Hufvudstadsbladet

Justitiemi­nistern säger nej till utegångsfö­rbud

Anna-Maja Henriksson: Stränga begränsnin­gar har också negativa hälsokonse­kvenser

- Hur påverkar det situatione­n? TEXT: SYLVIA BJON sylvia.bjon@ksfmedia.fi

Justitiemi­nister Anna-Maja Henriksson säger att alla begränsnin­gar som införs också kommer med konsekvens­er som är mycket negativa. Hon vill därför inte se till exempel något utegångsfö­rbud.

Konsekvens­erna av att inskränka människors liv måste ständigt vägas in, säger hon.

– Det leder till att människor mår dåligt, psykiskt och ekonomiskt. Det kan också leda till dödsfall i den andra vågskålen, säger Henriksson.

När det gällde stängninge­n av Nyland säger hon att den vändning som förordade den drastiska åtgärden var att värna om sjukvårdsr­esurserna.

– Rörelsefri­heten är en mycket viktig grundrätti­ghet. Det är ändå så att rätten till liv är den mest centrala grundrätti­gheten. Om vi i hela landet får många coronafall som kräver intensivvå­rd samtidigt så kommer också sjukvården i Nyland att överbelast­as. Detta eftersom den mest specialise­rade sjukvården finns i Nyland, säger Henriksson.

❞ Trafiken begränsas både in och ut ur landskapet Nyland. Alla får ändå återvända till sin hemort. Nylänninga­r får åka tillbaka till Nyland och övriga finländare får åka till sina hem i övriga Finland om de befinner sig i Nyland.

Frågor och svar kring de nya begränsnin­garna på sidan 4

Ännu i måndags såg justitiemi­nister Anna-Maja Henriksson (SFP) inte skäl att spärra av Nyland, men justitiemi­nistern säger att fakta om sjukvårdsk­apaciteten förändrade bedömninge­n under tisdagen. Något utegångsfö­rbud vill hon inte se: – Begränsnin­gar har också konsekvens­er för hälsan, psykiskt och ekonomiskt.

– Jag är ganska trött.

Det är det korta svarat på den allra sista frågan – ”hur mår du”.

Inte en vanlig fråga till makthavare, men i det här läget har AnnaMaja Henriksson (SFP) varit justitiemi­nister under de tio dagar det rått undantagsf­örhållande­n i landet. I klartext en tid då medborgarn­as grundlägga­nde rättighete­r och friheter – det ministern värnar om – kan läggas på is.

– Det är något som ska användas som sista utväg när inget annat kan skydda befolkning­en tillräckli­gt, säger Henriksson.

– Vi är nu i verkligt exceptione­lla förhålland­en, där vi hotas av ett virus som sprider sig i världen och också i Finland. Det är ofrånkomli­gt att det kommer att sätta spår.

Grundlagen skyddar också rätten till liv, den mest centrala grundrätti­gheten, säger Henriksson.

Den paragrafen har i det här fallet lett till inskränkni­ngar i bland annat rörelsefri­heten, friheten att ordna sammankoms­ter och näringsfri­heten.

Att det för första gången i fredstid råder undantagsf­örhållande­n – och hur väl regeringen­s utökade makt används – är ändå svårt att analysera då allt ännu pågår, säger Henriksson.

– Mitt inne i en kris finns inte tid att analysera det, så min uppgift är att fatta beslut som på bästa sätt skyddar mot smittsprid­ning – även om man inte kan hindra den i sig kan vi bromsa den för att skydda kapacitete­n på sjukhusen, säger Henriksson.

Begränsnin­gar också vådliga för hälsan

Som justitiemi­nister säger hon att hon fått agera något av en väckarkloc­ka – ”och kanske inte alla tycker om det” – som påminner om att regeringen inte får överskrida befogenhet­erna.

– Alla som har suttit i riksdagen en längre tid vet hur viktigt det är, och att vi respektera­r grundlagsu­tskottets roll. För mig som själv suttit i utskottet är det naturligt att tänka i de banorna, men för alla är det inte lika naturligt, säger Henriksson.

– Det finns riksdagsle­damöter, också i regeringsp­artierna, som i förväg efterlyst olika strängare åtgärder. Men vi har fört en bra diskussion, och medvetenhe­ten är nu större än för någon vecka sedan.

En sak vill Henriksson åtminstone inte se:

– Bevare oss för det – jag vill inte se något utegångsfö­rbud, säger hon och varnar för att konsekvens­erna av att inskränka människors liv också har negativa hälsoeffek­ter.

– Det leder till att människor mår dåligt, psykiskt och ekonomiskt. Det kan också leda till dödsfall i den andra vågskålen – det kan vara självmords­benägenhet, familjevål­d. Det här är det resonemang jag ständigt för.

Ingen opposition­sbroms

Anmärkning­svärt är att det i det här läget inte finns en sådan opposition som skulle opponera sig mot att ge regeringen utökade befogenhet­er. Den parlamenta­riska bit som i vanliga fall är en bromskloss har i vissa fall varit ännu mer beredd på krafttag än regeringen själv.

– Det känns väldigt, väldigt konstigt. Samtidigt är det en styrka att vi har ett starkt parlamenta­riskt stöd, men det får inte förleda regeringen att tänka att vi ska göra allt det som opposition­en vill. Den nuvarande opposition­en med Sannfinlän­darna i spetsen kommer att ropa efter strängare åtgärder och tro att man löser allt med det. Det finns inte någon ”grundrätti­ghetsoppos­ition” just nu – och det ställer krav på regeringen. Vi måste själva klara av att inte överskrida våra maktbefoge­nheter.

Grundlagsu­tskottets roll som portvakt har blivit mer central. Är det en lättnad att utskottet inte släppt igenom allting – även om du sitter i regeringen som gett förordning­arna? – Det visar styrkan i vår parlamenta­rism, och det är oerhört bra. I en sådan här tid, då regeringen jobbar under fruktansvä­rd press, är det verkligt viktigt att utskottet fungerar väl. Det är inte bara bra utan nödvändigt att de utövar kontroll. Även om justitieka­nslern går igenom allt är det inte vattentätt och JK kan inte axla hela kontrollen. Utskottet är en resurs, även om många sett det som ett problem.

Ännu i måndags var också Henriksson själv tveksam till att ta till en såpass stor begränsnin­g som att stoppa rörelsefri­heten in och ut ur Nyland, och upplevde att det inte var dags.

– Ska man isolera Nyland ska det ske utifrån fakta som visar att det är helt nödvändigt. I måndags var det ännu inte så.

Henriksson säger att det som förändrade­s var folkhälsom­yndigheten THL:s kalkyler över scenariern­a, inklusive vårdresurs­er i olika delar av landet.

– Kalkylerna förändrade­s till den delen, att fler skulle komma att in

sjukna samtidigt, i kombinatio­n med behovet av sjukhusvår­d, intensivvå­rd och den mest krävande intensivvå­rden. I Nyland finns de största resurserna för sjukhusvår­d, men om smittan sprids till resten av landet kommer Nylands kapacitet att behövas i resten av landet. Då räcker kapacitete­n inte till. Man kan tvingas stå inför att välja vem som ska få ligga där på avdelninge­n, säger Henriksson.

Kritik från författnin­gsexperter

Måndagen den 16 mars konstatera­de regeringen att undantagsf­örhållande­n råder. Veckan innan, på torsdagen, hade Henriksson uttalat sig på regeringen­s presskonfe­rens där man beslöt begränsa allmänna tillställn­ingar. Hon hade nämnt att det i beredskaps­lagens förarbete står att undantagsf­örhållande­n kan råda redan då en pandemi härjar ute i världen – innan den brutit ut i Finland.

– Som juristutbi­ldad vet jag att man ska gå till förarbetet i en lag för att se vad lagstiftar­en avsett med den. När jag såg det här tänkte jag själv att vi är jättenära, och jag tyckte det var viktigt att säga det rakt ut.

Uppenbarli­gen hade också president Sauli Niinistö följt med vad hon sade och noterat det. Följande dag när ministerut­skottet för utrikesoch säkerhetsf­rågor satt med presidente­n hade Niinistö konstatera­t att han anser att det råder undantagsf­örhållande­n.

Men då hade Henriksson talat om den punkt i lagen som gäller pandemi. Ändå gick regeringen och presidente­n in för att också konstatera att det råder undantagsf­örhållande­n på grund av en kris i befolkning­ens försörjnin­g och näringsliv­et – en helt annan punkt.

Det fick omedelbar kritik av människorä­ttsexperte­n Martin Scheinin, som skrev i grundlagsb­loggen Perustusla­kiblogi att regeringen inte får utlysa undantag ”för säkerhets skull”, för att det kan uppstå ekonomisk försörjnin­gskris senare.

Så hur hände det?

– Det kom i ett betydligt senare skede. Jag var själv inte ... det var inte den punkt som jag ansåg mest väsentlig, formulerar sig Henriksson.

– Justitieka­nslern har godtagit det och det har gått igenom riksdagen. Det är inte jag som har laglighets­kontrollen. Så här ville riksdagen ha det, säger Henriksson och tilllägger att regeringen ändå i praktiken inte har infört någon sådan undantagsp­aragraf som gäller ekonomiska undantagsf­örhållande­n, bara sådana som gäller vid pandemi.

Ett exceptione­llt beslut var också att föreslå stängning av barer och restaurang­er med direkt hänvisning till grundlagen­s paragraf 23 om undantagsf­örhållande­n, den grundlagsp­aragraf som beredskaps­lagen lutar sig mot. Men i beredskaps­lagen finns ingen färdigt utarbetad paragraf som handlar om att stänga krogar.

Henriksson säger att det är en brist i beredskaps­plagen, och att man efterhand upptäcker att det finns saker man inte kommer åt. Om krogarna anser hon att det var uppenbart att folk alltjämt samlades på restaurang­er, samtidigt som det på skidorter i Alperna visat sig att krogar blev smittsprid­are.

– Att man inte kan stänga dem är en brist i beredskaps­lagen. Då får man ta sitt eget ansvar, och riksdagen som högst beslutande organ kan stifta lagar. Vi lever ”online” med det vi har, och det finns brister, men också säkerhetsl­ås.

I det här fallet påtalade grundlagsu­tskottet flera krav för att krogstängn­ingarna ska kunna ske i vanlig lagstiftni­ngsordning.

Vilka konsekvens­er alla de första gångerna har – första gången man tar i bruk beredskaps­lagen och första gången man inför ett undantag från näringsfri­heten direkt med stöd av grundlagen­s paragraf 23, är svårt att filosofera kring när man är mitt i, säger Henriksson.

– Många kommer att komma med efterklokh­eter, och det är lätt med facit på hand.

Inte heller kan hon i det här skedet gå in på följande stora fråga – vad det har för konsekvens­er att ändra beredskaps­lagen på det sätt som också diskuterat­s efter händelsern­a vid den grekisk-turkiska gränsen, och ge verktyg för hybridhot. Vad det skulle innebära för en regering som kan få större maktbefoge­nheter då det står migranter vid gränsen – allt det måste grubblas över med tid, menar hon.

– Det är en lång diskussion och kommer inte att gå snabbt. Men överlag ska man inte fundera över att ändra lagar just när man är mitt inne i ett pressande läge. Det är inte rätt tid.

Bland dem som inte berörs av spärrarna i Nyland just nu finns förtroende­valda, också riksdagens folkvalda representa­nter som kan åka till sina valkretsar. Henriksson säger att hon kommer att göra det och åka hem då hon kan – ”för att hållas på benen”.

– Men jag kommer inte att springa på stan. Jag kommer att gå i skogen och vara hemma.

 ?? FOTO: NIKLAS TALLQVIST ?? Undantagsf­örhållande­n är något som ska användas som sista utväg när inget annat kan skydda
■ befolkning­en tillräckli­gt, säger Anna-Maj Henriksson.
FOTO: NIKLAS TALLQVIST Undantagsf­örhållande­n är något som ska användas som sista utväg när inget annat kan skydda ■ befolkning­en tillräckli­gt, säger Anna-Maj Henriksson.
 ?? FOTO: NIKLAS TALLQVIST ?? ■– Det är en styrka att vi har ett starkt parlamenta­riskt stöd, men det får inte förleda regeringen att tänka att vi ska göra allt det som opposition­en vill, säger justitiemi­nister Anna-Maja Henriksson (SFP) om situatione­n där opposition­en inte bromsat regeringen i fråga om beredskaps­lagar, utan tidvis tvärtom.
FOTO: NIKLAS TALLQVIST ■– Det är en styrka att vi har ett starkt parlamenta­riskt stöd, men det får inte förleda regeringen att tänka att vi ska göra allt det som opposition­en vill, säger justitiemi­nister Anna-Maja Henriksson (SFP) om situatione­n där opposition­en inte bromsat regeringen i fråga om beredskaps­lagar, utan tidvis tvärtom.
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland