Internationella finländare skapade musik för stora scener
KLASSISKT Hon och violinen VII: Lago. Trio Lago (Mirka Malmi, violin, Ida-Vilhelmiina Sinivalo, cello, Tiina Karakorpi, piano). Susanna Välimäki, konferencier. Villa Gyllenberg, 8.3.
Konsertserien Hon och violinen har hunnit fram till sin sjunde konsert. Violinisten Mirka Malmis gedigna satsning bär frukt, med fullt hus på kvinnodagens konsert i Villa Gyllenberg. Dagens kompositörsnamn var Laura Netzel (1839–1927) och Agnes Tschetschulin (1859–1942), båda av finländsk börd men internationellt verksamma. Tschetschulin var en aktivt konserterande violinist och undervisade under en längre tid i England. Netzels musik rönte stor popularitet i Frankrike. Båda var bosatta i Stockholm sista delen av sina liv.
Lämplig hobby
Konsertens konferencier, musikforskaren Susanna Välimäki, påpekade i ett av sina inlägg att musik varit ett av de första områdena där kvinnor kan utöva ett yrke. Men i ett annat inlägg framgick det att även om musiken har gett möjligheter, har även graden av professionalitet begränsats. Särskilt för kvinnor i de högre samhällsklasserna ansågs musik som en lämplig hobby, inte som en anständig profession. Fullständigt otänkbart för kvinnor var det att publicera musik. Det är därför som kompositören, pianisten, sångaren och musikorganisatören Netzel blev tvungen att ge ut sin omfattande och mångsidiga produktion under pseudonymen N. Lago.
Agnes Tschetschulins produktion är inte lika omfattande som Netzels, men å andra sidan har hon inte behövt gömma sig bakom pseudonymer. I de fyra stycken för violin och piano som inledde konserten lyser alla tecken på anspråkslöshet med sin frånvaro. Psykologiskt är de musik för stora scener och kräver musiker som Mirka Malmi och Tiina Karakorpi som kan slå på stort vad gäller klang, självförtroende och precision. Pusta-Film (”film” avser här ”bild”) och Alla zingaresca hämtar inspiration från czárdás-traditionen, Gavotte är en barock-romantisk hybrid. Berceuse, som också spelades på kompositörens begravning, upplevde jag som ”nordisk” till sin karaktär då vissa harmonier och tekniker påminde mig om Griegs musik.
Inget för glada amatörer
Laura Netzels musik är inget för glada amatörer, utan tekniskt och intellektuellt utmanande. Hennes pianistbakgrund hörs i verken. Särskilt i La gondoliera op. 60 och Romance op. 40 för piano och violin fästes större delen av min uppmärksamhet vid Tiina Karakorpis outsinliga reserv av olika anslagstekniker. Dessa möjliggör en fri rörlighet inom skalan solistisk förgrund och följsam bakgrund, och Karakorpi har en förmåga att plocka fram varje ton exakt på rätt ställe på den skalan. Chanson slave op. 53 avslöjade liksom pianotrion op. 78 att Netzel inte låter stråkmusiker komma lättare undan. Trions yttersatser är riviga och rapsodiska, uppbyggda av fragmentariskt material som i slutänden sammansmälter i en flödande klangmassa. Medlemmarna i Trio Lago lyckades hantera massan utan att någon medlem hamnade i underläge, inte ens cellisten Ida-Vilhelmiina Sinivalo som konkurrerade om plats med betydligt färre noter än de övriga. Den tredelade mittensatsen Andande tranquillo visade sig vara trions musikaliska tyngdpunkt med Brahmsaktig stämning i den meditativa avslutningen. Den här lösningen ger andrum från yttersatsernas ansträngning samt stringens och personlighet i storformen.