Skrota inte asylrätten

Diskussionen om åtgärder som i praktiken helt kan skrota rätten att söka asyl är i full gång. Nu gäller det att ha en helhetsbild och inte låta skrämselpropagandan resultera i ett humanitärt lågvattenmärke.

När Turkiet beslöt att inte längre följa överenskommelsen med EU i flyktingfrågan och dessutom började transportera människor till den grekiska gränsen skapade det en möjlighet att ifrågasätta det mesta som gäller flyktingar och även migration i allmänhet.

Det är många principer, avtal och säkerhetsfrågor som ställs på sin spets i och med situationen vid gränsen mellan Grekland och Turkiet.

Turkiet beslöt utan konsultationer att inte längre följa den överenskommelse som landet har ingått med EU. En överenskommelse som i sig kränker asylrätten, eftersom Turkiet förband sig att inte släppa fram människor via Turkiet till EU.

Dessutom har Turkiet genom att aktivt transportera människor till gränsen idkat påtryckning mot sin gamla fiende Grekland och hela EU.

EU-länderna har inte kommit över chocken efter flyktingrörelserna 2015 och 2016 och den interna oenighet som då blev så uppenbar. Det talas om en flyktingkris, vilket är fel. Det var inte en flyktingkris utan en EUkris, en politisk kris.

De flesta flyktingar från krishärdar är internflyktingar eller söker sig till sina grannländer, som oftast också är utsatta och fattiga. Det rika Europa behöver fler människor och kan svälja många nya invånare, men det ska naturligtvis helst ske under kontrollerade former. Både då människorna anländer och när de ska finna sig till rätta i ett nytt land.

På många sätt klarade Europa ändå rätt bra av att ta emot så många flyktingar som kom under en kort tid och på ett okontrollerat sätt.

Problemet är politiskt, det vill säga de politiska följderna. De som har haft och till största del ännu har makten i EU-länderna och EU har inte kunnat hejda väljarströmmen till nationalistiskt sinnade, ofta extrema partier, vilket delvis beror på flyktingfrågan, men inte alls bara på den.

På onsdagen lämnade Sannfinländarna in sin interpellation om regeringens asylpolitik. Det är värt att notera att Samlingspartiet och Kristdemokraterna den här gången inte går med i interpellationen men kommer att föreslå egna misstroendeklämmar mot regeringen. Samlingspartiet godkänner inte Sannfinländarnas

vilja att begränsa den fria rörligheten inom EU genom att införa gränskontroller.

Alla tre oppositionspartier hävdar att regeringen är oenig och ger motstridiga signaler när det gäller Finlands inställning till Greklands åtgärder vid gränsen mot Turkiet. Då hänvisar man till att inrikesminister Maria Ohisalo (Gröna) i fredags sa att Grekland bryter mot flyktingkonventionen och andra internationella avtal genom sitt beslut att på en månad inte ta emot ansökningar om asyl.

Det är en allmän bedömning att Ohisalo har rätt på den punkten. Finland, också via minister Ohi-salo, har ändå uttryckt sitt stöd till att Grekland står emot Turkiets påtryckningar genom de presumtiva asylsökarna.

Samlingspartiet presenterade ett eget asylpolitiskt program förra veckan där en av huvudpunkterna är att vår beredskapslag måste ses över så att Finland kan hejda en situation som motsvarar den som vi nu ser vid den grekiska gränsen.

Troligen är Samlingspartiet mycket medvetet om att det arbetet redan är i gång. Just nu görs en utredning och senare i vår överlämnas den till Justitieministeriet. Beredskapslagen måste ändras i grundlagsenlig ordning och justitieminister Anna-Maja Henriksson meddelade i måndags att frågan därför ska diskuteras med alla riksdagspartier redan innan den egentliga beredningen börjar.

Den nuvarande beredskapslagen gör det möjligt att tillfälligt stänga gränserna, men förhindra rätten att söka asyl.

Bland dem som söker asyl finns även sådana som inte uppfyller kriterierna. Just därför görs en bedömning av var och en. Flyktingkonventionen godkändes efter andra världskriget i ett försök att se till att de omänskliga situationer som ägde rum innan och under kriget inte skulle upprepas. Då nekades judar och andra förföljda grupper skydd i många länder. Asylrätten är fortfarande viktig och måste bevaras.