Ryssland erbjuder förhandling – USA simulerar kärnvapenkrig

KÄRNVAPEN Matts Andersén oroar sig (i HBL Debatt 26.2) för den allt ökande risken för ett kärnvapenkrig. Oron är helt befogad. Alla kärnvapenländer moderniserar sina kärnvapen och Frankrikes president Emmanuel Macron konstaterade nyligen att EU inte kan förbli en åskådare i upprustningen.

Macron talar med två tungor. I ett tal till officerare sade Macron enligt France 24 i början av februari att EU bör spela en mera direkt roll för att stoppa kärnvapenupprustningen och få till stånd ett avtal för att begränsa utvecklandet av medeldistanskärnvapen eftersom USA nyligen drog sig ur INF-avtalet mellan USA och Ryssland.

Samtidigt konstaterade Macron att det inte kan uppgöras ett försvars- och säkerhetsprojekt för EU utan en politisk diskussion i avsikt att småningom återuppbygga förtroendet mellan Europa och Ryssland. Tyvärr förespråkade Macron också en mera koordinerad EU-försvarsstrategi där Frankrikes (EU:s enda kärnvapenmakt efter brexit) kärnvapenarsenal skulle spela en central roll.

Vid den årliga säkerhetskonferensen i München i februari betonade Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov att det är i Europa som förtroendekrisen känns mest, och att kalla kriget-strukturen håller på att återupprättas. Han varnade för att eskalerande spänningar, Natos militära infrastruktur som byggs upp österut samt massiva militärövningar skapar oförutsägbarhet. Han hänvisade till Rysslands förslag till de permanenta medlemmarna av FN:s säkerhetsråd (USA, Ryssland,

Kina, Frankrike, Storbritannien) att anordna ett fristående toppmöte för att åstadkomma ett öppet och ärligt åsiktsutbyte kring hur man skall bevara freden för kommande generationer.

Mark Esper, USA:s försvarsminister, inriktade sig däremot på förberedelser för att bekämpa ”högintensiva konflikter mot konkurrenter som Ryssland och Kina”.

USA:s aggressiva politik bådar inte gott. Samtidigt som den massiva Defender 2020-militärövningen körs i gång deltog Esper i ett krigsspel vid USA:s strategiska kommandocenter i Omaha där man simulerade användning av kärnvapen som ett svar på ett ryskt kärnvapenangrepp.

Konstantin Kosachev, ordförande för utrikesutskottet för federationsrådet, kopplade övningen i Omaha till USA:s uppsägning av INF-avtalet. Han konstaterade att om man övar att bemöta en fiendeattack med kärnvapen övertygar man medborgarna om att en sådan attack är sannolik och att det inte lönar sig att förhandla om vapenkontrollavtal. I stället bör man satsa på upprustning.

Alexander Sherin, ordförande för ryska dumans försvarskommitté, konstaterade i sin tur att det vore dåraktigt av Moskva att angripa europeiska länder med kärnvapen eftersom det radioaktiva nedfallet skulle drabba även Ryssland.

Michael T. Klare, professor emeritus i freds- och världssäkerhetsstudier vid Hampshire College i USA, publicerade nyligen en artikel baserad på sin senaste bok (All Hell Breaking Loose: The Pentagon’s Perspective on Climate Change). Han påstår att ett allt mera sannolikt kärnvapenkrig kommer att utspelas i det arktiska området där USA och Nato i mars inleder en massiv krigsövning ”Cold Response 2020”.

Finland har av geopolitiska skäl upprätthållit ett dialoginriktat förhållande till Ryssland. Varför tiger vi nu? Varför lyfter inte vår regering upp det ryska förslaget till FN:s säkerhetsråd? Varför undertecknar inte Finland FN:s förbud mot kärnvapen? Varför ignoreras OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa), en bred organisation för att återuppliva en uppriktig säkerhetspolitisk dialog mellan Europa och Ryssland?

Forskarna som upprätthåller Bulletin of Atomic Scientists, skriver i sin årliga rapport: ”Ett kärnvapenkrig som gör slut på civilisationen – oavsett om det startas planenligt eller av misstag – är en verklig möjlighet ... Varje tilltro till att kärnvapenkrigshotet har övervunnits är en illusion.”

Alla kärnvapenländer moderniserar sina kärnvapen.