Få har ännu analyserat vad de allt lägre räntorna spelat för roll för den finländska bostadsmarknadens uppdelning. De allt förmånligare lånevillkoren har öppnat upp för allt modigare låntagare med allt större lån. Lånen har ändå inte använts lika generöst

Det finns vinnare och förlorare på bostadsmarknaden inom Finland men också inom huvudstadsregionen.

Medierna fylls av analyser och berättelser om hur Finland delas in i två områden: ett Finland där bostadspriserna sjunker med fart och ett Finland där priserna klättrar allt högre. Det är förenklat storstäderna mot resten av Finland.

Som ofta i populära berättelser om samtiden riskerar den dominerande berättelsen att överrösta andra skildringar av verkligheten.

I skildringarna av den finländska bostadsmarknaden beskrivs huvudstadsregionen som en av vinnarna där bostadsmarknaden är stabil och stadigt på uppåtgående.

Men vad händer om man bara ser på regionen i sin egen rätt och glömmer resten av Finland för en stund?

Vad som sker är att man upptäcker en liknande uppdelning i vinnare och förlorare också i huvudstadsområdet. Och skillnaderna är stora om man ser på utvecklingen ur till exempel tio års perspektiv.

Ettorna i Helsingforsregionens dyraste områden har blivit kring 35 procent dyrare sedan 2010, om man räknar med deras realvärde och alltså räknar bort inflationen. Motsvarande siffra för radhuslägenheterna i huvudstadsregionen är minus 7 procent med minus 15 procent som största nedgång i delar av Esbo. Det enligt Statistikcentralens index för prisutvecklingen.

Förenklat kan man säga att bostadsmarknadens enklaste köpobjekt, ettorna, har haft den bästa utvecklingen medan ett av de besvärligare, radhusen, gått betydligt sämre.

Radhusen har haft det besvärligt av många skäl. Ett är att många av dem byggts under 1970- och 1980-talet. Nu väntar reparationer. Det blir inte enklare av att radhusbolagen ibland har svårt att få lån för renoveringarna, något HBL rapporterade om i söndags.

Radhuslägenheterna kan också i vissa fall vara för stora för de nuvarande köparna när utvecklingen gått allt mer mot enpersonershushåll i regionen. Det är också troligt att de är belägna lite sämre med tanke på kommunikationer än många flervåningshus.

Att skillnaderna inom huvudstadsregionen inte får samma publicitet som skillnaderna inom hela landet kan bero på att de inte spelar samma roll för helheten. Att de är mindre viktiga helt enkelt.

Ändå kan de ha liknande ekonomiska konsekvenser för enskilda. En värdeminskning med 10 procent är dessutom betydligt större i reda pengar i huvudstadsregionen än vad den är i en liten stad i resten av landet.

Den största faran med att inte se alla nyanser i helheten är kanske att vi missar att se potentiella orsaker till utvecklingen på bostadsmarknaden. I och med att värdeminskningen också drabbat delar av Helsingforsregionen kan inte allt förklaras av perspektiv som bara ser på skillnaderna mellan glesbygden och storstäderna. Flyttningsrörelsen kan inte förklara allt.

Få har ännu analyserat vad de allt lägre räntorna spelat för roll för den finländska bostadsmarknadens uppdelning. De allt förmånligare lånevillkoren har öppnat upp för allt modigare låntagare med allt större lån.

Lånen har ändå inte använts lika generöst på alla objekt. Där man sett allra positivast på utvecklingen har köparna varit modigare, övertygade om att man gör en god affär på sikt. Det har ytterligare pressat upp priserna.

I områden med sämre utveckling eller i hustyper som förknippas med problem har tröskeln ändå varit betydligt högre för att ta stora lån. Det har bromsat prisutvecklingen. Ibland har bankerna sagt nej.

Det är förstås svårt att veta vad som är hönan och ägget i den här frågan. Reagerar lånemarknaden bara på annat som händer i samhället eller spelar den en mer självständig roll?

Troligt är ändå att den hade stor betydelse under 2010-talet både där priserna steg och där de sjönk. När Finland nu ser ut att gå in i en recession uppstår frågan vad potentiellt kärvare lånevillkor betyder för områden där lånevillkoren tidigare varit rätt generösa?

”Förenklat kan man säga att bostadsmarknadens enklaste köpobjekt, ettorna, har haft den bästa utvecklingen medan ett av de besvärligare, radhusen, gått betydligt sämre.”

TIM JOHANSSON

producent