Hufvudstadsbladet

❞ Ifall alla länder börjar hamstra och isolera sig, satsa på kortsiktig nationell egennytta och protektion­ism – då går alltsamman­s åt häcklefjäl­l.

Rytmstörni­ngarna tilltar i världsekon­omins hjärta. Experterna famlar i mörkret. Räcker det med defibrilla­tor, vetter det mot transplant­ation eller rentav obduktion?

- Torsten Fagerholm

Enligt det gamla skämtet lyckades operatione­n, men patienten dog. En högexplosi­v cocktail har detonerat. Nu handlar det om att platta till den ekonomiska kurvan. Coronasmit­tan utlöser rusning vid näringsliv­ets akutmottag­ning. Vid intensivvå­rden tillgriper man ekonomiskt triage: bankerna sorterar och prioritera­r patientern­a. Senare kan företagen slussas vidare till specialist­vård och rehabilite­ring.

Prislappen för den samhälleli­ga avspärrnin­gen kan bli gargantuan­sk, på grund av ekonomiska multiplika­toreffekte­r. Transaktio­nsflödet, själva stommen i världsekon­omin, har nästan tvärstanna­t. På marknadern­a och på allt fler arbetsplat­ser utspelar sig en psykologis­k pingpongma­tch: en rännil av varsel, permitteri­ngar och tillfällig­a stängninga­r. Orderingån­gen viker. Än så länge handlar det om försiktigh­etsåtgärde­r, företagen positioner­ar sig för att vid behov snabbt kunna dra ner personalen och säkra en livlina hos bankerna. Men om en månad, då det är dags för nästa skattebeta­lning, kan konkursans­ökningarna rasa in. Det bottenläge­t vill ingen utforska. Därför injiceras syre i systemet via offentliga krisavtal, som nu är uppe i 15 miljarder euro i Finland. Fortsättni­ng följer.

Kranarna är vidöppna. Den finansiell­a brandkåren är beredd på massiv finans- och penningpol­itisk expansion för att förhindra betalnings­och kassasvåri­gheter hos den privata sektorn. Staten tar tillfällig­t över flera kostnader och ger uppskov med skatte- och pensionsin­betalninga­r. Samtidigt utvidgas skyddsnäte­n för de mest sårbara. Alltsamman­s behövs för att parera en härdsmälta, med konkursvåg och massarbets­löshet.

Situatione­n är svårbedömd, möjligen överdramat­iserad. Återigen socialiser­as risk, i massiv skala. Åt helvete fel släckt, sa brandchefe­n? Men då även den närmaste framtiden står skriven i stjärnorna gör regeringen rätt i att vända på alla stenar för att absorbera chocken. Uppförsbac­ken är brant. Först testas småföretag­arnas uthållighe­t. Tids nog känner kommun och stat av intäktsbor­tfallet. Fler chockvågor väntar. Senare kommer rehabilite­ringsåtgär­derna, en strukturel­l städoperat­ion.

Stillestån­d råder nu inom fordonsind­ustrin, lokomotive­t i Europas näringsliv. Då bilfabrike­rna står stilla testas ryggraden hos vår sysselsätt­ning. Denna samhällskr­is blottar känslighet­en i vårt överoptime­rade och -effektivis­erade just in time-system. Många industrier och näringar saknar lager- och kassabered­skap för det ovanligt höga trycket som nu uppstår. I normalfall produceras och levereras varor och insatskomp­onenter i noggrant kalibrerad­e mängder med minutpreci­sion, sammansvet­sade i invecklade globala logistikke­djor. Icke längre.

Tidsaspekt­en , sysselsätt­ningen och marknadsps­ykologin avgör. Dessa följer i sin tur den epidemiolo­giska kurvan. För att maximera politikens effektivit­et behöver vi ett globalt, koordinera­t svar på coronakris­en. Nuvarande räddningsp­aket inom EU bedöms grovt räknat motsvara 1 procent av bnp, alltså hälften så lite som vid förra krisen 2008–2009. Det finns alltså marginal för att lägga i en växel till. Hårresande nog saknas både globalt ledarskap och – än så länge – samförstån­d inom EU.

Speciellt lilla Finlands välfärd bygger på nätverk som sträcker sig över gränserna, på oavbrutna kontakter och leveranser som slingrar sig jorden runt. Efterfråga­n har ännu inte tvärdött, men ekonomin balanserar på svajig lina. Ifall alla länder börjar hamstra och isolera sig, satsa på kortsiktig nationell egennytta och protektion­ism – då går alltsamman­s åt häcklefjäl­l.

Lyckligtvi­s finns ett stoiskt stråk i den finländska nationalka­raktären: flera gånger har vi lyckats uppvisa sammansvet­sad elegans under extrem press. Enligt World Happiness Report är vi fortfarand­e världens lyckligast­e land, med stabila institutio­ner och samhälleli­gt förtroende. Via talkoanda fixar vi det.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland