan slutsålda. I september blir det en säsong till och gärna skulle föreställningen få bli en långkörare, så pass fräscht vädrar den Kekkonenmytologin med konstens medel och väcker museet till liv. Man får skratta, men man får sig också en funderare.