Begränsningar ska ha gränser

Våra grundläggande rättigheter begränsas i rask takt. Det är viktigt att epidemins framfart bromsas, men också att inskränkningar inte görs med för lätt hand.

På knappa två veckor har våra liv förändrats radikalt. Det nyaste är att Nyland isoleras från resten av landet. Undantag är godstrafik, arbetsresor och annat nödvändigt.

Det handlar om tunga åtgärder och begränsningar. Trots att vardagen för de absolut flesta av oss har förändrats känns den här situationen ändå overklig.

Orsaken till att våra grundläggande rättigheter, som närings- och rörelsefrihet, kringskärs är också tung. Ett virus och en sjukdom som det inte finns någon medicin mot, inte heller ett vaccin, och som i många fall har dödlig utgång. Det har visat sig att utöver äldre och personer med grundsjukdomar kan covid-19 vara livshotande också för en minoritet av betydligt yngre och friska personer.

Regeringen informerade sent på onsdagskvällen om isoleringen av Nyland som innebär att den grundläggande rätten att röra sig fritt kringskärs. Så gott som alla närvarande ministrar påminde om att den viktigaste mänskliga rättigheten är rätten till liv. Det stämmer förstås, men är å andra sidan ett ganska svepande argument.

Nu gäller begränsningarna hela Nyland, där epidemin har avancerat längre än i resten av landet. De säkrade fallen av covid-19 är i förhållande till folkmängden dubbelt så vanliga än vad de är i resten av landet. Behovet av sjukhusvård är också störst i Nyland, av 60 personer (läget 25.3) i sjukhusvård är 45 fall i Nyland, det vill säga 75 procent. I hela landet behöver 22 personer intensivvård, av dem finns 18, eller 82 procent, inom HUS.

Genom att isolera Nyland vill regeringen fördröja epidemins utbredning i resten av landet. Det gör man för att kunna säkra vården. I de övriga regionerna är befolkningen äldre än i Nyland, fler är alltså utsatta. Samtidigt är intensivvårdsplatserna i övriga regioner begränsade. I normala situationer räcker de till, men inte om många blir sjuka samtidigt. Det är riskabelt att flytta patienter, och intensivvård behövs en längre tid för covid-19 än för andra sjukdomar.

Frågan är ändå om det är befogat att isolera hela Nyland eller om det hade räckt med huvudstadsregionen. Enligt regeringens PM är ändå förekomsten av covid-19 hög även i Sibbo,

Ingå, Raseborg, Sjundeå och Lojo. Inga siffror nämns dock. Nu gäller isoleringen till 19.4, men tiden kan förlängas.

Övriga begränsningar, till exempel för skolorna, går nu till och med 13.4, men eftersom epidemins kulmen väntas infalla tidigast i mitten av maj kan vi förvänta oss en förlängning. Regeringen föreslog att kringskärningen av restaurangernas verksamhet skulle gälla till slutet av maj. Riksdagens grundlagsutskott har invändningar mot att restauranger i hela landet omfattas. Det betyder att beslutet inte hinner träda i kraft till veckoslutet. Statsminister Sanna Marin (SDP) vädjade och uppmanade på torsdagskvällen restaurangerna att inte ta emot gäster under veckoslutet.

Beslutet om restaurangerna är exceptionellt eftersom det inte baserar sig på beredskapslagen. Grundlagsutskottets insats är därför ännu viktigare (HBL 26.3).

Grundlagsutskottet har haft invändningar också mot förordningar som ansluter till beredskapslagen. Det visar att utskottet även nu fungerar som det ska. Man har reagerat på bland annat arbetsplikten för vårdpersonalen och på att PM:et för förordningen som reducerar läkemedelsförsäljningen var bristfälligt.

Alla partier, men också arbetsmarknadsparterna och näringslivet har varit rätt enstämmiga. Det finns ändå nyansskillnader, och oppositionen tycker regeringen har varit för försiktig.

Många ropar ständigt på hårdare åtgärder och så gott som enväldiga ledare. En del i regeringen lyssnar men lyckligtvis finns också bromsar.

Det är otroligt viktigt att allvarliga ingrepp i våra grundläggande rättigheter och demokratin inte görs för lätt och inte heller för att plocka poäng. Framtida regeringar behöver inte ha samma principiella respekt för grundläggande rättigheter som vår nuvarande. Nu när undantagsförhållanden råder för första gången efter krigen kan tröskeln nästa gång vara lägre.

Det finns en orsak till att det är svårt att inskränka på rättigheter och friheter.