Golfresan kom av sig
– Det gick så fort. Plötsligt var alla ställen tomma, berättar Carin Strömberg om dagen då Spanien stängde ner och hon var där. Men det var flera veckor innan hundratals dödsfall började rapporteras – varje dag.
Det som började så bra.
Carin Strömberg har formulerat sitt mejl till HBL som en dikt. Den har fått titeln ”Coronagolf”.
Solen sken, havet var knallblått. Människor satt på terrasserna, flanerade omkring på strandpromenaden. Golfen löpte på. Så var Sitges, den sköna gamla staden söder om Barcelona, som skulle vara vår fasta punkt hela mars.
Men det blev tvärstopp på allt det roliga, det blev tyst och öde.
Hon minns speciellt en dag. Omkring den 8 mars, tror hon, två veckor efter ankomst. Hon tog en promenad längs stranden, tillsammans med sin man Tom.
– Då hände det. Det gick så fort, på bara timmar, så var allt slut. Inga bilar, inga människor ute. Bara poliser som bad folk att vända om, gå hem och stanna där, berättar hon för HBL.
Krogar, stränder och restauranger tömdes på nolltid. Det annars livliga stråket ödelades.
Carin och Tom Strömberg blev själva inte beordrade av polis att gå till hotellet, men de uppfattade att det var det som sades. Nu kunde paret på sin höjd fördriva tiden med att stå på balkongen och titta ut mot vattnet.
– Det var skrämmande, omvälvande, ångestfyllt.
Och det här var för flera veckor sedan, när de som dött av covid-19 i Spanien var ett tiotal.
Hur skulle de komma hem?
Tom och Carin Strömberg har lyckats ta sig hem till Drumsö i Helsingfors. Förra fredagen, för att vara exakt.
– Vi bor i ett rymligt hus. Vi ser folk från vår egen balkong, så vi kan inte klaga. Men karantänen måste vara fruktansvärd för dem som inte har det lika bra, säger Carin Strömberg.
Jobbigast är det att inte kunna träffa barnen och barnbarnen. Att tala med dem på internet är inte samma sak som att träffa dem på riktigt, tycker hon.
– Så det är tungt att höra att treåringen vill komma på besök.
Fast också resan hem var långt ifrån smärtfri för paret.
Det började kännas panikartat. Vi kommer aldrig hem igen.
Alla flyg fullbokade, vårt flyg annullerat igen.
Hela tre gånger ställdes flygen till Helsingfors in. En gång hade paret packat klart, och skulle ge sig av tidigt nästa dag. Vid 23-tiden fick de veta att flyget var inställt.
Ursprungligen hade resan kostat 300 euro, tur och retur. När paret landade i Finland hade prislappen seglat upp till flera tusen euro.
Det flyg som till slut tog paret hem mellanlandade i London – i 12 timmar.
– Vi hade hela bänkraden för oss själva. Planet var halvtomt, och flygplatserna helt öde.
Aldrig varit med om något liknande
Ett par som Helsingin Sanomat har talat med har ordnat med tre privata ”evakueringsflyg” från Spanien, och tror att ett fjärde behövs. På torsdagen meddelade regeringen att staten skulle ordna fler flyg.
Men några sådana var det inte tal om när Carin och Tom Strömberg ville ta sig hem, eller i alla fall inga som de fick vetskap om.
De hade välkomnat tydligare information från finska myndigheter.
– Det har varit svårt att veta vad man får och inte får göra. Nu har vi läst på själva och fått lösa allt på egen hand.
De är båda ”70 plus”, som Carin Strömberg uttrycker det.
Enligt de senaste bedömningarna från THL når epidemin sin topp i juni. Om det är fallet, kan undantagsförhållandena vara i flera månader, rentav sommaren ut.
– Vi är i en lycklig sits, vi är pensionärer och har inga pengaproblem. Vi kommer att klara det. Men för våra barn och barnbarn kan det bli jättepåfrestande i längden. Att ha tre barn som går i skola hemma, och att de inte får träffa sina vänner.
Hon säger att hon aldrig varit med om något liknande förr.
– Men jag tror att de här känslorna, ovissheten och maktlösheten, drabbade folk under krigstiden, säger Carin Strömberg.