Minnen från en sluten barndom blir en installation
Konsten möter naturen när den forna fästningen Skanslandet förvandlas till utställningslokal.
Över 300 människor bodde på Skanslandet under en av öns blomstringsperioder, 1950-talet. På den tiden tillhörde ön försvarsmakten och var ett slutet samhälle.
Detta har den lettisk-finländska konstnären Inga Meldere tagit fasta på i den installation hon i sommar ställer ut på Skanslandet. Konstverket Repeating Pattern bygger på intervjuer med personer som tillbringade sin barndom på Skanslandet. Utifrån från deras berättelser har Meldere skapat en installation som visas i två bostäder i det forna Lotshuset.
– De flesta av våra barndomsminnen är lyckliga. De jag intervjuade mindes ändå ett inrutat liv med olika förbud, berättar Meldere.
Inga Meldere växte upp intill Östersjön och kunde i intervjuer med barnen från Skanslandet dra paralleller till sin egen barndom.
– Trots att vi bodde vid havet fick vi inte bada i det eftersom den sovjetiska gränsen fanns där. Barnen på Skanslandet fick inte heller bada. Liksom jag satt de och tittade på det oåtkomliga havet genom fönstret.
Fågeldisco
Skanslandets dramatiska förflutna återkommer i flera av de konstverk som ställs ut under Helsingforsbiennalen. En bunkerlik hissbyggnad förvandlas till fyr, en krutkällare görs om till människans tarmsystem.
Många av konstnärerna tar fasta på den spektakulära naturen.
En av dem är Vasabördige Pasi Autio som har låtit sig inspireras av olika fågelläten och klippt ihop dem till ett fågeldisco. Konstverket, och låten, har Autio döpt till Titityybeat.
– Jag har skapat sången med läten från rördrom, talgoxe, gök, sångsvan och enkelbeckasin. Koreografen Ville Oinonen kommer att dansa låten och tanken är att bjuda in publiken till en dans, beskriver Pasi Autio.
Exakt var på Skanslandet fågelsången ska ljuda är ännu inte klart men tanken är att det ska ske utomhus.
Vilka fågelljud är Pasi Autio själv mest förtjust i? – Rördromens och enkelbeckasinens sång. Men jag vill betona att mitt intresse för fåglar bottnar i ljudet från dem.
Konstnären Laura Könönen presenterar en liten del av en stor skulptur som om två år ska avtäckas på Busholmen.
– Konstverket är som små meteoriter som har fallit ner från himlen, beskriver Könönen.
Laura Könönen arbetar i sten, ett material hon fastnade för redan under studietiden och då blev besatt av.
– Sten är det ultimata materialet för en konstnär. Jag skulle inte vilja vara materialcentrerad men måste medge att jag är det.
Samma hav
Helsingforsbiennalen arrangeras i år för första gången och ska återkomma vartannat år. Helsingfors borgmästare Jan Vapaavuori betonar den internationella aspekten och säger att det för staden är viktigt att presentera ett konstevenemang som följer sin tid, som är internationellt ambitiöst och som är öppet för alla.
Biennalens kuratorer Pirkko Siitari och Taru Tappola säger att de har valt ut konstnärer som är olika varandra, som kan arbeta platsbundet och som har förmågan att se ämnen som springer fram ur platsen och förädla dem till ett konstverk.